Onsdag - lekhysteri & skotträdsla.

Lekhysteri och skotträdsla.

Ja det sammanfattar förmiddagen ganska bra. Idefix börjar ta för sig mer i lekarna och Zack gör sitt bästa för att vara lekfarbror, en sån som ser till att leken håller sig på en bra nivå. Tyvärr tog det ännu längre tid idag för Idefix att förstå att det var promenad och inte lek som gällde. Vi tillryggalade endats 1/3 av den normala sträckan för en f.m.-promenad. Jag insåg ganska tidigt att det inte var lönt att gå, gå, gå, så vi satte kurs mot hundrastgården. Ni som har hundar här vet ju var den ligger och det tog ½timme att bara gå dit. Vi tog visserligen en liten omväg för att ha gott om utrymme på sidorna vid ev. hundmöten (som klarades av galant). Hundarna sprang och sprang i 20 min i rastgården. Superkul hade dom. Zack tröttnade först, det var ju så kallt idag. -6 grader fortfarande när vi gick ut kl. 9:30. Sen tog det en halvtimme hem igen. Som vanligt fick Fonzi unghundsfnatt, samtidigt som det började höras skott från skogarna. Jag satte mig ner på gräset med Zack och så fort jag märkte en paus i Fonzis och Idefix lekförsök så kallade jag på Fonzi. Han fick visserligen fnatt, men han hade tydligen ingen större lust att dela det fnattet med Idefix. Här såg jag något positivt i all hysteri, istället för att börja bråka (som man kan förvänta sig av två hormonstinna tonåringar) så försökte Fonzi avleda Idefix med lek precis som Zack alltid gör med honom.
Nu är det lunch och Fonzi har precis blivit hämtad tidigt idag. Zack tuggar på ett ben, likaså Lady och Idefix ligger med huvudet på armarna och vilar mot mina fötter.

Det är kul att Fonzi kommer så bra överens med Idefix och att alla leker så bra. Det verkar vara "lika barn leka bäst" som gäller. Men jag måste medge att det börjar kännas tungt med 2 unghundar i samma grupp. Idefix ger sig aldrig. Han lugnar aldrig ner sig mer än 1/10 sekund. och all eloge till Fonzi för att han är så duktig, och jag förstår att han till slut faller till föga för frestelsen att springa runt med Idefix även i koppel. Han är ju trots allt bara 8 mån gammal.
Idag lät jag de ju springa av sig massor i rastgården, hoppas att det blir lite lugnare imorgon. Idefix passar så bra här att det vore synd att säga Nej bara p.g.a. hans iver som aldrig tar slut.

I eftermiddag väntar "eldprovet". Idefix ska för första gången gå e.m.promenad med oss, d v s med Lady.

[15:18]
Eftermiddagspromenaden gick rätt bra. Förmodligen tack vare att Idefix har låtit Lady vara ifred i sin hörna inomhus så kände hon inget behov av att säga åt honom på skarpen. Hon morrade lite när han ville lukta i rumpan, men när han gjorde lekinvit så viftade hon bara på svansen. Det betyder att just den lekinviten var hundspråk för att blidka lady, vilket lyckades.
Denna promenad blev dock en aning kort. Nästan direkt vi kom utanför dörren hördes skott från skogen och både lady och Zack tvekade. Lady tycktes skaka av sig obehaget ganska snabbt ändå (åldern?) men Zack ville bara in in in. Så när alla gjort sitt så gick vi hemåt.

När Idefix gått så lekte jag och Zack en stund, Lady fick Tornadon att sysselsätta sig med, och nu sover båda sött.

Tisdag - Nej-kärring.

Nej-kärring.

Ja det är vad jag känner mig som idag. Jag undviker att använda det ordet och har bara några få saker som är absolut förbjudna. En av de är att leka på promenad. Och ni kan ju tänka er hur första promenaden med två unghundar ser ut.
Men jag måste säga att jag är stolt över Fonzi. Idag har jag sett skymten av den underbara hund han kan bli som vuxen. Det gäller bra att kämpa på.
Idag tog det idefix en halvtimme att förstå att det var promenad och inte hopp och lek hela tiden. Fonzi var lugn som en filbunke och började inte testa förrän i slutet av promenaden, men jag var beredd. Jag smackade, kastade lite godis för att avbryta och sen höll jag in både Fonzi och idefix tills de lugnat ner sig, och gjorde sedan om proceduren tre-fyra gånger innan de förstått.

En gång är ingen gång, två gånger anas en trend, tre gånger blir en livsstil.

De sista 50 m hem som annars brukar vara tuffast gick jättebra. Detta trots att vi gick rakt in i en karl runt ett hörn. Som tur var så backade han och tog en lov och när jag sa "Zack, alla som kommer runt hörn vill inte hälsa" så log han.
Det är så olika hur folk reagerar, jag har lärt mig att anta att alla som inte har en hund med sig är hundrädda så naturligtvis har jag en procedur för det här med. En positiv sådan.

Just nu äter jag lunch och Idefix sitter vid dörren, han gick ju hem ungefär den här tiden igår. Han får sitta där så länge han inte gnäller eller skäller. När det blir vila om en stund går vi alla in i hundrummet ändå.