Måndag - Zack & Idefix

Zack & Idefix.

Idag är Idefix här på sin första inskolningsdag. Fonzi är ledig men kommer imorgon. På förmiddagspromenaden var Idefix i sjunde himlen. Han skuttade och hoppade och sprang. I koppel. Inte så bra, så jag fick jobba ganska hårt med att börja lära honom att man inte leker i koppel. Flera gånger fick han gehör från Zack men som tur är så vet Zack hur man uppför sig på promenad med andra hundar. Det tog en halvtimme innan Idefix förstod att promenaden inte var slut snart, man behöver inte ta varenda chans att hoppa, skutta, pinka, bajsa och leka. De två viktigaste ljuden på promenad; de som betyder "Hitåt ska vi" och "Är du med? Nu går vi!" fick Idefix ett hum om vad de betydde. Den sistnämnda var lättast att förstå, den förstnämnda var svårare eftersom att han just nu ser upp mer till Zack än mig. Men mot slutet av promenaden började han koppla ihop ljudet med det som följde, och att allt kom från mig.
På promenaden fick jag en föraning om att det ev. kan bli lite mycket med två unghundar i en grupp. Det ska bli mycket intressant att gå promenad imorgon när även Fonzi är med.
Imorgon skulle vi träffa Mini på Ängen, men jag tror nästan vi får skjuta på det. En hund i taget.

Inomhus så håller Idefix på att lära sig att inte vara alltför intresserad av vissa delar på Zack, och att Lady vill vara ifred. Zack med sitt stora tålamod avleder det mesta, men nu när i varit inne över en timme börjar han tröttna. Han vill att vilan ska börja.

Påminnelse som Stängda veckor.

Det har nog inte undgått daghundsägarna att årets sista öppetdag blir den 23 december och att vi öppnar igen den 4 januari. De stängda arbetsdagarna blir då 24, 18, 19, 30 & 31 december.

Jag vill redan nu på minna om att vi har stängt 3 veckor under 2010, nämligen sommarens veckor 28-30 om jag inte minns helt fel. Om någon redan nu vill planera sin sommarsemester så hör av så dubbelkollar jag de aktuella veckorna när jag har fått min 2010-kalender i nästa vecka.

Hur påverkar detta dagisavgifterna? Som kompensation för våra stängda veckor får alla daghundar 1 avgiftsfri månad/år. Denna månad får tas ut först när hunden har gått 6 månader, det betyder att om en hund betalat sin första månad september 2009 får han/hon inte ta ut avgiftsfri månad förrän mars 2010. Då kanske ni tänker att ni ändå tänkte ta ut den till semestern i sommar, men tänk er för där. Bara en hund i taget kan ta ut avgiftsfri månad vilket innebär att det är först till kvarn som gäller. Och sist men inte minst, en hund som gått 6 månader och således har rätt till en avgiftsfri månad kan dock inte ta ut avgiftsfri månad under uppsägningstiden.

För mer info om öppettider läs inlägget här.
Vid frågor hör av er.

Vecka 48.

Måndag. Idag är Fonzi tillbaka. Och allt flöt på nästan för bra, men jag njöt. Sen på vägen hem från f.m.-promenaden så fick han sitt unghundsfnatt som vanligt. Jaha, tänkte jag, och stannade, och stannade, och stannade. Tyvärr var jag idag tvungen att använda mig av Nej. Ett skarpt nej och sen avledning. Avledning för att hunden inte ska bli kvar i osäkerheten som ett Nej medför.
Jag trodde Fonzi skulle riva ner varenda pryl när vi väl var inne igen. Men jag tror att det helt enkelt var en blandning av glädjen att vara tillbaks och fnattet/tröttheten som ännu inte hade fått utlopp efter promenaden.

Tisdag. Tålamod 1-1,5 på en skala över 10. För första gången sen jag började ta emot hundar i början av augusti så har jag inget tålamod alls. Jag har ingen aning om varför, men jag tappade det strax innan förmiddagspromenaden. Så den promenaden blev inte lång. Det var ingen mening när jag var så irriterad och hundarna kände det. Så när hundarna hade gjort allt och mer därtill så gick vi in och hängav oss åt inomhusaktiviteter istället. Naturligtvis fanns det mycket energi i hundarna, om inte annat så för att de brukar få ge utlopp för den.
Just nu (kl. 10.55) ligger hundarna kring boxningsflaskan. Vi ska strax göra lite kontaktövningar och annat skoj så att de iaf fått tänka lite. Det är mycket lättare inomhus att bara vända ryggen till, ta ett djupt andetag och sen avleda.
[11.25] Ett tjugominuterspass senare. Och nu sover hundarna. Vi tränade Sitt & Ligg kvar, övningar som Zack med stolthet visade att han kunde utmärkt. Fonzi tyckte om Ligg kvar men sitt var svårare. Tajming med Bra!-ordet var det som gällde. Detsamma gällde kontaktövningarna. De två första gick riktigt snabbt med Fonzi eftersom att jag belönade vid första ögonkastet så att han inte ens hann blinka, än mindre skälla som han brukar. Zack som kan detta redan fick håla ögonkontakten riktigt länge, han klarar ca 5 sekunder utan att röra en fena, sen går han runt eller byter ställning men håller kontakten 5 sekunder till. Att inte ta godis på marken förstod inte Fonzi alls (fast vi hade det på valpkursen) så vi fick börja från början, men efter några gånger så förstod han. Zack förstod inte heller först. Jag råkade säga Nej en gång, då blev han lite osäker nästa gång - inte bra att säga Nej! Nej är en helt annan övning och används när något är absolut förbjudet. Att inte ta godis förrän det är ok är inget förud. Sedan avslutade vi med ngåto som båda hundarna kan, Kryp. Hur la jag upp det? Jo, jag tränade var hund för sig i omgångar om 2 övningar x 6-9 försök per övning. Så hundarna fick två långa pauser och sen mikropauser mellan övningsförsöken. Jag behöver väl inte säga att Fonzi behövde flest mikropauser.

Onsdag. Idefix. Nu på förmiddagen begav vi oss till Lunda äng för att träffa Idefix. Idefix är en dvärgschnauzer på 8 månader som vill gå deltid hos oss. Träffen gick över förväntan. Fonzi och Idefix kom mycket bra överens, vi hoppas att det fortsätter så, men med två hundar mitt i puberteten kan man inte vara riktigt säker förrän de känner varandra helt. Och till och med då kan det uppstå konflikter. Zack var inte lika överförtjust i Idefix som han är i Fonzi och även i Zion, men hans tålamod består. Han gav Idefix ett nyp när Idefix försökte bestiga honom, men efter det gick allt mycket bättre. Idefix förstod att där gick gränsen och vad Zack menade när han började morra och lyfta på kinderna. Jag räknar med att behöva gå in och avbryta under närmaste tiden, men förhoppningsvis dröjer det inte länge innan de alla tre kommer överens som fiskarna i vattnet. Om inget oförutsett inträffar så börjar Idefix på inskolning på måndag den 30 november.
[14:56] Nu så här på eftermiddagen har vi berikningsinslag. Hundarna får ett varsitt bylte att slita och dra i för att få belöningen i mitten. Ibland är belöningen ett halvtuggat tuggben (mmm, mycket attraktivt), ibland en leksak som just den hunden favoriserar och ibland lite torrfoderkulor. Oavsett så har hundarna lika kul varje gång. Fonzi är den som uppskattar själva arbetet mest. Han märker aldrig när belöningen tittar fram utan den brukar oftast gå till Zack istället som är först klar och sitter och lurpassar en bit bort.

Torsdag. Alla är helt slut. Det tar alltid på krafterna att träffa nya hundar. På förmiddagen idag vilade jag i soffan en stund och då la sig Zack bredvid mig och somnade djupt mellan kl 8 och 9.20. Fonzi sov under bordet i köket och Lady på sin bädd. Lady gnällde så mycket på f.m. att hon fick följa med ut på f.m.-prom. en sväng, men hon ville bara göra sitt och sen in.
När hon hade gått och lagt sig så gick jag ner i skogen med killarna så de fick springa av sig lite. Oj vad glada de var!
På vägen tillbaka fast fortfarande i skogen, vid en bäck, så finns det ett hål som Fonzi alltid ska ned i och sist vi gick där så blev han så intenstiv att jag fick bära honom därifrån. Det är nog enda gången jag behövt använda mig av ett riktigt bestämt Nej. Idag fastnade han där igen, men jag behövde bara säga hans namn så kom han skuttande därifrån. Då berömde jag honom massor. När vi kommer tillbaka till dörren så brukar jag alltid koppla loss precis utanför dörren och sen öppnar jag och säger varsågod. Stoltheten över att få vara okopplade några sekunder riktigt lyser i ögonen när de sitter och väntar. Men idag såg jag på Fonzi att han planerade ett flyktförsök så då fick han vackert vara kopplad in tills jag låst dörren. Det gäller att känna hundarna och veta när man kan göra vad... Om man vet att chansen inte är 100% att det fungerar så sänker man /eller tar bort kravet och provar en annan gång.
Och det verkar som om Lady kommer vara hos mig inte bara 3 dagar/v ett tag framöver. Min far har nämligen gått och fått influensan och dels så ska han inte behöva gå ut mycket då och dels så vill jag nog inte ens träffa honom för att lämna över Lady. Om jag undvikit att bli smittad hittills så finner jag ingen mening i att fresta basiluskerna.

Fredag. Idag hade vi det bra. Vi tog en sväng i skogen och sprang av oss på förmiddagen. Fonzi var trött idag och Zack var pigg och glad. Det blev mycket vila och fria promenader.

Fonzi sa Hej Mini, Hej Molly!

Idag kom de spanska tikarna Mini & Molly på besök. Mini och Molly söker dagplats hos oss.
Lady och även Fonzi var här när Mini & Molly kom hit. Fonzi var helt till sig utomhus och ville leka leka leka. Men när vi kom in lugnade han ner sig. Tjejerna var lite avvaktande och kände inte för att leka just idag. Fonzi accepterade det ganska snart men ville då ha uppmärksamhet av alla tvåbenta istället... Ja, ni kan tänka er. Det är inte lätt när det plötsligt kommer nya hundar - han som brukar sova den här tiden!
Lady fick inte nöjet att hälsa inomhus så mycket, varje gång vi gjorde ett försök skällde hon bara ut de. När Fonzi hade gått och även M&M så gick jag och Lady på en promenad. Då mötte vi M&M som hade rastats innan de skulle till bilen. Då förstod jag på Lady vad det egentligen var frågan om. Hon gillade Molly. Skällandet inne var dels osäkerhet men även glädje. Det är inte alltid så lätt att förstå en gammal dam som inte alltid själv vet vad hon menar. Hon vill ha kontakt och lek men vet att hon egentligen inte orkar eller har fysiken för det. När man är 13 år är man trots allt ingen ungdom längre.

Jag är helt övertygad om att med tiden så kommer Lady och Molly bli bra vänner och Mini & Lady kanske inte älskar varandra men accepterar varandra.

Förhoppningsvis kommer Mini och hälsar på igen redan på tisdag och kommer då att få träffa både Fonzi, Zack & Idefix. Molly kommer tillbaka den 8 december och träffar hela gänget.

Mitt i veckan.

Idag träffade Zack & Fonzi Idefix, och det gick över förväntan. Mer om det i Veckans ord på fredag.

Nu sover grabbarna som stockar, och även Lady. När Idefix hade gått tyckte Lady att Zack var för framfusig och gav honom ett nyp. Efter att ha legat och haft koll ett tag har hon nu gått tillbaka in i sin "grotta" och sussar sött.

Klövjning med Zack pass 3 & 4.

Jag passade på innan förmiddagspromenaden.

Pass 3 Det här passet varande bara några minuter. På med klövjeväskan, sen ville jag att Zack skulle följa min vänstra sida. Det gjorde han, tyvärr så satte han sig ned varje gång jag stannade, det måste vi jobba bort. Men annars så tyckte jag att det gick bra.

Det är viktigt att han inte sätter sig ned med full packning sen förrän jag ber honom. Sitta ska betyda att vila från sin uppgift, medan ligga är ok med packning. Det blir vila under uppgift. Jag vill ju också att han redan från början ska gå vid sidan när han har väskan på sig, att han inte ska gå runt och nosa för mycket och lyfta på benet så att ev. packning sedan flyttas runt på ryggen eller längs sidorna.

Pass 4 Jag genomförde ytterliggare ett pass nu på förmiddagen för att det sista Zack ska minnas är att bara stå med väska (d v s inte sätta sig). Det gick riktigt bra. Det är kul att se i hans ögon att han tänker "Vad gör vi?". Fast man inte kan tro det så är det mental aktivering vi håller på med.

Jag välkomnar kommentarer från folk som lärt sina hundar att klövja, om det finns något man bör tänka på under inlärningsperioden.

Klövjning med Zack - introduktion

Mest för att jag själv tycker att det är kul att lära hundar nya saker så bad jag om lov att få lära Zack att klövja. Det betyder att han ska få lära sig att bära två små väskor, en på vardera sida om ryggen.
Tanken är också att Zack ska få använda sig av lite av sin enorma energi under vissa promenader. 1-2 gånger i veckan har jag tänkt att han ska få bära. Slutmålet är att han ska kunna bära en vattenflaska på vardera sida. Eftersom att han väger 18 kg så ska han aldrig behöva bära mer än 5-6 kg, som är 1/3 av hans egen vikt.

Det första vi gjorde var att köpa en sådan väska, vi passade på en dag när både Fonzi och Lady var "lediga".

Pass 1 Dagen efter inköpet så använde jag mig av godis som belöning för att kunna sätta på Zack väskan. Bara en gång.

Pass 2 Några dagar efter det så gjorde jag om samma sak, och det gick jättebra. Så denna gång lät jag väskan vara på medan vi gjorde en följsamhetsövning där Zack fick belöning när han lugnt följde mig vid vänster sida. Det tog inte mer än några minuter sammanlagt.

Det är viktigt att gå långsamt framåt så att hunden tycker om det, men också hinner förstå att när han har väskan på sig så ska han vara lugn. Inte förrän han är helt bekväm i att gå runt med en tom väska, han får gärna känna sig och se lite stolt ut, så börjar man att försiktigt lägga i lite vikt. Mitt mål just nu är att Zack ska kunna gå runt med den tomma väskan på sig en del av eftermiddagspromenaden lagom till juluppehållet.

Kurser dagtid med hundarna.

Det här hamnar under fliken "Ansökningsinformation" i högerspalten.

Freedom dogs håller kurser, oftast helgtid, men nu under de mörka månaderna även dagtid i veckorna. Med anledning av detta så vill jag att den som söker plats hos oss redan innan funderar på hur de ställer sig till att en blivande hundägare lånar deras hund på en Att skaffa hund-kurs.

Att skaffa hund-kurser hålls i treveckors-omgångar. 2 pass/v i tre veckor. Blivande hundägare som ännu inte fått hem sin valp eller omplaceringshund går en förberedande kurs. I kursen ingår förutom teori och diskussionstid bl.a. lite praktiska övningar i följsamhet/koppelhantering, kontakt och enkel aktivering. Under dessa övningar lånar de en daghund.

Enda sättet att inte låna ut sin daghund på en kurs är att jag lägger kurstillfällena när berörd hund inte är närvarande. Detta är alltså endast möjligt för deltidshundar som har ett fast schema.
Om en hund inte vill bli hanterad av en främling men husse och matte inte har något emot det så kan denna hund får vara min visningshund till dess han/hon förstår situationen. D v s den enda som då övar på hunden är jag.

Eftersom att vi bara jobbar med positiv förstärkning och mycket enkla övningar så behöver ingen daghundsägare vara orolig för att dennes hund ska bli illa behandlad. Jag gör även mitt bästa för att matcha kursdeltagare/hund genom att ge hundarna en chans att själva välja.

Zack, Fonzi, Zion & Lady lånas gärna ut till en blivande hundägare.

Lite fler intressenter.

Jag hoppas att det är ett litet uppsving på väg, efter att senaste tillskottet sedan slutade så har jag varit lite orolig.

Onsdag blir en hundfylld dag för mig, och mycket intressant. På förmiddagen ska vi träffa Idefix, en dvärgschnauzer, som hoppas få plats hos oss. Samma hundtyp som Zack och lady och samma ålder som Fonzi talar lite emot honom. Talar för honom gör hans storlek samt hans lugn när han var här och hälsade på en kväll i förra veckan. Så vi hoppas på det bästa.

När hundarna har gått hem sen, så kommer två tikar på besök. Det är två spanska tikar, den ena 3 år och den andra troligtvis lite äldre. Båda kastrerade. Det som talar för dessa tikar är först och främst att de är just tikar, deras storlek på ca 14 resp 10(?) kg, att de är kastrerade, mina fördomar att spanska hundar är bra hundar samt deras ålder. Det som ev. kan tala emot de är att det känner varandra redan och enligt den enas matte har en förmåga att "gadda ihop sig".
Som tur är så är det inte båda eller ingen, utan om bara den första passar in i gruppen så vill den ändå ha en plats.

Mötet mellan Zack & Fonzi och dessa tikar kommer att ske någon gång i nästa vecka om allt går som det ska på onsdag. Lady kommer de att möta på onsdag.

Is it all coming together?

Vecka 47 - Zack & Lady och rikig höst.

Måndag. Regn & rusk. [08:54] Idag ser vi inte fram emot att gå, någon av oss. Sist att anlända denna morgon var Zack, och han som brukar vilja gå ut nästan redan när han kommer bäddar just nu åt sig själv i soffan. Men glädjen hos hundarna när de återser varandra på måndagmorgnarna är oslagbar. T o m Lady viftade på svansen när hon på sitt lilla egna sätt hälsade på Fonzi idag, och när Zack kom höjdes svansen återigen i en liten igenkännande viftning.

Tisdag. Ut på annorlunda äventyr. Idag var det bara jag och Zack. Jag har vetat det sen förra veckan så idag passade jag på att göra något jag funderat på länge. Jag och Zack tog en tripp till Foderboden på Dalarövägen och införskaffade en Klövjeväska. Jajamensan, jag tänker lära Zack att bära packning! Han har så mycket kraft och energi, så det är dags att kanalisera den. Spåra har jag som dagmatte ingen möjlighet till, men att klövja, det kan jag.
Åka buss var ingen höjdare, men det gick. Djurbutiken var helt ok men konstig tyckte Zack. Vi gick hela vägen hem, det var bättre tyckte Zack.
När vi nu kommit hem till mig igen (en aning senare än vanligt) så provade jag väskan ordentligt på Zack, bara en gång och med massor av godis. Så nästa gång jag tar fram den kommer han vifta på svansen.
Nu är f ö jakten i full gång i Jordbro skogar. Idag såg vi ett jaktlag på ca 20 personer, fullt utrustade. Fast jag undrar vad man jagar med bara en hund?

Onsdag. Spring i skogen, annars lugnt. Idag gick jag och Zack en underbar kravlös promenad vid Gravfältet. Vi håller oss ifrån den vanliga skogen under jaktsäsong. Vi såg lite hästar, men det är ju i o f s inget ovanligt.
Inomhus så hade Zack och Lady en dispyt, eller rättare sagt Zack vaktade ett föremål som lady inte hade en aning om att han vaktade och det utbyttes lite hårda ord mellan hundarna. Ett tydligt "ajaj" räckte dock för att klara upp situationen.
Efter att Zack hade gått kom en hund på besök som gärna vill dela vardagen med oss. Eftersom att han är av samma rastyp som Zack och samma ålder som Fonzi så hoppas jag att "lika barn leka bäst". I nästa vecka när Fonzi är tillbaka kommer han på besök en gång till, om det går bra vid det mötet så börjar inskolning veckan efter. Men än ska vi inte ropa hej till andra sidan ån.

Torsdag. Långpromenad en härlig dag. Vädret bjöd kanske inte på strålande sol men det var tillräckligt fint för en långpromenad på över 2 timmar. Bäst att passa på och ge Zack det idag. På promenaden träffade vi på en herre som har gått kurs hos mig med sina dvärgtaxar. Den ena taxen gillade inte alls Zack och visade det, den andra var mer nyfiken och Zack ville verkligen leka men gav sig till slut och satte sig och bara tittade på taxen medan jag pratade med husse.

Fredag. Hästar, och signaler betyder mycket. Zack har ett fan, en häst som bor på en intilligande gård. Varje gång vi går förbi så kommer den fram till staketet mot Zack. Zack är inte lika förtjust, men med tiden kanske. Idag hade jag ett ärende i handen i arla morgonstund vilket innebar att jag inte tog emot på morgonen. Det hela gick supersmidigt tills jag kom tillbaka. Det var ett litet signalord som jag tror saknades från Jesper på morgonkvisten, och som sen gjorde att Lady inte tyckte att Zack var välkommen. Även på måndag måste jag iväg tidigt. Jag kommer att vara borta från innan hundarna kommer till ca kl. 8. Då ska jag tänka på att instruera ordentligt så att Lady släpper vakten. Ja se terriers... (och alla andra hundraser som vaktar och inte bara larmar).

Nästa vecka är Fonzi tillbaka och vi får besök av Idefix på onsdag förmiddag. Håll tummarna för att detta hemahunddagis slipper Kennelhostan som nu börjat gå.

Vecka 46

Torsdag. Snö och jakt. Ja, idag har det snöat, det har varit ca +0 grader hela dagen. Och vet ni vad? Man jagar i jordbro skogar! Jag och hundarna hörde och såg och flydde. Vi hade inga västar och jag vet inte ritigt vad de jagade, men Zack har ju lite samma färg som rådjuren så det var lika bra att gå ut ur den heta zonen. Vi kanske får hålla oss ifrån skogen imorgon och se om de är klara på måndag. Ska kolla om jag har några västar som de kan ha på sig då, utifall att.

Fredag. Idag blev jag så arg att jag ställde mig på alla koppel, lade armarna i kors och var tvungen att andas djupt djupt djupt. Jag kunde känna min puls, oh så hög den var. När jag lugnat ned mig satte jag mig på huk tills jag märkte att hundarna också kommit över mig ilska. För de känner den ju lika väl som jag, de läser mitt kroppsspråk och känner nyanser i mitt tonläge.
Det är det värsta som kan hända när jag är arg - möjligtvis yttrar jag några väl valda ord som hundarna inte förstår eftersom att de inte kan svenska.
Fast idag, idag var nog första gången som jag önskade att jag hade haft ett stryphalsband eller en halti att sätta på en av hundarna. Halsband funkar ju, det dämpar hunden, helt enkelt för att han inte kan andas (!!). Därför så tar jag snart mitt förnuft till fånga och skäms för att jag ens tänkt de tankarna. Men visst komme de ibland, jag är ju bara människa. Det viktiga är att jag inte handlar enligt de.
Så vad gjorde jag då under denna omöjliga promenad (slutet av den), jo jag slog knut på och kortade kopplet till hälften så att den hunden inte nådde fram till den andra hunden. Och vände han sig mot mig så stannade jag igen, la armarna i kors och ignorerade. När han sedan lugnat sig belönade jag honom innan vi gick vidare.
Varför var det då så här? Jo det kallas trotsåldern.

Onsdag - Matriarken är tillbaka.

Idag tänkte jag att det var dags att åter igen prova lite agilityövningar med hundarna. Denna gång begav vi oss till en hundrastgård så att de kunde strosa bäst de ville medan jag förberedde. Vi fick några åskådare i form av dagisbarn som lekte i den närliggande lekparken, något som gladde framför allt Zack.
Denna gång tog jag inte med tunneln, men väl slalomutrustningen och hoppringen.
Fonzi var mest exalterad över allt detta. Zack tyckte att det var lite väl kallt. Fonzi är nog född till agilityhund. Jag slängde in lite lydnadsövningar också när vi ändå höll på - lika kul det tyckte Fonzi och Zack var glad för det gillade han.
Eftersom att Fonzi inte är året ännu så begränsade jag övningarna till vad han klarar av; hoppringen behövde han bara gå eller skutta lite lätt igenom och när vi provade Balans på en stock så var jag noga med hur jag ledde honom upp. Just stocken gillade både Fonzi och Zack och här kunde jag leda båda på samma gång så ingen blev sysslolös.
Lady har nu börjat vänja sig vid att inte kunna följa med på förmiddagens långa promenad och hon ligger bekvämt kvar på sin bädd. Idag var hon fullt upptagen med ett tuggben medan vi andra kopplade och lagom till vi gick la hon sig på sin bädd och slumrade in.
(För er som inte känner till det så är Lady min hund och hon är hela 13 år gammal, då blir man lite särbehandlad.)

På eftermiddagspromenaden fick Lady för första gången (hon började som deltidshund först nyligen) följa med på promenad med både Zack och Fonzi. Zack protesterade först, men promenaden gick över förväntan. Fonzis unghundmanér dämpas lite när Lady är med (tack så mycket) men i övrigt verkar han trivas allt bättre i hennes sällskap. Zack har respekt för hennes ålder, pinscher som han är spexar han när grinden skiljer de åt, men när de delar samma yta lämnar han henne ifred.

Grinden mellan hundrum och köksdel har jag oftast öppen. De vanligaste orsakerna till att den stängs är när en unghund eller ny hund behöver lära sig var gränsen går när det gäller t.ex. vild lek, påkallande av uppmärksamhet etc. Oftast är det då Fonzi som hamnar på andra sidan i några minuter tills hans lugnat ner sig, och oftast somnat, sådana är unghundar. Men på förmiddagarna behöver ibland Zack förstå att det är vila som gäller mellan kl 7 och 9, men för honm räcker det med att visa in honom i hundrummet så länge att jag hinner be de andra lägga sig ned på sina bäddar. Och jag behöver sällan upprepa proceduren.
Det finns även en grind mellan hall och privat del. I den privata delen huserar Lady, oftast får hon gå in och ut som hon vill, men hon brukar föredra att ligga där på sin bädd. Vissa tider stänger jag den grinden för att de andra hundarna ska få leka utan att matriarken lägger nosen i blöt och mitt på dagen stängs den när Lady äter lunch.

Tillfällig kontakt

Hej, jag vill meddela att jag för närvarande är utan telefon.
Jag kan nås på Skype eller via e-post freedomdogs@live.se.

Mvh Camilla

Det här med veckans ord.

Jag uppdaterar denna blogg minst en gång i veckan. På fredagar skriver jag ett inlägg som summerar veckan som gått, antingen med en lite berättelse, några bilder eller i korta drag för var dag.
Ibland hinner jag uppdatera oftare, som idag, och de dagarna representeras inte i Veckans ord.

Påminnelse!

Påminnelse om att ta med belöningsfoder till hundarna.
Ni vet själva vilka som behöver fylla på eller dyl.

Mvh Camilla & hundarna

Måndag - lugn & tålamod, Yes!

Måndag. En bra dag att ha stort tålamod på.
[0815] Ikväll blir det till att införskaffa en grind mellan köket och hallen. En provisorisk sådan i alla fall... Just nu hälsar Aragorn och Zack för fullt. Aragorn stampar med tassarna som lekinvit och Zack bugar. Så sött. Jag funderar på en promenad till rastgården idag för att se om de kan leka rätt ännu. Men vi får se hur vädret ser ut, och om hundarna verkar lika lekfulla när det är dags. Sen vill jag absolut inte stressa Aragorn igen nu när han funnit sig till rätta. Så det kanske är bättre med denna lilla hälsningslek och sen räcker det.

[11:34] Okeeeeej... nu vet jag hur Aragorn reagerar när han ser hästar. Det begränsar våra promenadstråk en hel del, om jag inte (tillsammans med matte) kan komma på ett bra sätt att hantera det på.
Och oj vad vi har stött på hundar idag. Vi var vid Gravfältet och jag hade satt mig ner för att trassla ut allas koppel. Då passerar oss två kvinnor med varsin hund, en Samojed och en cocker spaniel. Och så har vi sett flera hundar på håll. Vadan Zacks plötsliga intresse för andra hundar?
På vägen hem från Gravfältet träffade vi en tjej som var supergullig, hundtokig och bara pratade på. Hon hade en papillon i koppel som visade sig bara vara en lånehund. Jag hade sneddat för att passera på bra håll, men då kom hon istället emot oss. Det var jättetrevligt att prata med henne och det gav mig en lektion i att hantera denna typ av situation. Hundarna fick inte hälsa. Fonzi fick ett fnatt som vanligt och trasslade in oss alla. Vilken tur att jag verkar ha ett otömligt förråd av tålamod och lugn just idag.

[12:37] Ssschh... Aragorn ligger med magen upp i hallen. Zack ligger som en kringla i soffan. Fonzi ligger med magen upp på en bädd. "Säga vad man vill... men när de sover, då är de söta."

[15:38] På förmiddagen trodde jag att hundarna hade överdrivet med energi, t o m för att vara måndag. Men så visade det sig att det inte var. Hur vet jag det? Samtliga hundar sov tre timmar mitt på dagen, och nu vilar de återigen utan knussel.

Och hur är det med Lady då? Lady är sur idag, hon har en trotsdag. Ingen frukost (men lunch som tur var) och hon har vägrat följa med på promenad. Envisa gamla tant. ;) Alla andra tider på dygnet och på helgen så tvingar jag ut henne ändå, men med 3 hundar till så låter jag henne vara i fred.

Vecka 45 - i det stora hela full av framsteg.

Måndag har varit en lång dag. Jag har behövt mitt tålamod, det är ett som är säkert. Aragorn börjar finna sig till rätta och kan slappna av lite mer. Vilket också innebär att han får mer självförtroende och vågar ta för sig mer. Att vara mentalt med varenda sekund och sätta gränser gäller denna vecka. På eftermiddagspromenaden kändes det återigen som att vara ute med ett gäng och inte tre enskilda starka viljor. Det är så det ska vara. Jag lärde mig lite om det här med att hålla rätt på linorna när vi är i skogen. Idag fick Fonzi och Zack springa en stund. Inomhus hade vi för det mesta lugnt och fridfullt.

Tisdag. Bortsett från ett infall av unghundsfnatt i slutet av förmiddagspromenaden har dagen varit högst angenäm. Aragorn kan slappna av mer och mer och är även lite mer framåt på promenaderna. Han börjar lära sig de andra hundarnas språk mer och mer, så antalet missförstånd avtar. För första gången sen Aragorn började har alla tre hundar idag sovit alla de timmar som de behöver. Både morgon, middag och e.m. Härligt. Zack har fattat tycke för lillflickan i dörren bredvid, men hon är mer försiktig och vågar bara vinka på håll eller genom fönstret. Och tur är väl det, annars kanske han skulle vilja in till henne så fort vi går ut.

Onsdag. På morgonen gick Zack runt ett bra tag och undrade vart Aragorn hade tagit vägen. Han är ju ledig på onsdagar! På förmiddagspromenaden fick jag håll hårt i både Zacks och Fonzis lina. Zack fick upp ett spår efter halva tiden och gick inte att bryta så jag fick koppla honom tills vi kommit tillräckligt långt ifrån, ungefär fem minuters gång. Fonzi, han är verkligen unghund nu, idag hade han glömt allt. Mina smackningar funkade till 10 %, och de 10 var för att han gjorde som Zack gjorde. Och han fastnade hela tiden vid tuvor eller håligheter och fick bäras därifrån. Tur att hundarna har selar!
Och i början av promenaden gjorde han sitt första rymningsförsök. Han försökte helt enkelt i ganska sakta mak bara försvinna ur min åsyn. Och när jag ropade på honom så satte han av i högsta fart. Men så lätt kommer han inte undan. Jag låg steget före och stod redan på linan när jag ropade.
När det bara var Fonzi & Zack kvar hörde jag ett konstigt ljud - det var Fonzi som gnagde på en av mina stolar! Så jag gned in tabasco på stolsbenen. Han kände doften och konstaterade att det inte var lönt. Hoppas det räcker så.

Torsdag. Snöblandat regn. Svensk höst. Zack gick på tå hela förmiddagspromenaden, han ville absolut inte vara ute längre än nödvändigt. Fonzi kunde inte brytt sig mindre och Aragorn verkade stortrivas i snöslasket. Aragorn har funnit sig väl tillrätta; stressnivån har sjunkit enormt och nu ger han bara ifrån sig ett skall eller två när frustrationen tränger på.
Ekorrar är något som både Zack och Aragorn vill jaga. Vilken tur att hundar inte kan klättra i träd. I alla fall inte pinschrar och samojeder. Oftast är det Aragorn som upptäcker den först och ställer sig mot ett träd och skäller. Zack tittar intresserat efter "bytet". Jag brukar låta de leta en stund och sen när de ger upp så belönar jag deras ointresse. För varje gång så ger de upp några sekunder tidigare.
Fonzi har tagit igen gårdagens odygder idag genom att vara både lyhörd och balanserad. Det är så livet är med unghundar, ena dagen har de glömt allt man någonsin försökt lära de och nästa dag är de Lassie. Självklart är det så med hundar i allmänhet som med människor, vi har både bra och dåliga dagar. Man får aldrig glömma att en hund är en hund och ingen färdigprogrammerad robot.

Fredag. Dagen började bra. Genom en ny taktik lyckades jag förebygga alla vaktande skall från Lady. På förmiddagspromenaden gick vi en välbekant slinga och promenaden var riktigt angenäm (till dess att jag fick ett telefonsamtal från en försäljare). Vilan blev lång och mysig. I vanliga fall brukar alla hundar vilja ut direkt efter men nu ville de ligga kvar och gosa, Zack hoppade upp och la sig bokstavligen i min famn och Fonzi hakade på. På e.m.-promenaden var jag för första gången på flera veckor tvungen att stå helt still när andra hundar passerade - jag undrar vad som försiggick i Zacks huvud just denna fredag. På eftermiddagen fick Fonzi lära sig att respektera när någon har en leksak eller tugg. Zack med sitt stora tålamod försökte säga till lite extra, Fonzi förstod inte men det gjorde jag. Jag tog bort Fonzi första gången. Andra gången förstärkte jag Zacks morr och det räckte.

Värna morrandet! Utan morrande går hundarna från små fina signaler (som knappt uppfattas av oss människor) direkt till nafsa, bita, hugga (beroende på ras och individ). Morrandet är en varningssignal som vi vill ha kvar!