Inför det nya året kommer jag att ändra lite i mina regler, främst gällande lämning före öppning (07.00) och hämtning efter stängning (18.00) men även inom några andra områden.
Information om detta kommer upp på bloggen under julledigheten eller senast den 4 januari.
Om ni redan nu känner att detta kommer att påverka er så maila mig på freedomdogs@live.se
Mvh Camilla
GOD JUL
tisdag 22 december 2009
Tisdag v. 52 - Lady & Zack
Idag har jag gjort mitt bästa för att bedöma och i största möjliga mån lappa ihop relationen mellan Zack & Lady. För första gången stod ju Zack faktiskt upp mot Lady face to face i fredags. Jag befarade stora kvarstående aggressioner mellan de båda hundarna men i frånvaron av de andra hundarna har jag kunnat se det hela ur perspektivet som endast innefattar just dessa två hundar. Man kan aldrig tala om några ömsesidigt varma känslor mellan dessa individer utan snarare om tolerans och respekt för den andras personliga sfärer. Fonzi respekterar Ladys kroppsliga sfär och det utrymme hon vill ha runt sig samt hennes ev. tuggben etc, detta har gjort att Lady känner detsamma för honom. Det är iaf så det ser ut ur min synvinkel. De senaste veckorna har hon t o m visat återhållsam gädje när han kommit på morgnarna och han har i sin tur valt att närma sig henne mer och mer så att de kan tugga på varsin grej precis bredvid varandra eller leka med varsin leksak.
Idefix är fortfarande så ny och i o m hans schnauzer-temperament lite väl nonchalant och envis, men han lär sig. Att respektera andras kroppszoner är något som alla hundar måste. Det börjar i hemmet med att matte och husse respekterar sin unghunds zoner. Om vi människor stapplar in i vår hunds personliga sfär och tror att vi kan göra och ta vad vi vill, varför skulle inte vår valp och unga hund "ärva" (lära sig) detta beteende från oss?
Lady hade ingen respekt för Zack alls förut. Han hade kaxat lite när han visste han var säker och vaktat en del, men när de väl var i samma rum så höll han sig långt ifrån. I fredags så tog han en helt ny vändning, han stod upp för sig själv. Han vill inget ont men det fick Lady att inse att även om hon själv anser att alla ska vika för henne så finns det dom som är starkare och som också kröver att man respekterar deras sfär. Så idag har hon för första gången gjort undvikande gester gentemot Zack som då har mottagits väl. Anser iaf hon.
Zack är rent ut sagt livrädd för Lady utomhus, speciellt precis utanför dörren. Han vill helst gå 3 meter ifrån längs sidorna eller framför. (Och ni kan ju tänka er hur det blir för mig när hans koppel bara är 2 m långt och Lady alltid går fot). Om han hamnar bakom så gäller samma sak och han smyger förbi med så många dämpande signaler han kan komma på. Lady vänder då blicken ifrån honom och han kan komma förbi... på koppelavstånd.
Inomhus har vilan gått bra. Zack låg i soffan och Lady smög (med stöd av mig) förbi honom och la sig på en bädd mellan soffan och fönsterväggen. När vi skulle upp och ut var Lady osäker på om hon ville gå förbi Zack men till slut gick hon lika lugnt förbi som hon gjort när hon gick och la sig.
De litar helt enkelt inte på varandra. Zack har inte litat på Lady på länge men Lady litade på att han skulle ge vika. Nu litar hon inte på honom heller. Just nu är båda rädda men ingen visar tecken på att bli så arg ännu en gång. Med tiden hoppas jag att de kan tillåta sig själva att gå närmare varandra fysiskt och att de ska lära sig lita på att den andre vill vara lika mycket ifred som de själva. Tills dess gäller det för mig att se till att ingen av de känner sig inklämda i ett hörn. Och det ska nog gå bra. Det gäller bara att ha ögon och sinnen med sig när alla återvänder efter jul.
Efter idag tar alla hundar julledigt så då gör jag och Lady detsamma!
Åter i aktion måndag den 4 januari!
GOD JUL
Idefix är fortfarande så ny och i o m hans schnauzer-temperament lite väl nonchalant och envis, men han lär sig. Att respektera andras kroppszoner är något som alla hundar måste. Det börjar i hemmet med att matte och husse respekterar sin unghunds zoner. Om vi människor stapplar in i vår hunds personliga sfär och tror att vi kan göra och ta vad vi vill, varför skulle inte vår valp och unga hund "ärva" (lära sig) detta beteende från oss?
Lady hade ingen respekt för Zack alls förut. Han hade kaxat lite när han visste han var säker och vaktat en del, men när de väl var i samma rum så höll han sig långt ifrån. I fredags så tog han en helt ny vändning, han stod upp för sig själv. Han vill inget ont men det fick Lady att inse att även om hon själv anser att alla ska vika för henne så finns det dom som är starkare och som också kröver att man respekterar deras sfär. Så idag har hon för första gången gjort undvikande gester gentemot Zack som då har mottagits väl. Anser iaf hon.
Zack är rent ut sagt livrädd för Lady utomhus, speciellt precis utanför dörren. Han vill helst gå 3 meter ifrån längs sidorna eller framför. (Och ni kan ju tänka er hur det blir för mig när hans koppel bara är 2 m långt och Lady alltid går fot). Om han hamnar bakom så gäller samma sak och han smyger förbi med så många dämpande signaler han kan komma på. Lady vänder då blicken ifrån honom och han kan komma förbi... på koppelavstånd.
Inomhus har vilan gått bra. Zack låg i soffan och Lady smög (med stöd av mig) förbi honom och la sig på en bädd mellan soffan och fönsterväggen. När vi skulle upp och ut var Lady osäker på om hon ville gå förbi Zack men till slut gick hon lika lugnt förbi som hon gjort när hon gick och la sig.
De litar helt enkelt inte på varandra. Zack har inte litat på Lady på länge men Lady litade på att han skulle ge vika. Nu litar hon inte på honom heller. Just nu är båda rädda men ingen visar tecken på att bli så arg ännu en gång. Med tiden hoppas jag att de kan tillåta sig själva att gå närmare varandra fysiskt och att de ska lära sig lita på att den andre vill vara lika mycket ifred som de själva. Tills dess gäller det för mig att se till att ingen av de känner sig inklämda i ett hörn. Och det ska nog gå bra. Det gäller bara att ha ögon och sinnen med sig när alla återvänder efter jul.
Efter idag tar alla hundar julledigt så då gör jag och Lady detsamma!
Åter i aktion måndag den 4 januari!
GOD JUL
måndag 21 december 2009
Tyra
Här är en bild på valpen som idag besöker oss.
Bilden tillhör fotografen och ägaren till hunden: Johanna Daghall.
Bilden tillhör fotografen och ägaren till hunden: Johanna Daghall.Måndag v. 52 - Valpvakt.
Som bl.a. Idefix hussar märkte så har jag en valp här idag. Bara för idag. Hon är en kompis valp och istället för att vara helt själv hemma så fick hon idag vara här. I det här snövädret vill inte hundarna gå några långa sträckor ändå så det är inomhusrörelse som gäller.
När jag började ta hem hundar såhär fick jag glada frågor och påståenden om ifall jag nu har chans att skaffa egen valp. Det hade jag själv inte riktigt tänkt på eftersom att jag ju har Lady och har lovat henne att hon ska slippa bli extramamma, hon är ju så gammal...
Och jag lovar er, att det blir ingen valp så länge det går unghundar hos mig. Dels så förstör det promenaderna och dels har valpar ett behov av helt andra rutiner. Valpar behöver leka, de lär genom lek, de har inget behov av timslånga promenader så som vuxna hundar har.
Jag kan ju säga att efter idag kommer både Zack och Idefix vara helt slut. Just nu sover alla tre (Fonzi är ledig och Lady är hos min far) men eftermiddagen lär ju bli livad.
När jag började ta hem hundar såhär fick jag glada frågor och påståenden om ifall jag nu har chans att skaffa egen valp. Det hade jag själv inte riktigt tänkt på eftersom att jag ju har Lady och har lovat henne att hon ska slippa bli extramamma, hon är ju så gammal...
Och jag lovar er, att det blir ingen valp så länge det går unghundar hos mig. Dels så förstör det promenaderna och dels har valpar ett behov av helt andra rutiner. Valpar behöver leka, de lär genom lek, de har inget behov av timslånga promenader så som vuxna hundar har.
Jag kan ju säga att efter idag kommer både Zack och Idefix vara helt slut. Just nu sover alla tre (Fonzi är ledig och Lady är hos min far) men eftermiddagen lär ju bli livad.
fredag 18 december 2009
Vecka 51 - fylld av hundmöten känns det som...
Måndag. Snöyra, lek och en tappad brodd. Idag var ju första riktiga vinterdagen för i år. Hundarna bokstavligen skuttade ut i snön när vi kom ut. Jag hade planerat en väg att gå utan backar och med lite spring i skogen, men det var bara att planera om. Jag insåg ju ganska snart att alla var på lekhumör. Så trots att hundarna var i rastgård så sent som i fredags så fick det bli det även idag. Och oj vad kul de hade!
Och oj vad de såg ut när vi kom in. Zack var den enda utan snökockor runt hela tassarna och benen. Så Zack fick ligga i köket och Fonzi & Idefix var förvisade till hundrummet. Jag hämtade en hink med ljummet vatten som hjälp att ta loss all snö. Sen torkades hundarna ordentligt med handdukar innan de fick göra Zack sällskap i köket medan jag moppade golvet i hundrummet. Vi kom in ganska sent från promenaden och med allt jobb med tassar och snö så fick jag inte i mig lunch förrän efter 12 och vilan började kl 13. Men hundarna hade somnat efter äventyret redan kl. 12 så det gick ingen nöd på de. För första gången sov Idefix hela vilan. Han bara bytte plats en gång från en pläd i köket till mina fötter i soffan.
Tisdag. Viggo. Oj vilket snöväder vi har fått, det är dagar som denna som ingen kommer till eller från jobbet som de ska. Och om det ska fortsätta snöa i den här takten är vi snart insnöade hel bunten. Än så länge är det vindstilla, men man kan ju undra hur länge det håller. Idag var en av de dagar i veckan som endast Zack och Fonzi är här. Med inte så många hundar i koppel kändes det idag tryggt att ta en sväng och se hur markerna ser ut och var som går att att ta sig fram. Vi tog en skogspromenad och linorna togs fram. Det gick så bra så även om Zack verkade en aning distraherad. Om det var all intressant snö och alla underbara spår eller om det var skotten från jakterna en bit bort är svårt att säga. Zacks favoritstund på hela dagen kommer helt klart efter promenaden, när han kan bädda om sig i soffan och bara njuta av stugvärmen. Fonzi slog dövörat till idag när jag skulle kalla in honom, vilket absolut inte är vanligt. Men så är det med unghundar ibland.
På vägen hemåt kan man säga, så kom en kvinna med en Foxterrier. Jag känner henne sen tidigare då hunden hon hade med sig råkar vara min Ladys favoritkompis. Viggo är sex år och kastrerad. Hundarna fick leka en stund; Fonzi gjorde av med all extra energi han hade och Zack lekte inte lika mycket med fattade ordentligt tycke för Viggo.
När vi kom tillbaka hem så var det dags att rensa Fonzis päls från snöbollar. Eller man aknske ska säga - att hitta Fonzi i all snö! Jag fick ta duschen till hjälp så jag ska kolla efter Arméns hudsalva sen och smörja hans tassar. Ni kan ana vilka tunga steg Fonzi gick med på vägen hem. Båda hundarna hade stadigt sikte på vart de skulle, det är ett som är säkert.
Onsdag. Ivar. Idag var det ju dags för Sheltien Ivar att komma och hälsa på daghundarna. Tyvärr var vi en hund kort, idefix tog ledigt, åter imorgon. Ivar var lite försiktig och en aning ängslig så efter ett lagom stillsamt hälsande på Lunda Äng gick vi till rastgården där hundarna fick chans att hälsa mer fritt. Fonzi sprang runt runt en stund tills han insåg att ingen jagade honom. Zack sprang några vändor men nosade mest runt. Och Ivar hängde husse i hasorna och närmade sig försiktigt de andra hundarna. Sedan gick vi tillbaka in i stugvärmen. Zack gillar Ivar starkt. Han försökte få igång lite lek och Ivar svarade positivt men det bröts ändå rätt snabbt. Efter bara en kvart ungefär hade Ivar slappnat av så mycket att alla tre hundarna satt bredvid varandra i soffan. Där skulle man haft kamera. Ivar fick med sig en inskolningsfilt hem och vi ser fram emot att träffa honom igen i början av januari och vi hoppas han ska komma att trivas med oss.
Torsdag. Snöbad. Ja det är verkligen vad man kan kalla det. På förmiddagspromenad hade de knappt plogat de stora vägarna än, som tur är hade det i a f slutat snöa och vinden var stilla. Bitvis fick jag bära lilla Idefix och vägleda Fonzi genom att spåra framför honom. Snön gick till midjan på mig och över huvudet på Fonzi. Men roligt hade vi!
Har man bara bra kläder så klarar man alla väder.
Zack hade svårt att komma hit i morgonens storm så då fick han stanna hemma. Hans matte undrde om han kunde komma senare men då sa jag att det då var stor risk att han skulle vara pigg när det egentligen var dags att vila och de hundarna som jag gått ut med behöver vila. Sådana störningar i rutinerna välkomnas inte.
På eftermiddagen var de stora vägarna och gångvägarna plogade så då höll vi oss till de. Då slapp hundarna t o m kall snö i pälsen.
(På torsdagkvällen kom Borka på besök och fick träffa Fonzi. Borka är en lundehund och ska få träffa de andra när Ivar är inskolad och klar i januari, sen får vi se...)
Fredag. God jul Fonzi! Lady och Zack har fortfarande en lite ansträngd relation. Bättre går det med unghundarna. Idefix har börjat förstå Ladys språk så nu på morgonkvisten kan alla grindar vara öppna och hundarna röra sig fritt. Om en stund kommer Zack, då får Lady frukost inne i sin vrå och sen sover hon på den fram tills vi kommer in från vår promenad.
[11:16] Jag vet inte vad det varit med hundarna idag, förmiddagspromenaden var en pärs. Det kändes som en måndag, när hundarna inte träffats på en hel helg. På hemvägen drog Zack så mycket för att han ville in i värmen så jag fick hålla honom kort hela vägen. Och när jag höll in honom så gick promenaden strålande, både Idefix och Fonzi skötte sig finfint. Zack är nog en av de få hundar som skulle må bra av lite amerikanisering - på med kläder och skor ba!
Väl inne har jag lyckats få rutin på det här med att duscha av hundarna snön, så det gick på fem röda. Bra att det går snabbt också så man inte torkar ut hundarnas hud för mycket. Idag blev det Arméns hudsalva på alla tassar.
[14:58] Vi har en viss ordning när vi går in från eftermiddagspromenaderna. Först Lady, som går in i sin lilla vrå i väntan på att bli avtagen selen. Sen Zack, därefter Fonzi och sist går Idefix in tillsammans med mig. Idag stördes friden på promenaden av flera faktorer: först en mötande schäfer som skulle in mot husgruppen när vi skulle ut så vi backade och tog en annan väg. Därefter hördes smällare från inte så långt avstånd och sist men inte minst så blev två av hundarna osäkra på en man som kom med så mycket kläder att man bara såg ett par solglasögon sticka ut. Lady har ju vid ett flertal tillfällen blivit attackerad och biten av just schäfrar så redan där började hon hetsa upp sig lite, och både hon och Zack reagerade negativt på smällandet. Så lagom tills vi skulle in igen var Zack rädd som en liten mus och lady upphetsad och rädd. Zack var så rädd att han inte lyssnade på mig när jag visade honom att han skulle gå bakom mig så att Lady kunde komma förbi och komma först till dörren. Självklart såg Lady att Zack gick först och omriktade all sin rädsla och energi till en ordentlig tillsägelse som Zack sen tog helt fel eftersom att han redan var rädd och inte hade en aning om vad han gjort för fel. Så det bröt m a o ut ett litet drama precis vid ingången. Suck.
Men om jag inte känt hundarna så väl och vetat vad som utlöser ett beteende hos en och som kan ge en kedjereaktion skulle jag inte kunnat hantera det hela, vilket jag naturligtvis kunde. Just nu vilar Lady efter ansträngningen och Zack springer runt och letar efter någonstans att lägga all energi som Lady utlöste. Något positivt ur det hela är ju att Zack fick utlopp för sin rädsla och inte längre bär på den inför nästa smäll. Ur rädslan föddes adrenalin och det är den kvarvarande energin som han inte vet var han ska göra av. Och just nu försöker jag komma på något bra förslag...
Om han nu inte får omrikta sin kvarvarande energi så kommer han med all säkerhet lägga den åt sidan och ta fram den nästa gång han känner för att göda konflikten mellan honom och Lady.
Ni skulle sett hur söta alla var idag på vilan. Lady låg på min vänstra sida, i mitt knä satt Idefix, Zack låg på höger sida och slickade mig ibland i ansiktet eller nosade på Lady (som inte sa ett ljud) och Fonzi låg mellan Zack och soffans hägra armstöd. M a o fick vi alla plats i soffan.
Dagarna med två viljestarka, envisa individer blir aldrig tråkiga.
Så vill jag avsluta veckan med att önska Fonzi en God Jul! Han börjar sin julledighet redan nu så nästa vecka blir det Zack, Idefix och Lady och ev. lilla Zion.
Och oj vad de såg ut när vi kom in. Zack var den enda utan snökockor runt hela tassarna och benen. Så Zack fick ligga i köket och Fonzi & Idefix var förvisade till hundrummet. Jag hämtade en hink med ljummet vatten som hjälp att ta loss all snö. Sen torkades hundarna ordentligt med handdukar innan de fick göra Zack sällskap i köket medan jag moppade golvet i hundrummet. Vi kom in ganska sent från promenaden och med allt jobb med tassar och snö så fick jag inte i mig lunch förrän efter 12 och vilan började kl 13. Men hundarna hade somnat efter äventyret redan kl. 12 så det gick ingen nöd på de. För första gången sov Idefix hela vilan. Han bara bytte plats en gång från en pläd i köket till mina fötter i soffan.
Tisdag. Viggo. Oj vilket snöväder vi har fått, det är dagar som denna som ingen kommer till eller från jobbet som de ska. Och om det ska fortsätta snöa i den här takten är vi snart insnöade hel bunten. Än så länge är det vindstilla, men man kan ju undra hur länge det håller. Idag var en av de dagar i veckan som endast Zack och Fonzi är här. Med inte så många hundar i koppel kändes det idag tryggt att ta en sväng och se hur markerna ser ut och var som går att att ta sig fram. Vi tog en skogspromenad och linorna togs fram. Det gick så bra så även om Zack verkade en aning distraherad. Om det var all intressant snö och alla underbara spår eller om det var skotten från jakterna en bit bort är svårt att säga. Zacks favoritstund på hela dagen kommer helt klart efter promenaden, när han kan bädda om sig i soffan och bara njuta av stugvärmen. Fonzi slog dövörat till idag när jag skulle kalla in honom, vilket absolut inte är vanligt. Men så är det med unghundar ibland.
På vägen hemåt kan man säga, så kom en kvinna med en Foxterrier. Jag känner henne sen tidigare då hunden hon hade med sig råkar vara min Ladys favoritkompis. Viggo är sex år och kastrerad. Hundarna fick leka en stund; Fonzi gjorde av med all extra energi han hade och Zack lekte inte lika mycket med fattade ordentligt tycke för Viggo.
När vi kom tillbaka hem så var det dags att rensa Fonzis päls från snöbollar. Eller man aknske ska säga - att hitta Fonzi i all snö! Jag fick ta duschen till hjälp så jag ska kolla efter Arméns hudsalva sen och smörja hans tassar. Ni kan ana vilka tunga steg Fonzi gick med på vägen hem. Båda hundarna hade stadigt sikte på vart de skulle, det är ett som är säkert.
Onsdag. Ivar. Idag var det ju dags för Sheltien Ivar att komma och hälsa på daghundarna. Tyvärr var vi en hund kort, idefix tog ledigt, åter imorgon. Ivar var lite försiktig och en aning ängslig så efter ett lagom stillsamt hälsande på Lunda Äng gick vi till rastgården där hundarna fick chans att hälsa mer fritt. Fonzi sprang runt runt en stund tills han insåg att ingen jagade honom. Zack sprang några vändor men nosade mest runt. Och Ivar hängde husse i hasorna och närmade sig försiktigt de andra hundarna. Sedan gick vi tillbaka in i stugvärmen. Zack gillar Ivar starkt. Han försökte få igång lite lek och Ivar svarade positivt men det bröts ändå rätt snabbt. Efter bara en kvart ungefär hade Ivar slappnat av så mycket att alla tre hundarna satt bredvid varandra i soffan. Där skulle man haft kamera. Ivar fick med sig en inskolningsfilt hem och vi ser fram emot att träffa honom igen i början av januari och vi hoppas han ska komma att trivas med oss.
Torsdag. Snöbad. Ja det är verkligen vad man kan kalla det. På förmiddagspromenad hade de knappt plogat de stora vägarna än, som tur är hade det i a f slutat snöa och vinden var stilla. Bitvis fick jag bära lilla Idefix och vägleda Fonzi genom att spåra framför honom. Snön gick till midjan på mig och över huvudet på Fonzi. Men roligt hade vi!
Har man bara bra kläder så klarar man alla väder.
Zack hade svårt att komma hit i morgonens storm så då fick han stanna hemma. Hans matte undrde om han kunde komma senare men då sa jag att det då var stor risk att han skulle vara pigg när det egentligen var dags att vila och de hundarna som jag gått ut med behöver vila. Sådana störningar i rutinerna välkomnas inte.
På eftermiddagen var de stora vägarna och gångvägarna plogade så då höll vi oss till de. Då slapp hundarna t o m kall snö i pälsen.
(På torsdagkvällen kom Borka på besök och fick träffa Fonzi. Borka är en lundehund och ska få träffa de andra när Ivar är inskolad och klar i januari, sen får vi se...)
Fredag. God jul Fonzi! Lady och Zack har fortfarande en lite ansträngd relation. Bättre går det med unghundarna. Idefix har börjat förstå Ladys språk så nu på morgonkvisten kan alla grindar vara öppna och hundarna röra sig fritt. Om en stund kommer Zack, då får Lady frukost inne i sin vrå och sen sover hon på den fram tills vi kommer in från vår promenad.
[11:16] Jag vet inte vad det varit med hundarna idag, förmiddagspromenaden var en pärs. Det kändes som en måndag, när hundarna inte träffats på en hel helg. På hemvägen drog Zack så mycket för att han ville in i värmen så jag fick hålla honom kort hela vägen. Och när jag höll in honom så gick promenaden strålande, både Idefix och Fonzi skötte sig finfint. Zack är nog en av de få hundar som skulle må bra av lite amerikanisering - på med kläder och skor ba!
Väl inne har jag lyckats få rutin på det här med att duscha av hundarna snön, så det gick på fem röda. Bra att det går snabbt också så man inte torkar ut hundarnas hud för mycket. Idag blev det Arméns hudsalva på alla tassar.
[14:58] Vi har en viss ordning när vi går in från eftermiddagspromenaderna. Först Lady, som går in i sin lilla vrå i väntan på att bli avtagen selen. Sen Zack, därefter Fonzi och sist går Idefix in tillsammans med mig. Idag stördes friden på promenaden av flera faktorer: först en mötande schäfer som skulle in mot husgruppen när vi skulle ut så vi backade och tog en annan väg. Därefter hördes smällare från inte så långt avstånd och sist men inte minst så blev två av hundarna osäkra på en man som kom med så mycket kläder att man bara såg ett par solglasögon sticka ut. Lady har ju vid ett flertal tillfällen blivit attackerad och biten av just schäfrar så redan där började hon hetsa upp sig lite, och både hon och Zack reagerade negativt på smällandet. Så lagom tills vi skulle in igen var Zack rädd som en liten mus och lady upphetsad och rädd. Zack var så rädd att han inte lyssnade på mig när jag visade honom att han skulle gå bakom mig så att Lady kunde komma förbi och komma först till dörren. Självklart såg Lady att Zack gick först och omriktade all sin rädsla och energi till en ordentlig tillsägelse som Zack sen tog helt fel eftersom att han redan var rädd och inte hade en aning om vad han gjort för fel. Så det bröt m a o ut ett litet drama precis vid ingången. Suck.
Men om jag inte känt hundarna så väl och vetat vad som utlöser ett beteende hos en och som kan ge en kedjereaktion skulle jag inte kunnat hantera det hela, vilket jag naturligtvis kunde. Just nu vilar Lady efter ansträngningen och Zack springer runt och letar efter någonstans att lägga all energi som Lady utlöste. Något positivt ur det hela är ju att Zack fick utlopp för sin rädsla och inte längre bär på den inför nästa smäll. Ur rädslan föddes adrenalin och det är den kvarvarande energin som han inte vet var han ska göra av. Och just nu försöker jag komma på något bra förslag...
Om han nu inte får omrikta sin kvarvarande energi så kommer han med all säkerhet lägga den åt sidan och ta fram den nästa gång han känner för att göda konflikten mellan honom och Lady.
Ni skulle sett hur söta alla var idag på vilan. Lady låg på min vänstra sida, i mitt knä satt Idefix, Zack låg på höger sida och slickade mig ibland i ansiktet eller nosade på Lady (som inte sa ett ljud) och Fonzi låg mellan Zack och soffans hägra armstöd. M a o fick vi alla plats i soffan.
Dagarna med två viljestarka, envisa individer blir aldrig tråkiga.
Så vill jag avsluta veckan med att önska Fonzi en God Jul! Han börjar sin julledighet redan nu så nästa vecka blir det Zack, Idefix och Lady och ev. lilla Zion.
onsdag 16 december 2009
Ivar på besök.
Idag kom Ivar och hälsade på. Efter en snabb hälsning på Lunda äng gick vi till rastgården där hundarna fick vänja sig vid varandra under mindre kopplade omständigheter. Efter en stund vågade sig Ivar fram och nosa där de andra hade varit men någon hetsig lek blev det inte. Sedan promenerade vi in mot stugvärmen och visst ville Ivar med in! Han var nästan först till dörren.
Lika försiktig inomhus som utomhus höll sig Ivar mest runt husse. Zack som verkligen fattat tycke för denna sheltie på 2,5 år gjorde sina försök att få igång lite lek. Ivar svarade positivt men leken kom aldrig igång.
Ivar slappande av så mycket att alla tre hundarna satt mellan mig och Ivars husse i soffan. Det är egentligen en tvåsitssoffa så ni kan tänka er!
Vi välkomnar gladeligen Ivar på inskolning i början av januari!
Lika försiktig inomhus som utomhus höll sig Ivar mest runt husse. Zack som verkligen fattat tycke för denna sheltie på 2,5 år gjorde sina försök att få igång lite lek. Ivar svarade positivt men leken kom aldrig igång.
Ivar slappande av så mycket att alla tre hundarna satt mellan mig och Ivars husse i soffan. Det är egentligen en tvåsitssoffa så ni kan tänka er!
Vi välkomnar gladeligen Ivar på inskolning i början av januari!
måndag 14 december 2009
Praktik eller prao?
Om du funderar på att söka praktik eller prao hos hemmahunddagiset så tänk över dessa punkter först:
Är du inte lika modig, släng iväg ett mail till freedomdogs@live.se så svarar jag så fort jag kan.
Mvh Camilla & personalhunden Lady
- Din egen hund kan inte följa med dig till hemmahunddagiset.
- Orkar du gå sammanlagt 2 timmar på promenad per dag? I ur och skur, snöoväder som regn. Kläder efter väder gäller och under en promenad finns ingen chans att springa hem eller tillbaka och hämta något.
- Ingen hund väger över 20 kg men de har mycket egen vilja och styrka när de väl vill något. Om en hund inte gör som du vill på promenad, har du det tålamod som krävs? Inga hårda metoder är tillåtna över huvud taget, den som höjer rösten, handen eller rycker i kopplet kan få allt från en varning och goda råd till en utvisning och inte få komma tillbaka.
- Hundarna sover mycket, det är m a o inte bara lek och kul hela dagarna, mitt på dagen sover hundarna minst 2 timmar då ingen får yttra ett enda ord. Sammanlagt sover hundarna ca 5-6 timmar per dag. Det finns gott om tid för läxläsning eller korsord (eller för den som är intresserad att lära sig mer om hundar, kurser eller hundträning från mig).
- Eftersom att det är ett hemmahunddagis med ganska få hundar och jag håller hårt på rutiner så gäller det att passa tider, och det finns ingen möjlighet att avvika eller ta en "paus" från hundarna på hela dagen.
- När du läst ovanstående så förstår du säkert att det inte är tal om att gå och handla under lunchen eller kila ut och ta ett telefonsamtal. Det är m a o matlåda som gäller, eller om du är vegetarian så kan du betala en slant och äta den mat jag lagar vilket bestäms från dag till dag och kan bli allt från pannkaka eller omelett till en riktig quorngryta.
- Jag (Camilla) älskar att prata om hundar, hundspråk i gruppen mm, står du ut med det?
- Några positiva inslag är att det som sagt finns tid för läxläsning eller att lära sig mer om hundar eller att ha eget företag. Om du behöver ledigt någon dag för t.ex. läkarbesök eller annat så finns möjlighet att byta dagtidsjobb mot att assistera på någon kurs en lördag, söndag eller kväll, t.ex. hundmöteskurs eller valpkurs.
Är du inte lika modig, släng iväg ett mail till freedomdogs@live.se så svarar jag så fort jag kan.
Mvh Camilla & personalhunden Lady
Vecka 50 - idefix finner sig till rätta.
Den gågna veckan (7-11/12) har Idefix funnit sig än mer till rätta. Han har slutat dra i koppel och försöka leka utomhus, i stort sett...
I torsdags var det fint väder så vi tog en skogspromenad jag, Zack & Fonzi. Då lät jag Zack bestämma vägen. Det är alltid lika kul att se när en hund upptäcker att den är just han som väljer väg. Det brukar uppdagas genom att jag konsekvent dirigerar den/de andra hunden/-arna i hans riktning. Den hunden som får leda vägen blir alltid riktigt mentalt trött efteråt. När Zack får välja väg så brukar han gå i en cirkel som på nått sätt alltid leder hem igen. Upp på bergskrön, och nerför, hur då Zack? Ja det får han lista ut. Om han väljer en väg som är omöjlig för mig så kallar jag tillbaka honom och säger med uppgiven gest "det går inte". Då brukar han stå still en stund, kanske sätta sig, och sen faktiskt ta en annan väg. Att räkna ut hur man tar sig uppför, nerför eller runt ett hinder så att alla klarar det tar på krafterna.
I tisdags tog Jesper emot Zack & Fonzi, det gick hur bra som helst. De känner honom vid det här laget. I fredags tog Jesper tillsammans med min far emot alla tre hundarna och de var även tvugna att gå promenaden eftersom att jag hade en läkartid vid elva-tiden. Det blev lek i rastgård en stund och sen en promenad i närheten av Gravfältet. Eftermiddagspromenaden i stort sett uteblev eftersom att hundarna var så pass trötta när jag kom vid tolv att de sov till kl 16.
I torsdags var det fint väder så vi tog en skogspromenad jag, Zack & Fonzi. Då lät jag Zack bestämma vägen. Det är alltid lika kul att se när en hund upptäcker att den är just han som väljer väg. Det brukar uppdagas genom att jag konsekvent dirigerar den/de andra hunden/-arna i hans riktning. Den hunden som får leda vägen blir alltid riktigt mentalt trött efteråt. När Zack får välja väg så brukar han gå i en cirkel som på nått sätt alltid leder hem igen. Upp på bergskrön, och nerför, hur då Zack? Ja det får han lista ut. Om han väljer en väg som är omöjlig för mig så kallar jag tillbaka honom och säger med uppgiven gest "det går inte". Då brukar han stå still en stund, kanske sätta sig, och sen faktiskt ta en annan väg. Att räkna ut hur man tar sig uppför, nerför eller runt ett hinder så att alla klarar det tar på krafterna.
I tisdags tog Jesper emot Zack & Fonzi, det gick hur bra som helst. De känner honom vid det här laget. I fredags tog Jesper tillsammans med min far emot alla tre hundarna och de var även tvugna att gå promenaden eftersom att jag hade en läkartid vid elva-tiden. Det blev lek i rastgård en stund och sen en promenad i närheten av Gravfältet. Eftermiddagspromenaden i stort sett uteblev eftersom att hundarna var så pass trötta när jag kom vid tolv att de sov till kl 16.
fredag 4 december 2009
Vecka 49 - Inskolning och årstidväxling.
Den här veckan har vi haft Idefix på inskolning. Som alltid är sånt en källa till mer kunskap om hundens beteende och relationer. Zack & Fonzis starka band blir tydligare med nykomlingar i närheten och det är alltid lika härligt att se hur snabbt de ändå välkomnar den nya. Att se sunda och språksäkra hundar bygga nya relationer till andra hundar borde vara det som inspirerar oss hundägare när vi bygger en relation till en ny valp eller vuxen hund. Tålamod och att bjuda på sig själv beskriver den process som jag har lyckan att få vara med om. Vilka verktyg använder då Zack sig av när han "uppfostrar" två ynglingar? Avledning i form av lek och smarta knep. Det tillsammans med texten i rött verkar vara allt han behöver.
Ett annorlunda inslag under veckan bjöd oss i onsdags. En fågel, förmodligen skadad, satt utanför en port och bara väntade.. på vad vet vi inte men alla påverkades vi av det lilla livet. Hundarna var nyfikna men efter att jag hade lyckats backa ifrån med allihopa började de reagera bortom första jaktinstinkten. Zack blev osäker och tycktes tänka: "Ska han bara sitta där? Eller anfaller han närsomhelst". Idefix glömde snart bort att den fanns och fågelhunden Fonzi, han satte sig ned och tittade på fågeln och tycktes tänka: "Vad gör man med en fågel som inte flyger iväg?"
Relationen mellan Zack och Lady har varit lite kärv på sistonde. Zack har inte kunnat låta bli att reta Lady när hennes grind har varit stängd och verkligen lyckats reta gallfeber på henne. I en veckas tid har han varit hennes hackkyckling och jag har många gånger funderat på om det gap mellan de någonsin skulle kunna minska.
Och så kom den här veckan... Som från ingenstans tycks Zack ha beslutat sig för att inte längre vara rädd för Lady, han har ignorerat henne men vänt bort blicken inomhus vilket har lett till att hon gjort detsamma. Utomhus drar han fortfarande i koppel när hon är med, men spänningen har släppt. Jag behöver inte längre skära atmosfären med en klotång. Rätt som det är kommer jag på de med att stå bredvid varandra medan den ene nosar på något eller slår en drill.
En roll i det hela, en ganska stor roll, tror jag spelas av det faktum att Zack fick tänka lite i helgen då hans matte var ute och spårade med honom. Han har helt enkelt ingen överskottenergi att lägga på att göda en konflikt som egentligen inte finns.
Veckans svåraste tillfällen att hålla sig för skratt...
...har varit när Fonzi försöker dricka ur pölar utomhus men blir förvånad när han upptäcker att vattnet är hårt. Stackars vattenhund.
...och när alla tre hundar leker i soffan och Idefix liksom försvinner under Fonzi eller när Fonzi och Idefix leker brottning och Idefix är ovanpå Fonzi. Kodak-moments.
Ett annorlunda inslag under veckan bjöd oss i onsdags. En fågel, förmodligen skadad, satt utanför en port och bara väntade.. på vad vet vi inte men alla påverkades vi av det lilla livet. Hundarna var nyfikna men efter att jag hade lyckats backa ifrån med allihopa började de reagera bortom första jaktinstinkten. Zack blev osäker och tycktes tänka: "Ska han bara sitta där? Eller anfaller han närsomhelst". Idefix glömde snart bort att den fanns och fågelhunden Fonzi, han satte sig ned och tittade på fågeln och tycktes tänka: "Vad gör man med en fågel som inte flyger iväg?"
Relationen mellan Zack och Lady har varit lite kärv på sistonde. Zack har inte kunnat låta bli att reta Lady när hennes grind har varit stängd och verkligen lyckats reta gallfeber på henne. I en veckas tid har han varit hennes hackkyckling och jag har många gånger funderat på om det gap mellan de någonsin skulle kunna minska.
Och så kom den här veckan... Som från ingenstans tycks Zack ha beslutat sig för att inte längre vara rädd för Lady, han har ignorerat henne men vänt bort blicken inomhus vilket har lett till att hon gjort detsamma. Utomhus drar han fortfarande i koppel när hon är med, men spänningen har släppt. Jag behöver inte längre skära atmosfären med en klotång. Rätt som det är kommer jag på de med att stå bredvid varandra medan den ene nosar på något eller slår en drill.
En roll i det hela, en ganska stor roll, tror jag spelas av det faktum att Zack fick tänka lite i helgen då hans matte var ute och spårade med honom. Han har helt enkelt ingen överskottenergi att lägga på att göda en konflikt som egentligen inte finns.
Veckans svåraste tillfällen att hålla sig för skratt...
...har varit när Fonzi försöker dricka ur pölar utomhus men blir förvånad när han upptäcker att vattnet är hårt. Stackars vattenhund.
...och när alla tre hundar leker i soffan och Idefix liksom försvinner under Fonzi eller när Fonzi och Idefix leker brottning och Idefix är ovanpå Fonzi. Kodak-moments.
Fredag - Fredagsmys.
Fredagsmys
[08:07] Morgonen har gått bra hittills. Än har bara Idefix och Fonzi gjort Lady sällskap. Idag är hundarna trötta. Lekepisoderna går att bryta rätt snabbt och det är tugga på tuggben som gäller. Idefix visar sig vara en tuff liten krabat, han är inte lite fräck som tar Fonzis ben varje gång han lyckats få tag i ett. "Gräset är alltid grönare..." Jag var lite på min vakt i början eftersom att jag vet att konflikter ofta startar över tillgångar såsom tuggben och godis. Men Fonzi ger frivilligt ifrån sig benet varje gång till idefix, han ligger hellre och vilar utan än att starta ett gräl. Än så länge... Om de börjar bråka så tar jag bort benen helt enkelt.
[08:45] Zack kom för 10 min sen. Ingen lekhälsning idag, bara lite svansvift och mest hälsa på mig. Sen hittade han ett ben han ville ha, han sa ifrån till Idefix när Idefix försökte det knep som funkade på Fonzi. Nu ligger alla tre hundarna och vilar med bara någon decimeter mellan varandra. Det är verkligen fredag.
[11:36] Lunch och hundarna vilar. Zack är inte så mycket på lekhumör idag utan är där jag är medan han låter Idefix och Fonzi leka för sig själva. Första dagen skulle han nog visa lite hur man gör, men det behövs inte nu. Fonzi är ingen trotsig unghund idag utan mycket följsam och väluppfostrad. Det känns som om åtminstonde en del av allt jag försökt jobba in de senaste veckorna äntligen börjar lägga sig. Det främsta framsteget är väl att det för det mesta går att bryta både lek i koppel och inne med ett "Nu räcker det". Jag kortar kopplet för den hund som tar initiativ till lek på promenad och i början fick jag korta Fonsiz jag vet inte hut många gånger, men igår och idag har det räckt med en gång och sen har det varit bra. Även Idefix verkar ha förstått det här. Jag kortade hans koppel endast 2 gånger idag jämfört med nästan 2o ggr i måndags och tisdags.
Jag vet inte om det beror på det snöblandade regnet eller den frysta marken eller att det är fredag (det kan ju inte vara jag som gör något rätt) men dagens långpromenad var ytterst angenäm. Vilket var skönt eftersom att det var så halt.
[15:50] Igår fick vi hem lite nya hundspel - d v s Nina O aktivitetsleksaker. Jag hade beställt Dog trubble och Dog fighter. De visde sig vara mer lika varandra än jag först insett, men det gör inget, då kan jag lägga undan den ena till dess att den första blir utsliten. När Lady provade Dog trubble igår kväll tog det inte lång tid för henne att förstå hur det gick till. Zack är den av daghundarna som förstår bäst men inte helt. Fozi bara tuggar på allt, han är egentligen trött och borde tugga på ett ben istället för på spelet. Men rätt som det är så klarar han det så jag låter honom hålla på en stund till. Jag hade också beställt en gummigrej som jag trodde skulle tåls att tugga på, men icke... så den får bara Zack och Lady använda, lilla Idefix har för liten mun.
Med i paketet låg också fyra reflexkragar som jag ska ha på hundarna när vi går på e.m.-promenad. Det är bara Lady och Zack som har reflex på sina täcken.
Strax ska Zack gå hem, sen är det dags att varva ned och vila för de andra.
[08:07] Morgonen har gått bra hittills. Än har bara Idefix och Fonzi gjort Lady sällskap. Idag är hundarna trötta. Lekepisoderna går att bryta rätt snabbt och det är tugga på tuggben som gäller. Idefix visar sig vara en tuff liten krabat, han är inte lite fräck som tar Fonzis ben varje gång han lyckats få tag i ett. "Gräset är alltid grönare..." Jag var lite på min vakt i början eftersom att jag vet att konflikter ofta startar över tillgångar såsom tuggben och godis. Men Fonzi ger frivilligt ifrån sig benet varje gång till idefix, han ligger hellre och vilar utan än att starta ett gräl. Än så länge... Om de börjar bråka så tar jag bort benen helt enkelt.
[08:45] Zack kom för 10 min sen. Ingen lekhälsning idag, bara lite svansvift och mest hälsa på mig. Sen hittade han ett ben han ville ha, han sa ifrån till Idefix när Idefix försökte det knep som funkade på Fonzi. Nu ligger alla tre hundarna och vilar med bara någon decimeter mellan varandra. Det är verkligen fredag.
[11:36] Lunch och hundarna vilar. Zack är inte så mycket på lekhumör idag utan är där jag är medan han låter Idefix och Fonzi leka för sig själva. Första dagen skulle han nog visa lite hur man gör, men det behövs inte nu. Fonzi är ingen trotsig unghund idag utan mycket följsam och väluppfostrad. Det känns som om åtminstonde en del av allt jag försökt jobba in de senaste veckorna äntligen börjar lägga sig. Det främsta framsteget är väl att det för det mesta går att bryta både lek i koppel och inne med ett "Nu räcker det". Jag kortar kopplet för den hund som tar initiativ till lek på promenad och i början fick jag korta Fonsiz jag vet inte hut många gånger, men igår och idag har det räckt med en gång och sen har det varit bra. Även Idefix verkar ha förstått det här. Jag kortade hans koppel endast 2 gånger idag jämfört med nästan 2o ggr i måndags och tisdags.
Jag vet inte om det beror på det snöblandade regnet eller den frysta marken eller att det är fredag (det kan ju inte vara jag som gör något rätt) men dagens långpromenad var ytterst angenäm. Vilket var skönt eftersom att det var så halt.
[15:50] Igår fick vi hem lite nya hundspel - d v s Nina O aktivitetsleksaker. Jag hade beställt Dog trubble och Dog fighter. De visde sig vara mer lika varandra än jag först insett, men det gör inget, då kan jag lägga undan den ena till dess att den första blir utsliten. När Lady provade Dog trubble igår kväll tog det inte lång tid för henne att förstå hur det gick till. Zack är den av daghundarna som förstår bäst men inte helt. Fozi bara tuggar på allt, han är egentligen trött och borde tugga på ett ben istället för på spelet. Men rätt som det är så klarar han det så jag låter honom hålla på en stund till. Jag hade också beställt en gummigrej som jag trodde skulle tåls att tugga på, men icke... så den får bara Zack och Lady använda, lilla Idefix har för liten mun.
Med i paketet låg också fyra reflexkragar som jag ska ha på hundarna när vi går på e.m.-promenad. Det är bara Lady och Zack som har reflex på sina täcken.
Strax ska Zack gå hem, sen är det dags att varva ned och vila för de andra.
torsdag 3 december 2009
Torsdag - Passivitetsträning.
Passivitetsträning.
[9.40] Det har tagit hela morgonen att passivitetsträna lilla Idefix inomhus. Jag går inte ut på promenad förrän han varvat ned. Den här promenaden förväntar jag mig ska gå som smort, jag orkar inte lekhyss idag.
[11.20] Idag prioriteras som sagt passivitetsträning. Förmiddagspromenaden gick i skogarna och Zack fick springa i lina. Han var så nöjd. Han fick i stort sett bestämma vilken väg vi skulle ta, han tog en välbekant runda och efter en timme hade han stannat vid en av de platser där vi brukar koppla för att gå hemåt. Så då gjorde vi det. Medan vi kopplade om och jag ordande linan så kom en karl gående, utan hund, och han blev utskälld må ni tro. Fonzi ställde sig längst fram och skällde. Zack satte sig vid min sida och morrade lite dovt och Idefix visse inte riktigt vart han skulle ta vägen. Karln fortsatte sin promenad förbi utan att titta på hundarna men utan att bli rädd eller reagera starkt på annat sätt. Det kändes bra. Ganska snabbt gick det dock att bryta och hundarna bara tittade. Promenaden gick i övrigt mycket bättre idag. Idefix skötte sig strålande måste jag ändå säga. Fonzi likaså. EN gång ville de rumla runt ordentligt men det bröt jag snabbt och sen var det bra med det.
Just nu leker hundarna för fullt. Snart dags att avbryta hör jag på Zack.
[11:35] Nu ligger alla tre och vilar (Lady är i sitt andra hem idag), jag hoppas Idefix kan ligga kvar medan jag reser mig och gör lunch.
[Efter stängning] Vilan gick jättebra idag. Det dröjde inte lång stund innan Idefix hade hittat en bra plats och låg och snusade som de andra. Eftermiddagspromenaden blev kort p.g.a. jakt i skogen som skrämde slag på Zack. När Idefix hade gått fick Zack & Fonzi gå med till Jordbro centrum därjag behövde hämta ut ett paket. Här talar vi miljöträning. Zack gick hem strax efter det och Fonzi var helt slut när vi kom tillbaka. Han märkte knappt när hans matte kom, så djupt sov han. Imorgon blir en dag med mycket mental vila, det ska jag se till. Det behöver de så att de inte sover bort hela helgen sen, denna vecka har varit tuff.
[9.40] Det har tagit hela morgonen att passivitetsträna lilla Idefix inomhus. Jag går inte ut på promenad förrän han varvat ned. Den här promenaden förväntar jag mig ska gå som smort, jag orkar inte lekhyss idag.
[11.20] Idag prioriteras som sagt passivitetsträning. Förmiddagspromenaden gick i skogarna och Zack fick springa i lina. Han var så nöjd. Han fick i stort sett bestämma vilken väg vi skulle ta, han tog en välbekant runda och efter en timme hade han stannat vid en av de platser där vi brukar koppla för att gå hemåt. Så då gjorde vi det. Medan vi kopplade om och jag ordande linan så kom en karl gående, utan hund, och han blev utskälld må ni tro. Fonzi ställde sig längst fram och skällde. Zack satte sig vid min sida och morrade lite dovt och Idefix visse inte riktigt vart han skulle ta vägen. Karln fortsatte sin promenad förbi utan att titta på hundarna men utan att bli rädd eller reagera starkt på annat sätt. Det kändes bra. Ganska snabbt gick det dock att bryta och hundarna bara tittade. Promenaden gick i övrigt mycket bättre idag. Idefix skötte sig strålande måste jag ändå säga. Fonzi likaså. EN gång ville de rumla runt ordentligt men det bröt jag snabbt och sen var det bra med det.
Just nu leker hundarna för fullt. Snart dags att avbryta hör jag på Zack.
[11:35] Nu ligger alla tre och vilar (Lady är i sitt andra hem idag), jag hoppas Idefix kan ligga kvar medan jag reser mig och gör lunch.
[Efter stängning] Vilan gick jättebra idag. Det dröjde inte lång stund innan Idefix hade hittat en bra plats och låg och snusade som de andra. Eftermiddagspromenaden blev kort p.g.a. jakt i skogen som skrämde slag på Zack. När Idefix hade gått fick Zack & Fonzi gå med till Jordbro centrum därjag behövde hämta ut ett paket. Här talar vi miljöträning. Zack gick hem strax efter det och Fonzi var helt slut när vi kom tillbaka. Han märkte knappt när hans matte kom, så djupt sov han. Imorgon blir en dag med mycket mental vila, det ska jag se till. Det behöver de så att de inte sover bort hela helgen sen, denna vecka har varit tuff.
onsdag 2 december 2009
Onsdag - lekhysteri & skotträdsla.
Lekhysteri och skotträdsla.
Ja det sammanfattar förmiddagen ganska bra. Idefix börjar ta för sig mer i lekarna och Zack gör sitt bästa för att vara lekfarbror, en sån som ser till att leken håller sig på en bra nivå. Tyvärr tog det ännu längre tid idag för Idefix att förstå att det var promenad och inte lek som gällde. Vi tillryggalade endats 1/3 av den normala sträckan för en f.m.-promenad. Jag insåg ganska tidigt att det inte var lönt att gå, gå, gå, så vi satte kurs mot hundrastgården. Ni som har hundar här vet ju var den ligger och det tog ½timme att bara gå dit. Vi tog visserligen en liten omväg för att ha gott om utrymme på sidorna vid ev. hundmöten (som klarades av galant). Hundarna sprang och sprang i 20 min i rastgården. Superkul hade dom. Zack tröttnade först, det var ju så kallt idag. -6 grader fortfarande när vi gick ut kl. 9:30. Sen tog det en halvtimme hem igen. Som vanligt fick Fonzi unghundsfnatt, samtidigt som det började höras skott från skogarna. Jag satte mig ner på gräset med Zack och så fort jag märkte en paus i Fonzis och Idefix lekförsök så kallade jag på Fonzi. Han fick visserligen fnatt, men han hade tydligen ingen större lust att dela det fnattet med Idefix. Här såg jag något positivt i all hysteri, istället för att börja bråka (som man kan förvänta sig av två hormonstinna tonåringar) så försökte Fonzi avleda Idefix med lek precis som Zack alltid gör med honom.
Nu är det lunch och Fonzi har precis blivit hämtad tidigt idag. Zack tuggar på ett ben, likaså Lady och Idefix ligger med huvudet på armarna och vilar mot mina fötter.
Det är kul att Fonzi kommer så bra överens med Idefix och att alla leker så bra. Det verkar vara "lika barn leka bäst" som gäller. Men jag måste medge att det börjar kännas tungt med 2 unghundar i samma grupp. Idefix ger sig aldrig. Han lugnar aldrig ner sig mer än 1/10 sekund. och all eloge till Fonzi för att han är så duktig, och jag förstår att han till slut faller till föga för frestelsen att springa runt med Idefix även i koppel. Han är ju trots allt bara 8 mån gammal.
Idag lät jag de ju springa av sig massor i rastgården, hoppas att det blir lite lugnare imorgon. Idefix passar så bra här att det vore synd att säga Nej bara p.g.a. hans iver som aldrig tar slut.
I eftermiddag väntar "eldprovet". Idefix ska för första gången gå e.m.promenad med oss, d v s med Lady.
[15:18]
Eftermiddagspromenaden gick rätt bra. Förmodligen tack vare att Idefix har låtit Lady vara ifred i sin hörna inomhus så kände hon inget behov av att säga åt honom på skarpen. Hon morrade lite när han ville lukta i rumpan, men när han gjorde lekinvit så viftade hon bara på svansen. Det betyder att just den lekinviten var hundspråk för att blidka lady, vilket lyckades.
Denna promenad blev dock en aning kort. Nästan direkt vi kom utanför dörren hördes skott från skogen och både lady och Zack tvekade. Lady tycktes skaka av sig obehaget ganska snabbt ändå (åldern?) men Zack ville bara in in in. Så när alla gjort sitt så gick vi hemåt.
När Idefix gått så lekte jag och Zack en stund, Lady fick Tornadon att sysselsätta sig med, och nu sover båda sött.
Ja det sammanfattar förmiddagen ganska bra. Idefix börjar ta för sig mer i lekarna och Zack gör sitt bästa för att vara lekfarbror, en sån som ser till att leken håller sig på en bra nivå. Tyvärr tog det ännu längre tid idag för Idefix att förstå att det var promenad och inte lek som gällde. Vi tillryggalade endats 1/3 av den normala sträckan för en f.m.-promenad. Jag insåg ganska tidigt att det inte var lönt att gå, gå, gå, så vi satte kurs mot hundrastgården. Ni som har hundar här vet ju var den ligger och det tog ½timme att bara gå dit. Vi tog visserligen en liten omväg för att ha gott om utrymme på sidorna vid ev. hundmöten (som klarades av galant). Hundarna sprang och sprang i 20 min i rastgården. Superkul hade dom. Zack tröttnade först, det var ju så kallt idag. -6 grader fortfarande när vi gick ut kl. 9:30. Sen tog det en halvtimme hem igen. Som vanligt fick Fonzi unghundsfnatt, samtidigt som det började höras skott från skogarna. Jag satte mig ner på gräset med Zack och så fort jag märkte en paus i Fonzis och Idefix lekförsök så kallade jag på Fonzi. Han fick visserligen fnatt, men han hade tydligen ingen större lust att dela det fnattet med Idefix. Här såg jag något positivt i all hysteri, istället för att börja bråka (som man kan förvänta sig av två hormonstinna tonåringar) så försökte Fonzi avleda Idefix med lek precis som Zack alltid gör med honom.
Nu är det lunch och Fonzi har precis blivit hämtad tidigt idag. Zack tuggar på ett ben, likaså Lady och Idefix ligger med huvudet på armarna och vilar mot mina fötter.
Det är kul att Fonzi kommer så bra överens med Idefix och att alla leker så bra. Det verkar vara "lika barn leka bäst" som gäller. Men jag måste medge att det börjar kännas tungt med 2 unghundar i samma grupp. Idefix ger sig aldrig. Han lugnar aldrig ner sig mer än 1/10 sekund. och all eloge till Fonzi för att han är så duktig, och jag förstår att han till slut faller till föga för frestelsen att springa runt med Idefix även i koppel. Han är ju trots allt bara 8 mån gammal.
Idag lät jag de ju springa av sig massor i rastgården, hoppas att det blir lite lugnare imorgon. Idefix passar så bra här att det vore synd att säga Nej bara p.g.a. hans iver som aldrig tar slut.
I eftermiddag väntar "eldprovet". Idefix ska för första gången gå e.m.promenad med oss, d v s med Lady.
[15:18]
Eftermiddagspromenaden gick rätt bra. Förmodligen tack vare att Idefix har låtit Lady vara ifred i sin hörna inomhus så kände hon inget behov av att säga åt honom på skarpen. Hon morrade lite när han ville lukta i rumpan, men när han gjorde lekinvit så viftade hon bara på svansen. Det betyder att just den lekinviten var hundspråk för att blidka lady, vilket lyckades.
Denna promenad blev dock en aning kort. Nästan direkt vi kom utanför dörren hördes skott från skogen och både lady och Zack tvekade. Lady tycktes skaka av sig obehaget ganska snabbt ändå (åldern?) men Zack ville bara in in in. Så när alla gjort sitt så gick vi hemåt.
När Idefix gått så lekte jag och Zack en stund, Lady fick Tornadon att sysselsätta sig med, och nu sover båda sött.
tisdag 1 december 2009
Tisdag - Nej-kärring.
Nej-kärring.
Ja det är vad jag känner mig som idag. Jag undviker att använda det ordet och har bara några få saker som är absolut förbjudna. En av de är att leka på promenad. Och ni kan ju tänka er hur första promenaden med två unghundar ser ut.
Men jag måste säga att jag är stolt över Fonzi. Idag har jag sett skymten av den underbara hund han kan bli som vuxen. Det gäller bra att kämpa på.
Idag tog det idefix en halvtimme att förstå att det var promenad och inte hopp och lek hela tiden. Fonzi var lugn som en filbunke och började inte testa förrän i slutet av promenaden, men jag var beredd. Jag smackade, kastade lite godis för att avbryta och sen höll jag in både Fonzi och idefix tills de lugnat ner sig, och gjorde sedan om proceduren tre-fyra gånger innan de förstått.
En gång är ingen gång, två gånger anas en trend, tre gånger blir en livsstil.
De sista 50 m hem som annars brukar vara tuffast gick jättebra. Detta trots att vi gick rakt in i en karl runt ett hörn. Som tur var så backade han och tog en lov och när jag sa "Zack, alla som kommer runt hörn vill inte hälsa" så log han.
Det är så olika hur folk reagerar, jag har lärt mig att anta att alla som inte har en hund med sig är hundrädda så naturligtvis har jag en procedur för det här med. En positiv sådan.
Just nu äter jag lunch och Idefix sitter vid dörren, han gick ju hem ungefär den här tiden igår. Han får sitta där så länge han inte gnäller eller skäller. När det blir vila om en stund går vi alla in i hundrummet ändå.
Ja det är vad jag känner mig som idag. Jag undviker att använda det ordet och har bara några få saker som är absolut förbjudna. En av de är att leka på promenad. Och ni kan ju tänka er hur första promenaden med två unghundar ser ut.
Men jag måste säga att jag är stolt över Fonzi. Idag har jag sett skymten av den underbara hund han kan bli som vuxen. Det gäller bra att kämpa på.
Idag tog det idefix en halvtimme att förstå att det var promenad och inte hopp och lek hela tiden. Fonzi var lugn som en filbunke och började inte testa förrän i slutet av promenaden, men jag var beredd. Jag smackade, kastade lite godis för att avbryta och sen höll jag in både Fonzi och idefix tills de lugnat ner sig, och gjorde sedan om proceduren tre-fyra gånger innan de förstått.
En gång är ingen gång, två gånger anas en trend, tre gånger blir en livsstil.
De sista 50 m hem som annars brukar vara tuffast gick jättebra. Detta trots att vi gick rakt in i en karl runt ett hörn. Som tur var så backade han och tog en lov och när jag sa "Zack, alla som kommer runt hörn vill inte hälsa" så log han.
Det är så olika hur folk reagerar, jag har lärt mig att anta att alla som inte har en hund med sig är hundrädda så naturligtvis har jag en procedur för det här med. En positiv sådan.
Just nu äter jag lunch och Idefix sitter vid dörren, han gick ju hem ungefär den här tiden igår. Han får sitta där så länge han inte gnäller eller skäller. När det blir vila om en stund går vi alla in i hundrummet ändå.
måndag 30 november 2009
Måndag - Zack & Idefix
Zack & Idefix.
Idag är Idefix här på sin första inskolningsdag. Fonzi är ledig men kommer imorgon. På förmiddagspromenaden var Idefix i sjunde himlen. Han skuttade och hoppade och sprang. I koppel. Inte så bra, så jag fick jobba ganska hårt med att börja lära honom att man inte leker i koppel. Flera gånger fick han gehör från Zack men som tur är så vet Zack hur man uppför sig på promenad med andra hundar. Det tog en halvtimme innan Idefix förstod att promenaden inte var slut snart, man behöver inte ta varenda chans att hoppa, skutta, pinka, bajsa och leka. De två viktigaste ljuden på promenad; de som betyder "Hitåt ska vi" och "Är du med? Nu går vi!" fick Idefix ett hum om vad de betydde. Den sistnämnda var lättast att förstå, den förstnämnda var svårare eftersom att han just nu ser upp mer till Zack än mig. Men mot slutet av promenaden började han koppla ihop ljudet med det som följde, och att allt kom från mig.
På promenaden fick jag en föraning om att det ev. kan bli lite mycket med två unghundar i en grupp. Det ska bli mycket intressant att gå promenad imorgon när även Fonzi är med.
Imorgon skulle vi träffa Mini på Ängen, men jag tror nästan vi får skjuta på det. En hund i taget.
Inomhus så håller Idefix på att lära sig att inte vara alltför intresserad av vissa delar på Zack, och att Lady vill vara ifred. Zack med sitt stora tålamod avleder det mesta, men nu när i varit inne över en timme börjar han tröttna. Han vill att vilan ska börja.
Idag är Idefix här på sin första inskolningsdag. Fonzi är ledig men kommer imorgon. På förmiddagspromenaden var Idefix i sjunde himlen. Han skuttade och hoppade och sprang. I koppel. Inte så bra, så jag fick jobba ganska hårt med att börja lära honom att man inte leker i koppel. Flera gånger fick han gehör från Zack men som tur är så vet Zack hur man uppför sig på promenad med andra hundar. Det tog en halvtimme innan Idefix förstod att promenaden inte var slut snart, man behöver inte ta varenda chans att hoppa, skutta, pinka, bajsa och leka. De två viktigaste ljuden på promenad; de som betyder "Hitåt ska vi" och "Är du med? Nu går vi!" fick Idefix ett hum om vad de betydde. Den sistnämnda var lättast att förstå, den förstnämnda var svårare eftersom att han just nu ser upp mer till Zack än mig. Men mot slutet av promenaden började han koppla ihop ljudet med det som följde, och att allt kom från mig.
På promenaden fick jag en föraning om att det ev. kan bli lite mycket med två unghundar i en grupp. Det ska bli mycket intressant att gå promenad imorgon när även Fonzi är med.
Imorgon skulle vi träffa Mini på Ängen, men jag tror nästan vi får skjuta på det. En hund i taget.
Inomhus så håller Idefix på att lära sig att inte vara alltför intresserad av vissa delar på Zack, och att Lady vill vara ifred. Zack med sitt stora tålamod avleder det mesta, men nu när i varit inne över en timme börjar han tröttna. Han vill att vilan ska börja.
fredag 27 november 2009
Påminnelse som Stängda veckor.
Det har nog inte undgått daghundsägarna att årets sista öppetdag blir den 23 december och att vi öppnar igen den 4 januari. De stängda arbetsdagarna blir då 24, 18, 19, 30 & 31 december.
Jag vill redan nu på minna om att vi har stängt 3 veckor under 2010, nämligen sommarens veckor 28-30 om jag inte minns helt fel. Om någon redan nu vill planera sin sommarsemester så hör av så dubbelkollar jag de aktuella veckorna när jag har fått min 2010-kalender i nästa vecka.
Hur påverkar detta dagisavgifterna? Som kompensation för våra stängda veckor får alla daghundar 1 avgiftsfri månad/år. Denna månad får tas ut först när hunden har gått 6 månader, det betyder att om en hund betalat sin första månad september 2009 får han/hon inte ta ut avgiftsfri månad förrän mars 2010. Då kanske ni tänker att ni ändå tänkte ta ut den till semestern i sommar, men tänk er för där. Bara en hund i taget kan ta ut avgiftsfri månad vilket innebär att det är först till kvarn som gäller. Och sist men inte minst, en hund som gått 6 månader och således har rätt till en avgiftsfri månad kan dock inte ta ut avgiftsfri månad under uppsägningstiden.
För mer info om öppettider läs inlägget här.
Vid frågor hör av er.
Jag vill redan nu på minna om att vi har stängt 3 veckor under 2010, nämligen sommarens veckor 28-30 om jag inte minns helt fel. Om någon redan nu vill planera sin sommarsemester så hör av så dubbelkollar jag de aktuella veckorna när jag har fått min 2010-kalender i nästa vecka.
Hur påverkar detta dagisavgifterna? Som kompensation för våra stängda veckor får alla daghundar 1 avgiftsfri månad/år. Denna månad får tas ut först när hunden har gått 6 månader, det betyder att om en hund betalat sin första månad september 2009 får han/hon inte ta ut avgiftsfri månad förrän mars 2010. Då kanske ni tänker att ni ändå tänkte ta ut den till semestern i sommar, men tänk er för där. Bara en hund i taget kan ta ut avgiftsfri månad vilket innebär att det är först till kvarn som gäller. Och sist men inte minst, en hund som gått 6 månader och således har rätt till en avgiftsfri månad kan dock inte ta ut avgiftsfri månad under uppsägningstiden.
För mer info om öppettider läs inlägget här.
Vid frågor hör av er.
torsdag 26 november 2009
Vecka 48.
Måndag. Idag är Fonzi tillbaka. Och allt flöt på nästan för bra, men jag njöt. Sen på vägen hem från f.m.-promenaden så fick han sitt unghundsfnatt som vanligt. Jaha, tänkte jag, och stannade, och stannade, och stannade. Tyvärr var jag idag tvungen att använda mig av Nej. Ett skarpt nej och sen avledning. Avledning för att hunden inte ska bli kvar i osäkerheten som ett Nej medför.
Jag trodde Fonzi skulle riva ner varenda pryl när vi väl var inne igen. Men jag tror att det helt enkelt var en blandning av glädjen att vara tillbaks och fnattet/tröttheten som ännu inte hade fått utlopp efter promenaden.
Tisdag. Tålamod 1-1,5 på en skala över 10. För första gången sen jag började ta emot hundar i början av augusti så har jag inget tålamod alls. Jag har ingen aning om varför, men jag tappade det strax innan förmiddagspromenaden. Så den promenaden blev inte lång. Det var ingen mening när jag var så irriterad och hundarna kände det. Så när hundarna hade gjort allt och mer därtill så gick vi in och hängav oss åt inomhusaktiviteter istället. Naturligtvis fanns det mycket energi i hundarna, om inte annat så för att de brukar få ge utlopp för den.
Just nu (kl. 10.55) ligger hundarna kring boxningsflaskan. Vi ska strax göra lite kontaktövningar och annat skoj så att de iaf fått tänka lite. Det är mycket lättare inomhus att bara vända ryggen till, ta ett djupt andetag och sen avleda.
[11.25] Ett tjugominuterspass senare. Och nu sover hundarna. Vi tränade Sitt & Ligg kvar, övningar som Zack med stolthet visade att han kunde utmärkt. Fonzi tyckte om Ligg kvar men sitt var svårare. Tajming med Bra!-ordet var det som gällde. Detsamma gällde kontaktövningarna. De två första gick riktigt snabbt med Fonzi eftersom att jag belönade vid första ögonkastet så att han inte ens hann blinka, än mindre skälla som han brukar. Zack som kan detta redan fick håla ögonkontakten riktigt länge, han klarar ca 5 sekunder utan att röra en fena, sen går han runt eller byter ställning men håller kontakten 5 sekunder till. Att inte ta godis på marken förstod inte Fonzi alls (fast vi hade det på valpkursen) så vi fick börja från början, men efter några gånger så förstod han. Zack förstod inte heller först. Jag råkade säga Nej en gång, då blev han lite osäker nästa gång - inte bra att säga Nej! Nej är en helt annan övning och används när något är absolut förbjudet. Att inte ta godis förrän det är ok är inget förud. Sedan avslutade vi med ngåto som båda hundarna kan, Kryp. Hur la jag upp det? Jo, jag tränade var hund för sig i omgångar om 2 övningar x 6-9 försök per övning. Så hundarna fick två långa pauser och sen mikropauser mellan övningsförsöken. Jag behöver väl inte säga att Fonzi behövde flest mikropauser.
Onsdag. Idefix. Nu på förmiddagen begav vi oss till Lunda äng för att träffa Idefix. Idefix är en dvärgschnauzer på 8 månader som vill gå deltid hos oss. Träffen gick över förväntan. Fonzi och Idefix kom mycket bra överens, vi hoppas att det fortsätter så, men med två hundar mitt i puberteten kan man inte vara riktigt säker förrän de känner varandra helt. Och till och med då kan det uppstå konflikter. Zack var inte lika överförtjust i Idefix som han är i Fonzi och även i Zion, men hans tålamod består. Han gav Idefix ett nyp när Idefix försökte bestiga honom, men efter det gick allt mycket bättre. Idefix förstod att där gick gränsen och vad Zack menade när han började morra och lyfta på kinderna. Jag räknar med att behöva gå in och avbryta under närmaste tiden, men förhoppningsvis dröjer det inte länge innan de alla tre kommer överens som fiskarna i vattnet. Om inget oförutsett inträffar så börjar Idefix på inskolning på måndag den 30 november.
[14:56] Nu så här på eftermiddagen har vi berikningsinslag. Hundarna får ett varsitt bylte att slita och dra i för att få belöningen i mitten. Ibland är belöningen ett halvtuggat tuggben (mmm, mycket attraktivt), ibland en leksak som just den hunden favoriserar och ibland lite torrfoderkulor. Oavsett så har hundarna lika kul varje gång. Fonzi är den som uppskattar själva arbetet mest. Han märker aldrig när belöningen tittar fram utan den brukar oftast gå till Zack istället som är först klar och sitter och lurpassar en bit bort.
Torsdag. Alla är helt slut. Det tar alltid på krafterna att träffa nya hundar. På förmiddagen idag vilade jag i soffan en stund och då la sig Zack bredvid mig och somnade djupt mellan kl 8 och 9.20. Fonzi sov under bordet i köket och Lady på sin bädd. Lady gnällde så mycket på f.m. att hon fick följa med ut på f.m.-prom. en sväng, men hon ville bara göra sitt och sen in.
När hon hade gått och lagt sig så gick jag ner i skogen med killarna så de fick springa av sig lite. Oj vad glada de var!
På vägen tillbaka fast fortfarande i skogen, vid en bäck, så finns det ett hål som Fonzi alltid ska ned i och sist vi gick där så blev han så intenstiv att jag fick bära honom därifrån. Det är nog enda gången jag behövt använda mig av ett riktigt bestämt Nej. Idag fastnade han där igen, men jag behövde bara säga hans namn så kom han skuttande därifrån. Då berömde jag honom massor. När vi kommer tillbaka till dörren så brukar jag alltid koppla loss precis utanför dörren och sen öppnar jag och säger varsågod. Stoltheten över att få vara okopplade några sekunder riktigt lyser i ögonen när de sitter och väntar. Men idag såg jag på Fonzi att han planerade ett flyktförsök så då fick han vackert vara kopplad in tills jag låst dörren. Det gäller att känna hundarna och veta när man kan göra vad... Om man vet att chansen inte är 100% att det fungerar så sänker man /eller tar bort kravet och provar en annan gång.
Och det verkar som om Lady kommer vara hos mig inte bara 3 dagar/v ett tag framöver. Min far har nämligen gått och fått influensan och dels så ska han inte behöva gå ut mycket då och dels så vill jag nog inte ens träffa honom för att lämna över Lady. Om jag undvikit att bli smittad hittills så finner jag ingen mening i att fresta basiluskerna.
Fredag. Idag hade vi det bra. Vi tog en sväng i skogen och sprang av oss på förmiddagen. Fonzi var trött idag och Zack var pigg och glad. Det blev mycket vila och fria promenader.
Jag trodde Fonzi skulle riva ner varenda pryl när vi väl var inne igen. Men jag tror att det helt enkelt var en blandning av glädjen att vara tillbaks och fnattet/tröttheten som ännu inte hade fått utlopp efter promenaden.
Tisdag. Tålamod 1-1,5 på en skala över 10. För första gången sen jag började ta emot hundar i början av augusti så har jag inget tålamod alls. Jag har ingen aning om varför, men jag tappade det strax innan förmiddagspromenaden. Så den promenaden blev inte lång. Det var ingen mening när jag var så irriterad och hundarna kände det. Så när hundarna hade gjort allt och mer därtill så gick vi in och hängav oss åt inomhusaktiviteter istället. Naturligtvis fanns det mycket energi i hundarna, om inte annat så för att de brukar få ge utlopp för den.
Just nu (kl. 10.55) ligger hundarna kring boxningsflaskan. Vi ska strax göra lite kontaktövningar och annat skoj så att de iaf fått tänka lite. Det är mycket lättare inomhus att bara vända ryggen till, ta ett djupt andetag och sen avleda.
[11.25] Ett tjugominuterspass senare. Och nu sover hundarna. Vi tränade Sitt & Ligg kvar, övningar som Zack med stolthet visade att han kunde utmärkt. Fonzi tyckte om Ligg kvar men sitt var svårare. Tajming med Bra!-ordet var det som gällde. Detsamma gällde kontaktövningarna. De två första gick riktigt snabbt med Fonzi eftersom att jag belönade vid första ögonkastet så att han inte ens hann blinka, än mindre skälla som han brukar. Zack som kan detta redan fick håla ögonkontakten riktigt länge, han klarar ca 5 sekunder utan att röra en fena, sen går han runt eller byter ställning men håller kontakten 5 sekunder till. Att inte ta godis på marken förstod inte Fonzi alls (fast vi hade det på valpkursen) så vi fick börja från början, men efter några gånger så förstod han. Zack förstod inte heller först. Jag råkade säga Nej en gång, då blev han lite osäker nästa gång - inte bra att säga Nej! Nej är en helt annan övning och används när något är absolut förbjudet. Att inte ta godis förrän det är ok är inget förud. Sedan avslutade vi med ngåto som båda hundarna kan, Kryp. Hur la jag upp det? Jo, jag tränade var hund för sig i omgångar om 2 övningar x 6-9 försök per övning. Så hundarna fick två långa pauser och sen mikropauser mellan övningsförsöken. Jag behöver väl inte säga att Fonzi behövde flest mikropauser.
Onsdag. Idefix. Nu på förmiddagen begav vi oss till Lunda äng för att träffa Idefix. Idefix är en dvärgschnauzer på 8 månader som vill gå deltid hos oss. Träffen gick över förväntan. Fonzi och Idefix kom mycket bra överens, vi hoppas att det fortsätter så, men med två hundar mitt i puberteten kan man inte vara riktigt säker förrän de känner varandra helt. Och till och med då kan det uppstå konflikter. Zack var inte lika överförtjust i Idefix som han är i Fonzi och även i Zion, men hans tålamod består. Han gav Idefix ett nyp när Idefix försökte bestiga honom, men efter det gick allt mycket bättre. Idefix förstod att där gick gränsen och vad Zack menade när han började morra och lyfta på kinderna. Jag räknar med att behöva gå in och avbryta under närmaste tiden, men förhoppningsvis dröjer det inte länge innan de alla tre kommer överens som fiskarna i vattnet. Om inget oförutsett inträffar så börjar Idefix på inskolning på måndag den 30 november.
[14:56] Nu så här på eftermiddagen har vi berikningsinslag. Hundarna får ett varsitt bylte att slita och dra i för att få belöningen i mitten. Ibland är belöningen ett halvtuggat tuggben (mmm, mycket attraktivt), ibland en leksak som just den hunden favoriserar och ibland lite torrfoderkulor. Oavsett så har hundarna lika kul varje gång. Fonzi är den som uppskattar själva arbetet mest. Han märker aldrig när belöningen tittar fram utan den brukar oftast gå till Zack istället som är först klar och sitter och lurpassar en bit bort.
Torsdag. Alla är helt slut. Det tar alltid på krafterna att träffa nya hundar. På förmiddagen idag vilade jag i soffan en stund och då la sig Zack bredvid mig och somnade djupt mellan kl 8 och 9.20. Fonzi sov under bordet i köket och Lady på sin bädd. Lady gnällde så mycket på f.m. att hon fick följa med ut på f.m.-prom. en sväng, men hon ville bara göra sitt och sen in.
När hon hade gått och lagt sig så gick jag ner i skogen med killarna så de fick springa av sig lite. Oj vad glada de var!
På vägen tillbaka fast fortfarande i skogen, vid en bäck, så finns det ett hål som Fonzi alltid ska ned i och sist vi gick där så blev han så intenstiv att jag fick bära honom därifrån. Det är nog enda gången jag behövt använda mig av ett riktigt bestämt Nej. Idag fastnade han där igen, men jag behövde bara säga hans namn så kom han skuttande därifrån. Då berömde jag honom massor. När vi kommer tillbaka till dörren så brukar jag alltid koppla loss precis utanför dörren och sen öppnar jag och säger varsågod. Stoltheten över att få vara okopplade några sekunder riktigt lyser i ögonen när de sitter och väntar. Men idag såg jag på Fonzi att han planerade ett flyktförsök så då fick han vackert vara kopplad in tills jag låst dörren. Det gäller att känna hundarna och veta när man kan göra vad... Om man vet att chansen inte är 100% att det fungerar så sänker man /eller tar bort kravet och provar en annan gång.
Och det verkar som om Lady kommer vara hos mig inte bara 3 dagar/v ett tag framöver. Min far har nämligen gått och fått influensan och dels så ska han inte behöva gå ut mycket då och dels så vill jag nog inte ens träffa honom för att lämna över Lady. Om jag undvikit att bli smittad hittills så finner jag ingen mening i att fresta basiluskerna.
Fredag. Idag hade vi det bra. Vi tog en sväng i skogen och sprang av oss på förmiddagen. Fonzi var trött idag och Zack var pigg och glad. Det blev mycket vila och fria promenader.
onsdag 25 november 2009
Fonzi sa Hej Mini, Hej Molly!
Idag kom de spanska tikarna Mini & Molly på besök. Mini och Molly söker dagplats hos oss.
Lady och även Fonzi var här när Mini & Molly kom hit. Fonzi var helt till sig utomhus och ville leka leka leka. Men när vi kom in lugnade han ner sig. Tjejerna var lite avvaktande och kände inte för att leka just idag. Fonzi accepterade det ganska snart men ville då ha uppmärksamhet av alla tvåbenta istället... Ja, ni kan tänka er. Det är inte lätt när det plötsligt kommer nya hundar - han som brukar sova den här tiden!
Lady fick inte nöjet att hälsa inomhus så mycket, varje gång vi gjorde ett försök skällde hon bara ut de. När Fonzi hade gått och även M&M så gick jag och Lady på en promenad. Då mötte vi M&M som hade rastats innan de skulle till bilen. Då förstod jag på Lady vad det egentligen var frågan om. Hon gillade Molly. Skällandet inne var dels osäkerhet men även glädje. Det är inte alltid så lätt att förstå en gammal dam som inte alltid själv vet vad hon menar. Hon vill ha kontakt och lek men vet att hon egentligen inte orkar eller har fysiken för det. När man är 13 år är man trots allt ingen ungdom längre.
Jag är helt övertygad om att med tiden så kommer Lady och Molly bli bra vänner och Mini & Lady kanske inte älskar varandra men accepterar varandra.
Förhoppningsvis kommer Mini och hälsar på igen redan på tisdag och kommer då att få träffa både Fonzi, Zack & Idefix. Molly kommer tillbaka den 8 december och träffar hela gänget.
Lady och även Fonzi var här när Mini & Molly kom hit. Fonzi var helt till sig utomhus och ville leka leka leka. Men när vi kom in lugnade han ner sig. Tjejerna var lite avvaktande och kände inte för att leka just idag. Fonzi accepterade det ganska snart men ville då ha uppmärksamhet av alla tvåbenta istället... Ja, ni kan tänka er. Det är inte lätt när det plötsligt kommer nya hundar - han som brukar sova den här tiden!
Lady fick inte nöjet att hälsa inomhus så mycket, varje gång vi gjorde ett försök skällde hon bara ut de. När Fonzi hade gått och även M&M så gick jag och Lady på en promenad. Då mötte vi M&M som hade rastats innan de skulle till bilen. Då förstod jag på Lady vad det egentligen var frågan om. Hon gillade Molly. Skällandet inne var dels osäkerhet men även glädje. Det är inte alltid så lätt att förstå en gammal dam som inte alltid själv vet vad hon menar. Hon vill ha kontakt och lek men vet att hon egentligen inte orkar eller har fysiken för det. När man är 13 år är man trots allt ingen ungdom längre.
Jag är helt övertygad om att med tiden så kommer Lady och Molly bli bra vänner och Mini & Lady kanske inte älskar varandra men accepterar varandra.
Förhoppningsvis kommer Mini och hälsar på igen redan på tisdag och kommer då att få träffa både Fonzi, Zack & Idefix. Molly kommer tillbaka den 8 december och träffar hela gänget.
Mitt i veckan.
Idag träffade Zack & Fonzi Idefix, och det gick över förväntan. Mer om det i Veckans ord på fredag.
Nu sover grabbarna som stockar, och även Lady. När Idefix hade gått tyckte Lady att Zack var för framfusig och gav honom ett nyp. Efter att ha legat och haft koll ett tag har hon nu gått tillbaka in i sin "grotta" och sussar sött.
Nu sover grabbarna som stockar, och även Lady. När Idefix hade gått tyckte Lady att Zack var för framfusig och gav honom ett nyp. Efter att ha legat och haft koll ett tag har hon nu gått tillbaka in i sin "grotta" och sussar sött.
tisdag 24 november 2009
Klövjning med Zack pass 3 & 4.
Jag passade på innan förmiddagspromenaden.
Pass 3 Det här passet varande bara några minuter. På med klövjeväskan, sen ville jag att Zack skulle följa min vänstra sida. Det gjorde han, tyvärr så satte han sig ned varje gång jag stannade, det måste vi jobba bort. Men annars så tyckte jag att det gick bra.
Det är viktigt att han inte sätter sig ned med full packning sen förrän jag ber honom. Sitta ska betyda att vila från sin uppgift, medan ligga är ok med packning. Det blir vila under uppgift. Jag vill ju också att han redan från början ska gå vid sidan när han har väskan på sig, att han inte ska gå runt och nosa för mycket och lyfta på benet så att ev. packning sedan flyttas runt på ryggen eller längs sidorna.
Pass 4 Jag genomförde ytterliggare ett pass nu på förmiddagen för att det sista Zack ska minnas är att bara stå med väska (d v s inte sätta sig). Det gick riktigt bra. Det är kul att se i hans ögon att han tänker "Vad gör vi?". Fast man inte kan tro det så är det mental aktivering vi håller på med.
Jag välkomnar kommentarer från folk som lärt sina hundar att klövja, om det finns något man bör tänka på under inlärningsperioden.
Pass 3 Det här passet varande bara några minuter. På med klövjeväskan, sen ville jag att Zack skulle följa min vänstra sida. Det gjorde han, tyvärr så satte han sig ned varje gång jag stannade, det måste vi jobba bort. Men annars så tyckte jag att det gick bra.
Det är viktigt att han inte sätter sig ned med full packning sen förrän jag ber honom. Sitta ska betyda att vila från sin uppgift, medan ligga är ok med packning. Det blir vila under uppgift. Jag vill ju också att han redan från början ska gå vid sidan när han har väskan på sig, att han inte ska gå runt och nosa för mycket och lyfta på benet så att ev. packning sedan flyttas runt på ryggen eller längs sidorna.
Pass 4 Jag genomförde ytterliggare ett pass nu på förmiddagen för att det sista Zack ska minnas är att bara stå med väska (d v s inte sätta sig). Det gick riktigt bra. Det är kul att se i hans ögon att han tänker "Vad gör vi?". Fast man inte kan tro det så är det mental aktivering vi håller på med.
Jag välkomnar kommentarer från folk som lärt sina hundar att klövja, om det finns något man bör tänka på under inlärningsperioden.
Klövjning med Zack - introduktion
Mest för att jag själv tycker att det är kul att lära hundar nya saker så bad jag om lov att få lära Zack att klövja. Det betyder att han ska få lära sig att bära två små väskor, en på vardera sida om ryggen.
Tanken är också att Zack ska få använda sig av lite av sin enorma energi under vissa promenader. 1-2 gånger i veckan har jag tänkt att han ska få bära. Slutmålet är att han ska kunna bära en vattenflaska på vardera sida. Eftersom att han väger 18 kg så ska han aldrig behöva bära mer än 5-6 kg, som är 1/3 av hans egen vikt.
Det första vi gjorde var att köpa en sådan väska, vi passade på en dag när både Fonzi och Lady var "lediga".
Pass 1 Dagen efter inköpet så använde jag mig av godis som belöning för att kunna sätta på Zack väskan. Bara en gång.
Pass 2 Några dagar efter det så gjorde jag om samma sak, och det gick jättebra. Så denna gång lät jag väskan vara på medan vi gjorde en följsamhetsövning där Zack fick belöning när han lugnt följde mig vid vänster sida. Det tog inte mer än några minuter sammanlagt.
Det är viktigt att gå långsamt framåt så att hunden tycker om det, men också hinner förstå att när han har väskan på sig så ska han vara lugn. Inte förrän han är helt bekväm i att gå runt med en tom väska, han får gärna känna sig och se lite stolt ut, så börjar man att försiktigt lägga i lite vikt. Mitt mål just nu är att Zack ska kunna gå runt med den tomma väskan på sig en del av eftermiddagspromenaden lagom till juluppehållet.
Tanken är också att Zack ska få använda sig av lite av sin enorma energi under vissa promenader. 1-2 gånger i veckan har jag tänkt att han ska få bära. Slutmålet är att han ska kunna bära en vattenflaska på vardera sida. Eftersom att han väger 18 kg så ska han aldrig behöva bära mer än 5-6 kg, som är 1/3 av hans egen vikt.
Det första vi gjorde var att köpa en sådan väska, vi passade på en dag när både Fonzi och Lady var "lediga".
Pass 1 Dagen efter inköpet så använde jag mig av godis som belöning för att kunna sätta på Zack väskan. Bara en gång.
Pass 2 Några dagar efter det så gjorde jag om samma sak, och det gick jättebra. Så denna gång lät jag väskan vara på medan vi gjorde en följsamhetsövning där Zack fick belöning när han lugnt följde mig vid vänster sida. Det tog inte mer än några minuter sammanlagt.
Det är viktigt att gå långsamt framåt så att hunden tycker om det, men också hinner förstå att när han har väskan på sig så ska han vara lugn. Inte förrän han är helt bekväm i att gå runt med en tom väska, han får gärna känna sig och se lite stolt ut, så börjar man att försiktigt lägga i lite vikt. Mitt mål just nu är att Zack ska kunna gå runt med den tomma väskan på sig en del av eftermiddagspromenaden lagom till juluppehållet.
måndag 23 november 2009
Kurser dagtid med hundarna.
Det här hamnar under fliken "Ansökningsinformation" i högerspalten.
Freedom dogs håller kurser, oftast helgtid, men nu under de mörka månaderna även dagtid i veckorna. Med anledning av detta så vill jag att den som söker plats hos oss redan innan funderar på hur de ställer sig till att en blivande hundägare lånar deras hund på en Att skaffa hund-kurs.
Att skaffa hund-kurser hålls i treveckors-omgångar. 2 pass/v i tre veckor. Blivande hundägare som ännu inte fått hem sin valp eller omplaceringshund går en förberedande kurs. I kursen ingår förutom teori och diskussionstid bl.a. lite praktiska övningar i följsamhet/koppelhantering, kontakt och enkel aktivering. Under dessa övningar lånar de en daghund.
Enda sättet att inte låna ut sin daghund på en kurs är att jag lägger kurstillfällena när berörd hund inte är närvarande. Detta är alltså endast möjligt för deltidshundar som har ett fast schema.
Om en hund inte vill bli hanterad av en främling men husse och matte inte har något emot det så kan denna hund får vara min visningshund till dess han/hon förstår situationen. D v s den enda som då övar på hunden är jag.
Eftersom att vi bara jobbar med positiv förstärkning och mycket enkla övningar så behöver ingen daghundsägare vara orolig för att dennes hund ska bli illa behandlad. Jag gör även mitt bästa för att matcha kursdeltagare/hund genom att ge hundarna en chans att själva välja.
Zack, Fonzi, Zion & Lady lånas gärna ut till en blivande hundägare.
Freedom dogs håller kurser, oftast helgtid, men nu under de mörka månaderna även dagtid i veckorna. Med anledning av detta så vill jag att den som söker plats hos oss redan innan funderar på hur de ställer sig till att en blivande hundägare lånar deras hund på en Att skaffa hund-kurs.
Att skaffa hund-kurser hålls i treveckors-omgångar. 2 pass/v i tre veckor. Blivande hundägare som ännu inte fått hem sin valp eller omplaceringshund går en förberedande kurs. I kursen ingår förutom teori och diskussionstid bl.a. lite praktiska övningar i följsamhet/koppelhantering, kontakt och enkel aktivering. Under dessa övningar lånar de en daghund.
Enda sättet att inte låna ut sin daghund på en kurs är att jag lägger kurstillfällena när berörd hund inte är närvarande. Detta är alltså endast möjligt för deltidshundar som har ett fast schema.
Om en hund inte vill bli hanterad av en främling men husse och matte inte har något emot det så kan denna hund får vara min visningshund till dess han/hon förstår situationen. D v s den enda som då övar på hunden är jag.
Eftersom att vi bara jobbar med positiv förstärkning och mycket enkla övningar så behöver ingen daghundsägare vara orolig för att dennes hund ska bli illa behandlad. Jag gör även mitt bästa för att matcha kursdeltagare/hund genom att ge hundarna en chans att själva välja.
Zack, Fonzi, Zion & Lady lånas gärna ut till en blivande hundägare.
Lite fler intressenter.
Jag hoppas att det är ett litet uppsving på väg, efter att senaste tillskottet sedan slutade så har jag varit lite orolig.
Onsdag blir en hundfylld dag för mig, och mycket intressant. På förmiddagen ska vi träffa Idefix, en dvärgschnauzer, som hoppas få plats hos oss. Samma hundtyp som Zack och lady och samma ålder som Fonzi talar lite emot honom. Talar för honom gör hans storlek samt hans lugn när han var här och hälsade på en kväll i förra veckan. Så vi hoppas på det bästa.
När hundarna har gått hem sen, så kommer två tikar på besök. Det är två spanska tikar, den ena 3 år och den andra troligtvis lite äldre. Båda kastrerade. Det som talar för dessa tikar är först och främst att de är just tikar, deras storlek på ca 14 resp 10(?) kg, att de är kastrerade, mina fördomar att spanska hundar är bra hundar samt deras ålder. Det som ev. kan tala emot de är att det känner varandra redan och enligt den enas matte har en förmåga att "gadda ihop sig".
Som tur är så är det inte båda eller ingen, utan om bara den första passar in i gruppen så vill den ändå ha en plats.
Mötet mellan Zack & Fonzi och dessa tikar kommer att ske någon gång i nästa vecka om allt går som det ska på onsdag. Lady kommer de att möta på onsdag.
Is it all coming together?
Onsdag blir en hundfylld dag för mig, och mycket intressant. På förmiddagen ska vi träffa Idefix, en dvärgschnauzer, som hoppas få plats hos oss. Samma hundtyp som Zack och lady och samma ålder som Fonzi talar lite emot honom. Talar för honom gör hans storlek samt hans lugn när han var här och hälsade på en kväll i förra veckan. Så vi hoppas på det bästa.
När hundarna har gått hem sen, så kommer två tikar på besök. Det är två spanska tikar, den ena 3 år och den andra troligtvis lite äldre. Båda kastrerade. Det som talar för dessa tikar är först och främst att de är just tikar, deras storlek på ca 14 resp 10(?) kg, att de är kastrerade, mina fördomar att spanska hundar är bra hundar samt deras ålder. Det som ev. kan tala emot de är att det känner varandra redan och enligt den enas matte har en förmåga att "gadda ihop sig".
Som tur är så är det inte båda eller ingen, utan om bara den första passar in i gruppen så vill den ändå ha en plats.
Mötet mellan Zack & Fonzi och dessa tikar kommer att ske någon gång i nästa vecka om allt går som det ska på onsdag. Lady kommer de att möta på onsdag.
Is it all coming together?
fredag 20 november 2009
Vecka 47 - Zack & Lady och rikig höst.
Måndag. Regn & rusk. [08:54] Idag ser vi inte fram emot att gå, någon av oss. Sist att anlända denna morgon var Zack, och han som brukar vilja gå ut nästan redan när han kommer bäddar just nu åt sig själv i soffan. Men glädjen hos hundarna när de återser varandra på måndagmorgnarna är oslagbar. T o m Lady viftade på svansen när hon på sitt lilla egna sätt hälsade på Fonzi idag, och när Zack kom höjdes svansen återigen i en liten igenkännande viftning.
Tisdag. Ut på annorlunda äventyr. Idag var det bara jag och Zack. Jag har vetat det sen förra veckan så idag passade jag på att göra något jag funderat på länge. Jag och Zack tog en tripp till Foderboden på Dalarövägen och införskaffade en Klövjeväska. Jajamensan, jag tänker lära Zack att bära packning! Han har så mycket kraft och energi, så det är dags att kanalisera den. Spåra har jag som dagmatte ingen möjlighet till, men att klövja, det kan jag.
Åka buss var ingen höjdare, men det gick. Djurbutiken var helt ok men konstig tyckte Zack. Vi gick hela vägen hem, det var bättre tyckte Zack.
När vi nu kommit hem till mig igen (en aning senare än vanligt) så provade jag väskan ordentligt på Zack, bara en gång och med massor av godis. Så nästa gång jag tar fram den kommer han vifta på svansen.
Nu är f ö jakten i full gång i Jordbro skogar. Idag såg vi ett jaktlag på ca 20 personer, fullt utrustade. Fast jag undrar vad man jagar med bara en hund?
Onsdag. Spring i skogen, annars lugnt. Idag gick jag och Zack en underbar kravlös promenad vid Gravfältet. Vi håller oss ifrån den vanliga skogen under jaktsäsong. Vi såg lite hästar, men det är ju i o f s inget ovanligt.
Inomhus så hade Zack och Lady en dispyt, eller rättare sagt Zack vaktade ett föremål som lady inte hade en aning om att han vaktade och det utbyttes lite hårda ord mellan hundarna. Ett tydligt "ajaj" räckte dock för att klara upp situationen.
Efter att Zack hade gått kom en hund på besök som gärna vill dela vardagen med oss. Eftersom att han är av samma rastyp som Zack och samma ålder som Fonzi så hoppas jag att "lika barn leka bäst". I nästa vecka när Fonzi är tillbaka kommer han på besök en gång till, om det går bra vid det mötet så börjar inskolning veckan efter. Men än ska vi inte ropa hej till andra sidan ån.
Torsdag. Långpromenad en härlig dag. Vädret bjöd kanske inte på strålande sol men det var tillräckligt fint för en långpromenad på över 2 timmar. Bäst att passa på och ge Zack det idag. På promenaden träffade vi på en herre som har gått kurs hos mig med sina dvärgtaxar. Den ena taxen gillade inte alls Zack och visade det, den andra var mer nyfiken och Zack ville verkligen leka men gav sig till slut och satte sig och bara tittade på taxen medan jag pratade med husse.
Fredag. Hästar, och signaler betyder mycket. Zack har ett fan, en häst som bor på en intilligande gård. Varje gång vi går förbi så kommer den fram till staketet mot Zack. Zack är inte lika förtjust, men med tiden kanske. Idag hade jag ett ärende i handen i arla morgonstund vilket innebar att jag inte tog emot på morgonen. Det hela gick supersmidigt tills jag kom tillbaka. Det var ett litet signalord som jag tror saknades från Jesper på morgonkvisten, och som sen gjorde att Lady inte tyckte att Zack var välkommen. Även på måndag måste jag iväg tidigt. Jag kommer att vara borta från innan hundarna kommer till ca kl. 8. Då ska jag tänka på att instruera ordentligt så att Lady släpper vakten. Ja se terriers... (och alla andra hundraser som vaktar och inte bara larmar).
Nästa vecka är Fonzi tillbaka och vi får besök av Idefix på onsdag förmiddag. Håll tummarna för att detta hemahunddagis slipper Kennelhostan som nu börjat gå.
Tisdag. Ut på annorlunda äventyr. Idag var det bara jag och Zack. Jag har vetat det sen förra veckan så idag passade jag på att göra något jag funderat på länge. Jag och Zack tog en tripp till Foderboden på Dalarövägen och införskaffade en Klövjeväska. Jajamensan, jag tänker lära Zack att bära packning! Han har så mycket kraft och energi, så det är dags att kanalisera den. Spåra har jag som dagmatte ingen möjlighet till, men att klövja, det kan jag.
Åka buss var ingen höjdare, men det gick. Djurbutiken var helt ok men konstig tyckte Zack. Vi gick hela vägen hem, det var bättre tyckte Zack.
När vi nu kommit hem till mig igen (en aning senare än vanligt) så provade jag väskan ordentligt på Zack, bara en gång och med massor av godis. Så nästa gång jag tar fram den kommer han vifta på svansen.
Nu är f ö jakten i full gång i Jordbro skogar. Idag såg vi ett jaktlag på ca 20 personer, fullt utrustade. Fast jag undrar vad man jagar med bara en hund?
Onsdag. Spring i skogen, annars lugnt. Idag gick jag och Zack en underbar kravlös promenad vid Gravfältet. Vi håller oss ifrån den vanliga skogen under jaktsäsong. Vi såg lite hästar, men det är ju i o f s inget ovanligt.
Inomhus så hade Zack och Lady en dispyt, eller rättare sagt Zack vaktade ett föremål som lady inte hade en aning om att han vaktade och det utbyttes lite hårda ord mellan hundarna. Ett tydligt "ajaj" räckte dock för att klara upp situationen.
Efter att Zack hade gått kom en hund på besök som gärna vill dela vardagen med oss. Eftersom att han är av samma rastyp som Zack och samma ålder som Fonzi så hoppas jag att "lika barn leka bäst". I nästa vecka när Fonzi är tillbaka kommer han på besök en gång till, om det går bra vid det mötet så börjar inskolning veckan efter. Men än ska vi inte ropa hej till andra sidan ån.
Torsdag. Långpromenad en härlig dag. Vädret bjöd kanske inte på strålande sol men det var tillräckligt fint för en långpromenad på över 2 timmar. Bäst att passa på och ge Zack det idag. På promenaden träffade vi på en herre som har gått kurs hos mig med sina dvärgtaxar. Den ena taxen gillade inte alls Zack och visade det, den andra var mer nyfiken och Zack ville verkligen leka men gav sig till slut och satte sig och bara tittade på taxen medan jag pratade med husse.
Fredag. Hästar, och signaler betyder mycket. Zack har ett fan, en häst som bor på en intilligande gård. Varje gång vi går förbi så kommer den fram till staketet mot Zack. Zack är inte lika förtjust, men med tiden kanske. Idag hade jag ett ärende i handen i arla morgonstund vilket innebar att jag inte tog emot på morgonen. Det hela gick supersmidigt tills jag kom tillbaka. Det var ett litet signalord som jag tror saknades från Jesper på morgonkvisten, och som sen gjorde att Lady inte tyckte att Zack var välkommen. Även på måndag måste jag iväg tidigt. Jag kommer att vara borta från innan hundarna kommer till ca kl. 8. Då ska jag tänka på att instruera ordentligt så att Lady släpper vakten. Ja se terriers... (och alla andra hundraser som vaktar och inte bara larmar).
Nästa vecka är Fonzi tillbaka och vi får besök av Idefix på onsdag förmiddag. Håll tummarna för att detta hemahunddagis slipper Kennelhostan som nu börjat gå.
torsdag 12 november 2009
Vecka 46
Torsdag. Snö och jakt. Ja, idag har det snöat, det har varit ca +0 grader hela dagen. Och vet ni vad? Man jagar i jordbro skogar! Jag och hundarna hörde och såg och flydde. Vi hade inga västar och jag vet inte ritigt vad de jagade, men Zack har ju lite samma färg som rådjuren så det var lika bra att gå ut ur den heta zonen. Vi kanske får hålla oss ifrån skogen imorgon och se om de är klara på måndag. Ska kolla om jag har några västar som de kan ha på sig då, utifall att.
Fredag. Idag blev jag så arg att jag ställde mig på alla koppel, lade armarna i kors och var tvungen att andas djupt djupt djupt. Jag kunde känna min puls, oh så hög den var. När jag lugnat ned mig satte jag mig på huk tills jag märkte att hundarna också kommit över mig ilska. För de känner den ju lika väl som jag, de läser mitt kroppsspråk och känner nyanser i mitt tonläge.
Det är det värsta som kan hända när jag är arg - möjligtvis yttrar jag några väl valda ord som hundarna inte förstår eftersom att de inte kan svenska.
Fast idag, idag var nog första gången som jag önskade att jag hade haft ett stryphalsband eller en halti att sätta på en av hundarna. Halsband funkar ju, det dämpar hunden, helt enkelt för att han inte kan andas (!!). Därför så tar jag snart mitt förnuft till fånga och skäms för att jag ens tänkt de tankarna. Men visst komme de ibland, jag är ju bara människa. Det viktiga är att jag inte handlar enligt de.
Så vad gjorde jag då under denna omöjliga promenad (slutet av den), jo jag slog knut på och kortade kopplet till hälften så att den hunden inte nådde fram till den andra hunden. Och vände han sig mot mig så stannade jag igen, la armarna i kors och ignorerade. När han sedan lugnat sig belönade jag honom innan vi gick vidare.
Varför var det då så här? Jo det kallas trotsåldern.
Fredag. Idag blev jag så arg att jag ställde mig på alla koppel, lade armarna i kors och var tvungen att andas djupt djupt djupt. Jag kunde känna min puls, oh så hög den var. När jag lugnat ned mig satte jag mig på huk tills jag märkte att hundarna också kommit över mig ilska. För de känner den ju lika väl som jag, de läser mitt kroppsspråk och känner nyanser i mitt tonläge.
Det är det värsta som kan hända när jag är arg - möjligtvis yttrar jag några väl valda ord som hundarna inte förstår eftersom att de inte kan svenska.
Fast idag, idag var nog första gången som jag önskade att jag hade haft ett stryphalsband eller en halti att sätta på en av hundarna. Halsband funkar ju, det dämpar hunden, helt enkelt för att han inte kan andas (!!). Därför så tar jag snart mitt förnuft till fånga och skäms för att jag ens tänkt de tankarna. Men visst komme de ibland, jag är ju bara människa. Det viktiga är att jag inte handlar enligt de.
Så vad gjorde jag då under denna omöjliga promenad (slutet av den), jo jag slog knut på och kortade kopplet till hälften så att den hunden inte nådde fram till den andra hunden. Och vände han sig mot mig så stannade jag igen, la armarna i kors och ignorerade. När han sedan lugnat sig belönade jag honom innan vi gick vidare.
Varför var det då så här? Jo det kallas trotsåldern.
onsdag 11 november 2009
Onsdag - Matriarken är tillbaka.
Idag tänkte jag att det var dags att åter igen prova lite agilityövningar med hundarna. Denna gång begav vi oss till en hundrastgård så att de kunde strosa bäst de ville medan jag förberedde. Vi fick några åskådare i form av dagisbarn som lekte i den närliggande lekparken, något som gladde framför allt Zack.
Denna gång tog jag inte med tunneln, men väl slalomutrustningen och hoppringen.
Fonzi var mest exalterad över allt detta. Zack tyckte att det var lite väl kallt. Fonzi är nog född till agilityhund. Jag slängde in lite lydnadsövningar också när vi ändå höll på - lika kul det tyckte Fonzi och Zack var glad för det gillade han.
Eftersom att Fonzi inte är året ännu så begränsade jag övningarna till vad han klarar av; hoppringen behövde han bara gå eller skutta lite lätt igenom och när vi provade Balans på en stock så var jag noga med hur jag ledde honom upp. Just stocken gillade både Fonzi och Zack och här kunde jag leda båda på samma gång så ingen blev sysslolös.
Lady har nu börjat vänja sig vid att inte kunna följa med på förmiddagens långa promenad och hon ligger bekvämt kvar på sin bädd. Idag var hon fullt upptagen med ett tuggben medan vi andra kopplade och lagom till vi gick la hon sig på sin bädd och slumrade in.
(För er som inte känner till det så är Lady min hund och hon är hela 13 år gammal, då blir man lite särbehandlad.)
På eftermiddagspromenaden fick Lady för första gången (hon började som deltidshund först nyligen) följa med på promenad med både Zack och Fonzi. Zack protesterade först, men promenaden gick över förväntan. Fonzis unghundmanér dämpas lite när Lady är med (tack så mycket) men i övrigt verkar han trivas allt bättre i hennes sällskap. Zack har respekt för hennes ålder, pinscher som han är spexar han när grinden skiljer de åt, men när de delar samma yta lämnar han henne ifred.
Grinden mellan hundrum och köksdel har jag oftast öppen. De vanligaste orsakerna till att den stängs är när en unghund eller ny hund behöver lära sig var gränsen går när det gäller t.ex. vild lek, påkallande av uppmärksamhet etc. Oftast är det då Fonzi som hamnar på andra sidan i några minuter tills hans lugnat ner sig, och oftast somnat, sådana är unghundar. Men på förmiddagarna behöver ibland Zack förstå att det är vila som gäller mellan kl 7 och 9, men för honm räcker det med att visa in honom i hundrummet så länge att jag hinner be de andra lägga sig ned på sina bäddar. Och jag behöver sällan upprepa proceduren.
Det finns även en grind mellan hall och privat del. I den privata delen huserar Lady, oftast får hon gå in och ut som hon vill, men hon brukar föredra att ligga där på sin bädd. Vissa tider stänger jag den grinden för att de andra hundarna ska få leka utan att matriarken lägger nosen i blöt och mitt på dagen stängs den när Lady äter lunch.
Denna gång tog jag inte med tunneln, men väl slalomutrustningen och hoppringen.
Fonzi var mest exalterad över allt detta. Zack tyckte att det var lite väl kallt. Fonzi är nog född till agilityhund. Jag slängde in lite lydnadsövningar också när vi ändå höll på - lika kul det tyckte Fonzi och Zack var glad för det gillade han.
Eftersom att Fonzi inte är året ännu så begränsade jag övningarna till vad han klarar av; hoppringen behövde han bara gå eller skutta lite lätt igenom och när vi provade Balans på en stock så var jag noga med hur jag ledde honom upp. Just stocken gillade både Fonzi och Zack och här kunde jag leda båda på samma gång så ingen blev sysslolös.
Lady har nu börjat vänja sig vid att inte kunna följa med på förmiddagens långa promenad och hon ligger bekvämt kvar på sin bädd. Idag var hon fullt upptagen med ett tuggben medan vi andra kopplade och lagom till vi gick la hon sig på sin bädd och slumrade in.
(För er som inte känner till det så är Lady min hund och hon är hela 13 år gammal, då blir man lite särbehandlad.)
På eftermiddagspromenaden fick Lady för första gången (hon började som deltidshund först nyligen) följa med på promenad med både Zack och Fonzi. Zack protesterade först, men promenaden gick över förväntan. Fonzis unghundmanér dämpas lite när Lady är med (tack så mycket) men i övrigt verkar han trivas allt bättre i hennes sällskap. Zack har respekt för hennes ålder, pinscher som han är spexar han när grinden skiljer de åt, men när de delar samma yta lämnar han henne ifred.
Grinden mellan hundrum och köksdel har jag oftast öppen. De vanligaste orsakerna till att den stängs är när en unghund eller ny hund behöver lära sig var gränsen går när det gäller t.ex. vild lek, påkallande av uppmärksamhet etc. Oftast är det då Fonzi som hamnar på andra sidan i några minuter tills hans lugnat ner sig, och oftast somnat, sådana är unghundar. Men på förmiddagarna behöver ibland Zack förstå att det är vila som gäller mellan kl 7 och 9, men för honm räcker det med att visa in honom i hundrummet så länge att jag hinner be de andra lägga sig ned på sina bäddar. Och jag behöver sällan upprepa proceduren.
Det finns även en grind mellan hall och privat del. I den privata delen huserar Lady, oftast får hon gå in och ut som hon vill, men hon brukar föredra att ligga där på sin bädd. Vissa tider stänger jag den grinden för att de andra hundarna ska få leka utan att matriarken lägger nosen i blöt och mitt på dagen stängs den när Lady äter lunch.
Tillfällig kontakt
Hej, jag vill meddela att jag för närvarande är utan telefon.
Jag kan nås på Skype eller via e-post freedomdogs@live.se.
Mvh Camilla
Jag kan nås på Skype eller via e-post freedomdogs@live.se.
Mvh Camilla
måndag 9 november 2009
Det här med veckans ord.
Jag uppdaterar denna blogg minst en gång i veckan. På fredagar skriver jag ett inlägg som summerar veckan som gått, antingen med en lite berättelse, några bilder eller i korta drag för var dag.
Ibland hinner jag uppdatera oftare, som idag, och de dagarna representeras inte i Veckans ord.
Ibland hinner jag uppdatera oftare, som idag, och de dagarna representeras inte i Veckans ord.
Påminnelse!
Påminnelse om att ta med belöningsfoder till hundarna.
Ni vet själva vilka som behöver fylla på eller dyl.
Mvh Camilla & hundarna
Ni vet själva vilka som behöver fylla på eller dyl.
Mvh Camilla & hundarna
Måndag - lugn & tålamod, Yes!
Måndag. En bra dag att ha stort tålamod på.
[0815] Ikväll blir det till att införskaffa en grind mellan köket och hallen. En provisorisk sådan i alla fall... Just nu hälsar Aragorn och Zack för fullt. Aragorn stampar med tassarna som lekinvit och Zack bugar. Så sött. Jag funderar på en promenad till rastgården idag för att se om de kan leka rätt ännu. Men vi får se hur vädret ser ut, och om hundarna verkar lika lekfulla när det är dags. Sen vill jag absolut inte stressa Aragorn igen nu när han funnit sig till rätta. Så det kanske är bättre med denna lilla hälsningslek och sen räcker det.
[11:34] Okeeeeej... nu vet jag hur Aragorn reagerar när han ser hästar. Det begränsar våra promenadstråk en hel del, om jag inte (tillsammans med matte) kan komma på ett bra sätt att hantera det på.
Och oj vad vi har stött på hundar idag. Vi var vid Gravfältet och jag hade satt mig ner för att trassla ut allas koppel. Då passerar oss två kvinnor med varsin hund, en Samojed och en cocker spaniel. Och så har vi sett flera hundar på håll. Vadan Zacks plötsliga intresse för andra hundar?
På vägen hem från Gravfältet träffade vi en tjej som var supergullig, hundtokig och bara pratade på. Hon hade en papillon i koppel som visade sig bara vara en lånehund. Jag hade sneddat för att passera på bra håll, men då kom hon istället emot oss. Det var jättetrevligt att prata med henne och det gav mig en lektion i att hantera denna typ av situation. Hundarna fick inte hälsa. Fonzi fick ett fnatt som vanligt och trasslade in oss alla. Vilken tur att jag verkar ha ett otömligt förråd av tålamod och lugn just idag.
[12:37] Ssschh... Aragorn ligger med magen upp i hallen. Zack ligger som en kringla i soffan. Fonzi ligger med magen upp på en bädd. "Säga vad man vill... men när de sover, då är de söta."
[15:38] På förmiddagen trodde jag att hundarna hade överdrivet med energi, t o m för att vara måndag. Men så visade det sig att det inte var. Hur vet jag det? Samtliga hundar sov tre timmar mitt på dagen, och nu vilar de återigen utan knussel.
Och hur är det med Lady då? Lady är sur idag, hon har en trotsdag. Ingen frukost (men lunch som tur var) och hon har vägrat följa med på promenad. Envisa gamla tant. ;) Alla andra tider på dygnet och på helgen så tvingar jag ut henne ändå, men med 3 hundar till så låter jag henne vara i fred.
[0815] Ikväll blir det till att införskaffa en grind mellan köket och hallen. En provisorisk sådan i alla fall... Just nu hälsar Aragorn och Zack för fullt. Aragorn stampar med tassarna som lekinvit och Zack bugar. Så sött. Jag funderar på en promenad till rastgården idag för att se om de kan leka rätt ännu. Men vi får se hur vädret ser ut, och om hundarna verkar lika lekfulla när det är dags. Sen vill jag absolut inte stressa Aragorn igen nu när han funnit sig till rätta. Så det kanske är bättre med denna lilla hälsningslek och sen räcker det.
[11:34] Okeeeeej... nu vet jag hur Aragorn reagerar när han ser hästar. Det begränsar våra promenadstråk en hel del, om jag inte (tillsammans med matte) kan komma på ett bra sätt att hantera det på.
Och oj vad vi har stött på hundar idag. Vi var vid Gravfältet och jag hade satt mig ner för att trassla ut allas koppel. Då passerar oss två kvinnor med varsin hund, en Samojed och en cocker spaniel. Och så har vi sett flera hundar på håll. Vadan Zacks plötsliga intresse för andra hundar?
På vägen hem från Gravfältet träffade vi en tjej som var supergullig, hundtokig och bara pratade på. Hon hade en papillon i koppel som visade sig bara vara en lånehund. Jag hade sneddat för att passera på bra håll, men då kom hon istället emot oss. Det var jättetrevligt att prata med henne och det gav mig en lektion i att hantera denna typ av situation. Hundarna fick inte hälsa. Fonzi fick ett fnatt som vanligt och trasslade in oss alla. Vilken tur att jag verkar ha ett otömligt förråd av tålamod och lugn just idag.
[12:37] Ssschh... Aragorn ligger med magen upp i hallen. Zack ligger som en kringla i soffan. Fonzi ligger med magen upp på en bädd. "Säga vad man vill... men när de sover, då är de söta."
[15:38] På förmiddagen trodde jag att hundarna hade överdrivet med energi, t o m för att vara måndag. Men så visade det sig att det inte var. Hur vet jag det? Samtliga hundar sov tre timmar mitt på dagen, och nu vilar de återigen utan knussel.
Och hur är det med Lady då? Lady är sur idag, hon har en trotsdag. Ingen frukost (men lunch som tur var) och hon har vägrat följa med på promenad. Envisa gamla tant. ;) Alla andra tider på dygnet och på helgen så tvingar jag ut henne ändå, men med 3 hundar till så låter jag henne vara i fred.
fredag 6 november 2009
Vecka 45 - i det stora hela full av framsteg.
Måndag har varit en lång dag. Jag har behövt mitt tålamod, det är ett som är säkert. Aragorn börjar finna sig till rätta och kan slappna av lite mer. Vilket också innebär att han får mer självförtroende och vågar ta för sig mer. Att vara mentalt med varenda sekund och sätta gränser gäller denna vecka. På eftermiddagspromenaden kändes det återigen som att vara ute med ett gäng och inte tre enskilda starka viljor. Det är så det ska vara. Jag lärde mig lite om det här med att hålla rätt på linorna när vi är i skogen. Idag fick Fonzi och Zack springa en stund. Inomhus hade vi för det mesta lugnt och fridfullt.
Tisdag. Bortsett från ett infall av unghundsfnatt i slutet av förmiddagspromenaden har dagen varit högst angenäm. Aragorn kan slappna av mer och mer och är även lite mer framåt på promenaderna. Han börjar lära sig de andra hundarnas språk mer och mer, så antalet missförstånd avtar. För första gången sen Aragorn började har alla tre hundar idag sovit alla de timmar som de behöver. Både morgon, middag och e.m. Härligt. Zack har fattat tycke för lillflickan i dörren bredvid, men hon är mer försiktig och vågar bara vinka på håll eller genom fönstret. Och tur är väl det, annars kanske han skulle vilja in till henne så fort vi går ut.
Onsdag. På morgonen gick Zack runt ett bra tag och undrade vart Aragorn hade tagit vägen. Han är ju ledig på onsdagar! På förmiddagspromenaden fick jag håll hårt i både Zacks och Fonzis lina. Zack fick upp ett spår efter halva tiden och gick inte att bryta så jag fick koppla honom tills vi kommit tillräckligt långt ifrån, ungefär fem minuters gång. Fonzi, han är verkligen unghund nu, idag hade han glömt allt. Mina smackningar funkade till 10 %, och de 10 var för att han gjorde som Zack gjorde. Och han fastnade hela tiden vid tuvor eller håligheter och fick bäras därifrån. Tur att hundarna har selar!
Och i början av promenaden gjorde han sitt första rymningsförsök. Han försökte helt enkelt i ganska sakta mak bara försvinna ur min åsyn. Och när jag ropade på honom så satte han av i högsta fart. Men så lätt kommer han inte undan. Jag låg steget före och stod redan på linan när jag ropade.
När det bara var Fonzi & Zack kvar hörde jag ett konstigt ljud - det var Fonzi som gnagde på en av mina stolar! Så jag gned in tabasco på stolsbenen. Han kände doften och konstaterade att det inte var lönt. Hoppas det räcker så.
Torsdag. Snöblandat regn. Svensk höst. Zack gick på tå hela förmiddagspromenaden, han ville absolut inte vara ute längre än nödvändigt. Fonzi kunde inte brytt sig mindre och Aragorn verkade stortrivas i snöslasket. Aragorn har funnit sig väl tillrätta; stressnivån har sjunkit enormt och nu ger han bara ifrån sig ett skall eller två när frustrationen tränger på.
Ekorrar är något som både Zack och Aragorn vill jaga. Vilken tur att hundar inte kan klättra i träd. I alla fall inte pinschrar och samojeder. Oftast är det Aragorn som upptäcker den först och ställer sig mot ett träd och skäller. Zack tittar intresserat efter "bytet". Jag brukar låta de leta en stund och sen när de ger upp så belönar jag deras ointresse. För varje gång så ger de upp några sekunder tidigare.
Fonzi har tagit igen gårdagens odygder idag genom att vara både lyhörd och balanserad. Det är så livet är med unghundar, ena dagen har de glömt allt man någonsin försökt lära de och nästa dag är de Lassie. Självklart är det så med hundar i allmänhet som med människor, vi har både bra och dåliga dagar. Man får aldrig glömma att en hund är en hund och ingen färdigprogrammerad robot.
Fredag. Dagen började bra. Genom en ny taktik lyckades jag förebygga alla vaktande skall från Lady. På förmiddagspromenaden gick vi en välbekant slinga och promenaden var riktigt angenäm (till dess att jag fick ett telefonsamtal från en försäljare). Vilan blev lång och mysig. I vanliga fall brukar alla hundar vilja ut direkt efter men nu ville de ligga kvar och gosa, Zack hoppade upp och la sig bokstavligen i min famn och Fonzi hakade på. På e.m.-promenaden var jag för första gången på flera veckor tvungen att stå helt still när andra hundar passerade - jag undrar vad som försiggick i Zacks huvud just denna fredag. På eftermiddagen fick Fonzi lära sig att respektera när någon har en leksak eller tugg. Zack med sitt stora tålamod försökte säga till lite extra, Fonzi förstod inte men det gjorde jag. Jag tog bort Fonzi första gången. Andra gången förstärkte jag Zacks morr och det räckte.
Värna morrandet! Utan morrande går hundarna från små fina signaler (som knappt uppfattas av oss människor) direkt till nafsa, bita, hugga (beroende på ras och individ). Morrandet är en varningssignal som vi vill ha kvar!
Tisdag. Bortsett från ett infall av unghundsfnatt i slutet av förmiddagspromenaden har dagen varit högst angenäm. Aragorn kan slappna av mer och mer och är även lite mer framåt på promenaderna. Han börjar lära sig de andra hundarnas språk mer och mer, så antalet missförstånd avtar. För första gången sen Aragorn började har alla tre hundar idag sovit alla de timmar som de behöver. Både morgon, middag och e.m. Härligt. Zack har fattat tycke för lillflickan i dörren bredvid, men hon är mer försiktig och vågar bara vinka på håll eller genom fönstret. Och tur är väl det, annars kanske han skulle vilja in till henne så fort vi går ut.
Onsdag. På morgonen gick Zack runt ett bra tag och undrade vart Aragorn hade tagit vägen. Han är ju ledig på onsdagar! På förmiddagspromenaden fick jag håll hårt i både Zacks och Fonzis lina. Zack fick upp ett spår efter halva tiden och gick inte att bryta så jag fick koppla honom tills vi kommit tillräckligt långt ifrån, ungefär fem minuters gång. Fonzi, han är verkligen unghund nu, idag hade han glömt allt. Mina smackningar funkade till 10 %, och de 10 var för att han gjorde som Zack gjorde. Och han fastnade hela tiden vid tuvor eller håligheter och fick bäras därifrån. Tur att hundarna har selar!
Och i början av promenaden gjorde han sitt första rymningsförsök. Han försökte helt enkelt i ganska sakta mak bara försvinna ur min åsyn. Och när jag ropade på honom så satte han av i högsta fart. Men så lätt kommer han inte undan. Jag låg steget före och stod redan på linan när jag ropade.
När det bara var Fonzi & Zack kvar hörde jag ett konstigt ljud - det var Fonzi som gnagde på en av mina stolar! Så jag gned in tabasco på stolsbenen. Han kände doften och konstaterade att det inte var lönt. Hoppas det räcker så.
Torsdag. Snöblandat regn. Svensk höst. Zack gick på tå hela förmiddagspromenaden, han ville absolut inte vara ute längre än nödvändigt. Fonzi kunde inte brytt sig mindre och Aragorn verkade stortrivas i snöslasket. Aragorn har funnit sig väl tillrätta; stressnivån har sjunkit enormt och nu ger han bara ifrån sig ett skall eller två när frustrationen tränger på.
Ekorrar är något som både Zack och Aragorn vill jaga. Vilken tur att hundar inte kan klättra i träd. I alla fall inte pinschrar och samojeder. Oftast är det Aragorn som upptäcker den först och ställer sig mot ett träd och skäller. Zack tittar intresserat efter "bytet". Jag brukar låta de leta en stund och sen när de ger upp så belönar jag deras ointresse. För varje gång så ger de upp några sekunder tidigare.
Fonzi har tagit igen gårdagens odygder idag genom att vara både lyhörd och balanserad. Det är så livet är med unghundar, ena dagen har de glömt allt man någonsin försökt lära de och nästa dag är de Lassie. Självklart är det så med hundar i allmänhet som med människor, vi har både bra och dåliga dagar. Man får aldrig glömma att en hund är en hund och ingen färdigprogrammerad robot.
Fredag. Dagen började bra. Genom en ny taktik lyckades jag förebygga alla vaktande skall från Lady. På förmiddagspromenaden gick vi en välbekant slinga och promenaden var riktigt angenäm (till dess att jag fick ett telefonsamtal från en försäljare). Vilan blev lång och mysig. I vanliga fall brukar alla hundar vilja ut direkt efter men nu ville de ligga kvar och gosa, Zack hoppade upp och la sig bokstavligen i min famn och Fonzi hakade på. På e.m.-promenaden var jag för första gången på flera veckor tvungen att stå helt still när andra hundar passerade - jag undrar vad som försiggick i Zacks huvud just denna fredag. På eftermiddagen fick Fonzi lära sig att respektera när någon har en leksak eller tugg. Zack med sitt stora tålamod försökte säga till lite extra, Fonzi förstod inte men det gjorde jag. Jag tog bort Fonzi första gången. Andra gången förstärkte jag Zacks morr och det räckte.
Värna morrandet! Utan morrande går hundarna från små fina signaler (som knappt uppfattas av oss människor) direkt till nafsa, bita, hugga (beroende på ras och individ). Morrandet är en varningssignal som vi vill ha kvar!
torsdag 29 oktober 2009
En lång torsdag.
Idag var Aragorns tredje dag på inskolningen. Tredje dagen utan en matte eller husse som stöd. Men stöd har han funnit hos mig, det är ett som är säkert.
Han somnade på vilan idag igen, om än bara en liten stund. Nu på eftermiddagen har han lyckats slappna av en stund. Två gånger han han lagt sig ner på eget bevåg och vilat sig.
men det kommer att ta tid innan han sover så djupt och så bra som Zack och Fonzi gör nuförtiden.
Zion som är unghund, han anpassade sig ganska snabbt. Men Aragorn är ändå 6 år. När han förstått rutinerna och lärt känna sina nya kamrater bättre - t.ex. hur man leker med en pinscher - så kommer han nog trivas som fisken i vattnet.
Han somnade på vilan idag igen, om än bara en liten stund. Nu på eftermiddagen har han lyckats slappna av en stund. Två gånger han han lagt sig ner på eget bevåg och vilat sig.
men det kommer att ta tid innan han sover så djupt och så bra som Zack och Fonzi gör nuförtiden.
Zion som är unghund, han anpassade sig ganska snabbt. Men Aragorn är ändå 6 år. När han förstått rutinerna och lärt känna sina nya kamrater bättre - t.ex. hur man leker med en pinscher - så kommer han nog trivas som fisken i vattnet.
onsdag 28 oktober 2009
Zion, Zack, Fonzi & Aragorn.
Morgonhälsningarna inkluderar alltid lek.
Här har Zack precis kommit och vi inväntar Aragorn för förmiddagspromenaden.
Nyligen kastrerade Zion måste fortfarande bära tratt inomhus.
Här har Zack precis kommit och vi inväntar Aragorn för förmiddagspromenaden.
Nyligen kastrerade Zion måste fortfarande bära tratt inomhus.
Zion tog några steg tillbaka när leken blev en aning vildare. 
Efter förmiddagspromenaden behövde Aragorn varva ned lite och fick därför ett tuggben. Det fick han äta i hundrummet eftersom att han vaktar det annars.
Man kan tro att polarna är avundsjuka, men det de faktiskt vill är att grinden ska vara öppen så att alla är tillsammans.
Man kan tro att polarna är avundsjuka, men det de faktiskt vill är att grinden ska vara öppen så att alla är tillsammans.
tisdag 27 oktober 2009
Fonzi säger Hej Aragorn!
Aragorn & Fonzi tittar på en förbipasserande.
Och så här ser det ut precis innan man får en snyting, Aragorn var inte så förtjust i just den här typen av lekinvit, speciellt inte när den följs av "bestigning".
Unghunden Fonzi lärde sig en läxa...
Och här varvar vi ned efter en ansträngande promenad.
Fonzi sov redan som en klubbad säl...
Unghunden Fonzi lärde sig en läxa...
Och här varvar vi ned efter en ansträngande promenad.
Fonzi sov redan som en klubbad säl...
(Utanför blixtfånget fanns Lady, sovandes på sin kudde från Indiska...)
fredag 23 oktober 2009
Vecka 43 - blandade jyckar och blandade känslor.
Vi är i mitten av oktober och det är verkligen höst, med mulet, småregn, solsken och minusgrader om vartannat.
Den gångna veckan har Fonzi fått vara lite ledig, Zack fick sällskap av gammeltanten Lady och så var Aragorn på besök.
I tisdags likväl som i onsdags var Fonzi ledig. Och med Zion sjukskriven så trodde väl Zack att han skulle få mig för sig själv, men icke sa nicke. Min egen hund - personalhunden Lady - ska börja vara här mer och mer på dagarna, så jag passade på att låta henne och Zack vänja sig vid varandra, Surtant som hon är blev det lite gruff på tisdagen. På onsdagen var Zack på sin vakt men lady tog det lugnt och ignorerade hans utspel.
Torsdag. Idag var det dags för grabbarna att träffa Aragorn! Aragorn är en kastrerad hanhund på 6 år som söker deltidsplats. Och idag var det alltså dags för stora testet - går hundarna ihop? Och minsann! Även om överslagshandlingarna avlöste varandra när hundarna inte visste hur de skulle leka riktigt så märktes det att tycke uppstod. Zack har hittat en polare, hoppas det går lika bra under resten av inskolningen nästa vecka. (Ta i trä)
Fredag. Exempel på typiskt spökålderbeteende.
Bakgrund: Det finns två större skogsområden inom rimligt gångavstånd, dit vi alltså kan gå långpromenad, varav ett här i jordbro. Det skogsområdet delar vi hundmänniskor med hästmänniskorna här ute, stället fullkomligt kryllar av häststigar - ni vet såna där upptrampade leriga stigar. Och som ni säkert förstår så är inte hästlort speciellt sällsynt. På såna här långpromenader får hundarna vara i lina, så Zack har 25 m att röra sig med och Fonzi 15 m.
Vad hände? När vi var på våran förmiddagsrunda så kom vi ut ur skogen och ut på ett fält som vi ofta går igenom. När vi korsat fältet så var det grusväg en bit, återigen så går vi här en hel del, från endera hållet. Zack fortsätter framåt som om ingenting, men Fonzi har fått korn på något! Han sänker och höjer huvudet, backar och går åt sidan. Ska han runda eller gå fram och nosa? Nej det var för läskigt, han väntar på mig först.
Vad var det Fonzi fått syn på? Jo, hästlort!
Han såg mig gå rakt förbi, då gick han fram och nosade lite, backade igen och gick sen framåt till Zack, fortfarande med blicken bakåt då och då för att vara säker på att det där läskiga inte skulle följa efter.
Till er som har höstlov nästa vecka: Vi hoppas på bra väder och ha en underbar vecka!
Den gångna veckan har Fonzi fått vara lite ledig, Zack fick sällskap av gammeltanten Lady och så var Aragorn på besök.
I tisdags likväl som i onsdags var Fonzi ledig. Och med Zion sjukskriven så trodde väl Zack att han skulle få mig för sig själv, men icke sa nicke. Min egen hund - personalhunden Lady - ska börja vara här mer och mer på dagarna, så jag passade på att låta henne och Zack vänja sig vid varandra, Surtant som hon är blev det lite gruff på tisdagen. På onsdagen var Zack på sin vakt men lady tog det lugnt och ignorerade hans utspel.
Torsdag. Idag var det dags för grabbarna att träffa Aragorn! Aragorn är en kastrerad hanhund på 6 år som söker deltidsplats. Och idag var det alltså dags för stora testet - går hundarna ihop? Och minsann! Även om överslagshandlingarna avlöste varandra när hundarna inte visste hur de skulle leka riktigt så märktes det att tycke uppstod. Zack har hittat en polare, hoppas det går lika bra under resten av inskolningen nästa vecka. (Ta i trä)
Fredag. Exempel på typiskt spökålderbeteende.
Bakgrund: Det finns två större skogsområden inom rimligt gångavstånd, dit vi alltså kan gå långpromenad, varav ett här i jordbro. Det skogsområdet delar vi hundmänniskor med hästmänniskorna här ute, stället fullkomligt kryllar av häststigar - ni vet såna där upptrampade leriga stigar. Och som ni säkert förstår så är inte hästlort speciellt sällsynt. På såna här långpromenader får hundarna vara i lina, så Zack har 25 m att röra sig med och Fonzi 15 m.
Vad hände? När vi var på våran förmiddagsrunda så kom vi ut ur skogen och ut på ett fält som vi ofta går igenom. När vi korsat fältet så var det grusväg en bit, återigen så går vi här en hel del, från endera hållet. Zack fortsätter framåt som om ingenting, men Fonzi har fått korn på något! Han sänker och höjer huvudet, backar och går åt sidan. Ska han runda eller gå fram och nosa? Nej det var för läskigt, han väntar på mig först.
Vad var det Fonzi fått syn på? Jo, hästlort!
Han såg mig gå rakt förbi, då gick han fram och nosade lite, backade igen och gick sen framåt till Zack, fortfarande med blicken bakåt då och då för att vara säker på att det där läskiga inte skulle följa efter.
Så här söta kan man vara under vilan.
Min plats var den bredvid Lady.
Min plats var den bredvid Lady.Till er som har höstlov nästa vecka: Vi hoppas på bra väder och ha en underbar vecka!
måndag 19 oktober 2009
Zion blir borta ett tag & Camilla är stolt över Fonzi
[08.56] Nu på morgonen så lämnades både Fonzi och Zack vid dörren istället för att jag kom ut. Fonzi lugnade ner sig mycket fortare än vanligt, han hälsade en liten stund, gick sen och la sig.
Att Zack också lämnades vid dörren beror på att Fonzi sov så att han snarkade högt när det var dags för Zack att komma. När Zack kom vaknade Fonzi, gick och hälsade, gick sen och la sig igen.
Detta frustrerade Zack en hel del, han gick fram och tillbaka en lång stund innan han la sig på en bädd. Där låg han och gnällde någon minut innan jag viskade till honom att han inte behövde gnälla, att vi ska vara inne ett tag. Då la han huvudet på ena framtassen och suckade djupt innan även han slöt ögonen. Och där ligger de nu båda två och sover med jag sitter här och skriver samt får tid att jobba lite.
Något som jag visste skulle ske, men inte när, har nu skett. Lilla Zion kastrerades i fredags och är således sjukskriven i några veckor framöver.
[15:54]
Hundarna har precis varvat ned efter våran lekstund. Varje eftermiddag efter promenaden får hundarna leka en stund. Inom vissa gränser, och när jag ser att det räcker, då räcker det. Och idag hade vi ett genombrott! Jag vart så glad att jag nog inte haft ett större leende på läpparna sen jag började ta emot daghundar i augusti.
Att avbryta leken är inte alltid så lätt med en unghund och en vuxen, men alldeles för tålmodig, hund. Ibland testar jag och ser om den vuxna hunden faktiskt tröttnar genom att ge honom en speciell signal att komma till mig. Oftast är så fallet och då bryts leken.
Men unghunden har blivit allt bättre på att finta, om ni förstår vad jag menar, så för någon vecka sen började jag med att faktiskt ta bort honom ur leken. Jag börjar emd ett tydligt "Nu räcker det", pekar mot köket och fram till idag har jag fått antingen locka eller bära honom in dit. Men idag gick han frivilligt in i köket redan vid "Nu räcker det!".
Himmel vad glad jag blev. Jag satte mig på huk och välkomnade honom genast både in i hundrummet igen och in i min famn. Jag behövde inte stänga grinden för att han skulle lugna sig och den alltför hetsiga leken avslutades faktiskt så där jättebra.
Att Zack också lämnades vid dörren beror på att Fonzi sov så att han snarkade högt när det var dags för Zack att komma. När Zack kom vaknade Fonzi, gick och hälsade, gick sen och la sig igen.
Detta frustrerade Zack en hel del, han gick fram och tillbaka en lång stund innan han la sig på en bädd. Där låg han och gnällde någon minut innan jag viskade till honom att han inte behövde gnälla, att vi ska vara inne ett tag. Då la han huvudet på ena framtassen och suckade djupt innan även han slöt ögonen. Och där ligger de nu båda två och sover med jag sitter här och skriver samt får tid att jobba lite.
Något som jag visste skulle ske, men inte när, har nu skett. Lilla Zion kastrerades i fredags och är således sjukskriven i några veckor framöver.
[15:54]
Hundarna har precis varvat ned efter våran lekstund. Varje eftermiddag efter promenaden får hundarna leka en stund. Inom vissa gränser, och när jag ser att det räcker, då räcker det. Och idag hade vi ett genombrott! Jag vart så glad att jag nog inte haft ett större leende på läpparna sen jag började ta emot daghundar i augusti.
Att avbryta leken är inte alltid så lätt med en unghund och en vuxen, men alldeles för tålmodig, hund. Ibland testar jag och ser om den vuxna hunden faktiskt tröttnar genom att ge honom en speciell signal att komma till mig. Oftast är så fallet och då bryts leken.
Men unghunden har blivit allt bättre på att finta, om ni förstår vad jag menar, så för någon vecka sen började jag med att faktiskt ta bort honom ur leken. Jag börjar emd ett tydligt "Nu räcker det", pekar mot köket och fram till idag har jag fått antingen locka eller bära honom in dit. Men idag gick han frivilligt in i köket redan vid "Nu räcker det!".
Himmel vad glad jag blev. Jag satte mig på huk och välkomnade honom genast både in i hundrummet igen och in i min famn. Jag behövde inte stänga grinden för att han skulle lugna sig och den alltför hetsiga leken avslutades faktiskt så där jättebra.
fredag 16 oktober 2009
Vecka 42 - Hösten är här.
Veckans dagar i korthet...
I måndags hade vi en sån tur med vädret, vi missade regnet både på förmiddagen och eftermiddagen. Underlaget hade vi desto mindre tur med. Våra vanliga promenadvägar var helt och hållet leriga, men vi lyckades gå runt det mesta och hade det bra ändå.
I tisdags missade vi inte regnet, vi hamnade mitt i det. Och så fick vi uppleva en stunds snöfall, följt av hagel. Tur att hundarna hade kappor på sig. För Fonzis del blev det ändå en dusch när vi väl kommit in i stugvärmen.
En hjärtevärmande stund fick vi på promenaden iaf, vi mötte Emili, Jacko, deras nya kamrat Peppe (Pekingese, hanhund) och hundarna hälsade glatt. Zack tyckte att pekingesen var oerhört facscinernade, och hur leker man egentligen med en sån?
Fonzi brydde sig måttligt efter första hälsandet, han satte sig ned och bara väntade på att få gå vidare.
Zack gick tidigt, och vilken tur att husse ringde i god tid och sa det!
Ibland, och så blev det idag, blir eftermiddagspromenaden lite senarelagd. Detta beror aldrig på något annat än att jag helt enkelt låter hundarna sova klart. I största möjliga mån försöker jag att inte väcka den hund som sover på dagen, så vi gick ut nästan 1½ timme senare än vi som tidigast brukar gå ut.
Därför är det viktigt om en hund hämtas tidigare än sin ordinarie tid, att hämtaren ringer och berättar detta minst en halvtimme innan beräknad hämtning.
Det händer kanske 1 ggn/v att vi går ut senare, men det kan bli just den dagen ni fick gå tidigare. Och med tanke på hur glada hundar blir när de hämtas, så är det bra att inte husse/matte står på uppfarten till huset när jag kommer med hela gänget. Tänk er det i vinterhalkan!
I onsdags råkade vi på en kvinna som bor i ett av de låga radhusen i ett närliggande bostadsområde. Tyvärr utbyttes mindre trevliga meningar p.g.a. missförstånd. Eller rättare sagt p.g.a. att mötande person troligtvis förberett sig och hunnit bli riktigt arg innan vårt möte så att orden föll fel, sen att jag hade en dag med huvudvärk hjälpte inte saken. Jag är aldrig otrevlig mot hundarna eller människor dagar som denna (alla är vi mänskliga), men när en främling stoppar mig och anklagar mig för att låta hundarna göra ifrån sig på någons tomt, då rinner bägaren liksom över.
Efter promenaden skrev jag ett informativt flygblad som jag kommer att lägga i alla brevlådor. På flygbladet presenterar jag mig själv och reder ut uppkomna missförstånd och förhoppningsvis förhindrar nya.
Torsdag. Vi börjar med en liten tankeställare: Nu på hösten ser man inte mycket av insekterna från sensommaren, men de är inte helt borta. Det är nu de försvagas men ändå kan stickas, som getingen som låg utanför dörren när vi kom tillbaka från förmiddagspromenaden. Vilken tur att jag såg såg den precis innan en av hundarna hade tänkt smaka på den!
Idag på eftermiddagen gjorde vi en annorlunda grej. Hundarna har varit extra leksugna idag så vi gick till rastgården. Dit tog vi med diverse leksaker och även lite utrustning för nosaktivering. Vi var inte där länge, men vi hade kul.
Fredag. "I ur och skur" borde vi döpa om oss till. För oavsett väder så går vi våra promenader, och oavsett väder får hundarna springa fria en stund. Och oavsett väder så verkar de alltid ha lika kul.
Det minst roliga är väl att behöva stå still i ösregn medan jag samlar ihop linorna. Men vill man ha kul får man lida pin... eller hur var det nu?
Trevlig helg!
I måndags hade vi en sån tur med vädret, vi missade regnet både på förmiddagen och eftermiddagen. Underlaget hade vi desto mindre tur med. Våra vanliga promenadvägar var helt och hållet leriga, men vi lyckades gå runt det mesta och hade det bra ändå.
I tisdags missade vi inte regnet, vi hamnade mitt i det. Och så fick vi uppleva en stunds snöfall, följt av hagel. Tur att hundarna hade kappor på sig. För Fonzis del blev det ändå en dusch när vi väl kommit in i stugvärmen.
En hjärtevärmande stund fick vi på promenaden iaf, vi mötte Emili, Jacko, deras nya kamrat Peppe (Pekingese, hanhund) och hundarna hälsade glatt. Zack tyckte att pekingesen var oerhört facscinernade, och hur leker man egentligen med en sån?
Fonzi brydde sig måttligt efter första hälsandet, han satte sig ned och bara väntade på att få gå vidare.
Zack gick tidigt, och vilken tur att husse ringde i god tid och sa det!
Ibland, och så blev det idag, blir eftermiddagspromenaden lite senarelagd. Detta beror aldrig på något annat än att jag helt enkelt låter hundarna sova klart. I största möjliga mån försöker jag att inte väcka den hund som sover på dagen, så vi gick ut nästan 1½ timme senare än vi som tidigast brukar gå ut.
Därför är det viktigt om en hund hämtas tidigare än sin ordinarie tid, att hämtaren ringer och berättar detta minst en halvtimme innan beräknad hämtning.
Det händer kanske 1 ggn/v att vi går ut senare, men det kan bli just den dagen ni fick gå tidigare. Och med tanke på hur glada hundar blir när de hämtas, så är det bra att inte husse/matte står på uppfarten till huset när jag kommer med hela gänget. Tänk er det i vinterhalkan!
I onsdags råkade vi på en kvinna som bor i ett av de låga radhusen i ett närliggande bostadsområde. Tyvärr utbyttes mindre trevliga meningar p.g.a. missförstånd. Eller rättare sagt p.g.a. att mötande person troligtvis förberett sig och hunnit bli riktigt arg innan vårt möte så att orden föll fel, sen att jag hade en dag med huvudvärk hjälpte inte saken. Jag är aldrig otrevlig mot hundarna eller människor dagar som denna (alla är vi mänskliga), men när en främling stoppar mig och anklagar mig för att låta hundarna göra ifrån sig på någons tomt, då rinner bägaren liksom över.
Efter promenaden skrev jag ett informativt flygblad som jag kommer att lägga i alla brevlådor. På flygbladet presenterar jag mig själv och reder ut uppkomna missförstånd och förhoppningsvis förhindrar nya.
Torsdag. Vi börjar med en liten tankeställare: Nu på hösten ser man inte mycket av insekterna från sensommaren, men de är inte helt borta. Det är nu de försvagas men ändå kan stickas, som getingen som låg utanför dörren när vi kom tillbaka från förmiddagspromenaden. Vilken tur att jag såg såg den precis innan en av hundarna hade tänkt smaka på den!
Idag på eftermiddagen gjorde vi en annorlunda grej. Hundarna har varit extra leksugna idag så vi gick till rastgården. Dit tog vi med diverse leksaker och även lite utrustning för nosaktivering. Vi var inte där länge, men vi hade kul.
Fredag. "I ur och skur" borde vi döpa om oss till. För oavsett väder så går vi våra promenader, och oavsett väder får hundarna springa fria en stund. Och oavsett väder så verkar de alltid ha lika kul.
Det minst roliga är väl att behöva stå still i ösregn medan jag samlar ihop linorna. Men vill man ha kul får man lida pin... eller hur var det nu?
Trevlig helg!
torsdag 8 oktober 2009
Lady & Zack
Idag är en lugn dag. Fonzi och Zion är lediga så Zack har haft mig för sig själv hela förmiddagen. 
Vi hade en under promenad i skogen och vi har haft chansen att göra lite förtroendeövningar.
På eftermiddagen så gick vi promenad till min far där min hund huserar och helt enkelt hämtade hit henne. Hon är 13½ år, detta respekterar Zack. D v s att hålla det avstånd som hon känenr att hon behöver, det är inte lätt att vara ödmjuk när synen sviktar och benen viker sig ibland. Så nu kommer de riktigt bra överens.
Sen halv fyra har de legat och vilat, Lady på Fonzis bädd och Zack i soffan eller på sin bädd (bredvid Lady).
Vi hade en under promenad i skogen och vi har haft chansen att göra lite förtroendeövningar.På eftermiddagen så gick vi promenad till min far där min hund huserar och helt enkelt hämtade hit henne. Hon är 13½ år, detta respekterar Zack. D v s att hålla det avstånd som hon känenr att hon behöver, det är inte lätt att vara ödmjuk när synen sviktar och benen viker sig ibland. Så nu kommer de riktigt bra överens.
Sen halv fyra har de legat och vilat, Lady på Fonzis bädd och Zack i soffan eller på sin bädd (bredvid Lady).
onsdag 7 oktober 2009
Sirius hundkonsulter.
Inte många positiva tränare går med i IMMI nuförtiden, själv håller jag på att ansluta mig och mitt företag till Sirius hundkonsulter. Framtidens hundtränare för en bättre hundvärld!
Camilla
Camilla
Sssch...
[10:04]
Tyst och lugnt...
Vi kom precis in från en 1 timme lång förmiddagspromenad. Zack och Fonzi gick direkt och la sig och Zion försöker förstå läget.
Vi får se hur länge detta håller i sig...
[10:19]
Nu har alla hundarna lugnat ner sig. Zack ligger och tuggar på en gummigrej, Fonzi tuggar på ett tuggben och Zion sitter under bordet och iakttar.
[10:49]
Lunch i tystnad. Vem hade trott det en dag som denna?
Fonzi sover på köksgolvet, Zack vilar i soffan och Zion ligger vid mina fötter och vilar.
[15:40]
Alla hundar sov på vilan även om det tog ett bra tag för Zion att helt slappna av. Han tycker nog att det är tur att han är den enda som kommer in under soffan, där kan man ju vila ifred.
Efter vilan tog vi en promenad, sen gick vi och mötte en tjej vid bussen som söker praktikplats. Men det är ett helt annat inlägg...
[16:07]
Alla hundarna sover sött.
Tyst och lugnt...
Vi kom precis in från en 1 timme lång förmiddagspromenad. Zack och Fonzi gick direkt och la sig och Zion försöker förstå läget.
Vi får se hur länge detta håller i sig...
[10:19]
Nu har alla hundarna lugnat ner sig. Zack ligger och tuggar på en gummigrej, Fonzi tuggar på ett tuggben och Zion sitter under bordet och iakttar.
[10:49]
Lunch i tystnad. Vem hade trott det en dag som denna?
Fonzi sover på köksgolvet, Zack vilar i soffan och Zion ligger vid mina fötter och vilar.
[15:40]
Alla hundar sov på vilan även om det tog ett bra tag för Zion att helt slappna av. Han tycker nog att det är tur att han är den enda som kommer in under soffan, där kan man ju vila ifred.
Efter vilan tog vi en promenad, sen gick vi och mötte en tjej vid bussen som söker praktikplats. Men det är ett helt annat inlägg...
[16:07]
Alla hundarna sover sött.
tisdag 6 oktober 2009
En lugn dag.
Idag har varit en rätt lugn dag. En härlig skogspromenad på förmiddagen, dock med en mycket smutsig Fonzi som resultat. Att temperaturen ute var -2 grader celsius hindrar visst inte honom från att ta ett dopp i Kvarnbäcken.
Mycket vila och lugnt och harmoniskt. Lite slyngelbeteende från Fonzi på eftermiddagen, men helt ok.
Zack har varit en ängel hela dagen. Nu efter fyra när han börjar ana hemgång sätter han igång och leker upp Fonzi. Jag har filmat lek med leksaker, Zacks favorit - den gröna anden! Det klippet kommer upp när kameran behagar fungera. Helt plötsligt vill den inte föra över några foton till datorn längre. Helskumt. Inte halvskumt, utan helskumt.
Imorgon får vi återse Zion! Då är han här på sin första heldag. Det ska bli kul. Jag räknar med att få fullt upp.
Mycket vila och lugnt och harmoniskt. Lite slyngelbeteende från Fonzi på eftermiddagen, men helt ok.
Zack har varit en ängel hela dagen. Nu efter fyra när han börjar ana hemgång sätter han igång och leker upp Fonzi. Jag har filmat lek med leksaker, Zacks favorit - den gröna anden! Det klippet kommer upp när kameran behagar fungera. Helt plötsligt vill den inte föra över några foton till datorn längre. Helskumt. Inte halvskumt, utan helskumt.
Imorgon får vi återse Zion! Då är han här på sin första heldag. Det ska bli kul. Jag räknar med att få fullt upp.
måndag 5 oktober 2009
Freedom dogs på Skype!
Nu kan du nå Freedom dogs på Skype!
Användarnamn: freedom.dogs
Skype är ett kommunikationsprogram som du kan ladda ner från internet. Via detta program kan du sedan prata kostnadsfritt med andra Skypeanvändare världen över.
Jag använder det redan för att prata med min mor i Alfta och min bror i Husqvarna samt barndomsvännerna i Wales.
Så om du har Skype så lägg till freedom.dogs så kan du ringa om du har några frågor om dagverksamheten eller hundkurser.
Jag tar emot samtal varje vardag kl. 17-18
samt under jämna veckor (t.ex. vecka 40 som är nu) morgnar kl. 07.30-8.30
och under ojämna veckor (t.ex. nästa vecka som är v. 41) morgnar kl. 07.30-9.00
Självklart kan du ringa mig på min hundmobil (även om det är dyrare) på 073-974 53 56
eller skicka ett e-post till freedomdogs@live.se
Vi hörs!
/Camilla
fredag 2 oktober 2009
Slutord - v 40.
Det har varit en ansträngande vecka för alla.
I tisdags hade vi ett oväntat hundmöte i början av dagen som tog kraft och på e.m. träffade vi Jacko & Emeli för första gången. I onsdags tog vi det lugnt. Men igår hade vi Zion här mellan 9 & 14. Utöver det tog vi med Jacko och Emeli på promenad på förmiddagen. Zack och Fonzi var aktiva 5-6 timmar mot normala 3-4, så ni förstår att de var trötta.
Idag hade varken Fonzi eller Zack fokus kvar till någonting, vilket märktes på förmiddagspromenaden. Men vi har iaf lyckats hålla våra rutiner och hundarna har vilat mycket hela dagen. Så förhoppningsvis är de inte alltför slöa i helgen.
Vi har ju som sagt frångått våra rutiner en aning flera dagar denna vecka, även om dagarna i det stora hela har sett ut som de ska med promenader och inomhusvistelse. Och med en hund i trotsåldern och en hund som försöker ta mer ansvar än han behöver så kände jag idag att jag behöver tänka igenom hur dagarna egentliga ska se ut och hur jag vill att vår samvaro ska vara.
Man behöver "reboota" ibland som min pojkvän skulle säga.
Så på vilan idag så skrev jag ner hur dagarna ska se ut. Och eftersom att jag snarare tror på en flock som liknar en familj med uppgiftsfördelning och ansvarstagande i olika led än rangordning och hierarki så skrev jag även upp en sådan lista. Jag klargjorde vad mina uppgifter och mitt ansvar gentemot hundarna faktiskt är och vilka uppgifter jag vill låta hundarna ha. Kanske ännu viktigare så tog jag även med vad jag vill att de inte ska ta ansvar för och göra. Och hur de kan göra med det lilla ansvar de har. Jag har t.ex. tillåtit Zack att mjukt uppfostra Fonzi, men jag behövde t.ex. skriva upp (för min egen skull) vad det egentligen innebär. Så nu vet jag det.
Det känns så himla skönt när man spenderat några minuter och tänkt igenom saker och ting.
Jag är en kvinna med enormt stort tålamod, men någon gräns måste man ju sätta även för det.
Trevlig helg,
Camilla kl. 15.30 med Fonzi sovandes under bordet och Zack vilandes i soffan.
I tisdags hade vi ett oväntat hundmöte i början av dagen som tog kraft och på e.m. träffade vi Jacko & Emeli för första gången. I onsdags tog vi det lugnt. Men igår hade vi Zion här mellan 9 & 14. Utöver det tog vi med Jacko och Emeli på promenad på förmiddagen. Zack och Fonzi var aktiva 5-6 timmar mot normala 3-4, så ni förstår att de var trötta.
Idag hade varken Fonzi eller Zack fokus kvar till någonting, vilket märktes på förmiddagspromenaden. Men vi har iaf lyckats hålla våra rutiner och hundarna har vilat mycket hela dagen. Så förhoppningsvis är de inte alltför slöa i helgen.
Vi har ju som sagt frångått våra rutiner en aning flera dagar denna vecka, även om dagarna i det stora hela har sett ut som de ska med promenader och inomhusvistelse. Och med en hund i trotsåldern och en hund som försöker ta mer ansvar än han behöver så kände jag idag att jag behöver tänka igenom hur dagarna egentliga ska se ut och hur jag vill att vår samvaro ska vara.
Man behöver "reboota" ibland som min pojkvän skulle säga.
Så på vilan idag så skrev jag ner hur dagarna ska se ut. Och eftersom att jag snarare tror på en flock som liknar en familj med uppgiftsfördelning och ansvarstagande i olika led än rangordning och hierarki så skrev jag även upp en sådan lista. Jag klargjorde vad mina uppgifter och mitt ansvar gentemot hundarna faktiskt är och vilka uppgifter jag vill låta hundarna ha. Kanske ännu viktigare så tog jag även med vad jag vill att de inte ska ta ansvar för och göra. Och hur de kan göra med det lilla ansvar de har. Jag har t.ex. tillåtit Zack att mjukt uppfostra Fonzi, men jag behövde t.ex. skriva upp (för min egen skull) vad det egentligen innebär. Så nu vet jag det.
Det känns så himla skönt när man spenderat några minuter och tänkt igenom saker och ting.
Jag är en kvinna med enormt stort tålamod, men någon gräns måste man ju sätta även för det.
Trevlig helg,
Camilla kl. 15.30 med Fonzi sovandes under bordet och Zack vilandes i soffan.
Glada hundar!
Idag är hundarna gladare än jag sett de på länge. Och då brukar de ju aldrig vara annat.
De är också mysigare. Vi har redan haft två pusskalas den här halvtimmen. Och de ska vara nära varandra hela tiden. När Fonzi går in i köket kommer Zack efter, när Zack lägger sig i soffan kommer Fonzi efter. Och kommer jag efter, ja då är lyckad gjord verkar det som.
Idag ska vi ta det ganska lugnt. Springa i skogen på promenaden är planen.
De är också mysigare. Vi har redan haft två pusskalas den här halvtimmen. Och de ska vara nära varandra hela tiden. När Fonzi går in i köket kommer Zack efter, när Zack lägger sig i soffan kommer Fonzi efter. Och kommer jag efter, ja då är lyckad gjord verkar det som.
Idag ska vi ta det ganska lugnt. Springa i skogen på promenaden är planen.
torsdag 1 oktober 2009
Ett litet filmklipp.
Idag var Zion här på halvdag. Det här klippet är filmat precis när vi kommit in och gör oss redo för lunch. Fonzi har ockuperat Zions plats som han precis valt ut alldeles själv. Naturligtvis hoppar Zack in för att avleda med lite lek.
Killen vid bordet är min pojkvän, hundarna känner honom och han hjälper mig ibland när det behövs.
/Camilla
Killen vid bordet är min pojkvän, hundarna känner honom och han hjälper mig ibland när det behövs.
/Camilla
tisdag 29 september 2009
Hej Jacko & Emmi!
Nu på eftermiddagen var vi och träffade två äldre hundar som behöver hjälp med rastning ibland. De är för gamla för att npassa sig till ett helt nytt sätt att leva, så därför kom vi överens om att de ska få vara hemma hos sig och så kommer vi och hämtar upp de istället de dagar vi ska rasta de.
Vi träffades vid Lunda ängar och hundarna fick hälsa ordentligt. Zack blev dödspolare med tiken som är en blandning mellan border collie och collie. Den andra hunden, Jacko, är en blandning från spanien. Han är helt blind, men verkade tycka situationen inte var helt fel, och han gillade mig vilket ju är positivt. Han gav både Zack och Fonzi varsin snyting när de kom för tätt inpå på fel sätt, men sen var det bra.
Vi följde med de hem så att jag fick se var koppel och sånt hänger. Vi gick härifrånvid kvart i tre och kom tillbaka så sent som tio över fyra.
I natt kommer både Fonzi och Zack sova gott. Imorgon blir det nog lite kortare promenader än vanligt och mycket vila. På torsdag ska vi gå ut med Jacko och Emmi första gången.
Vi träffades vid Lunda ängar och hundarna fick hälsa ordentligt. Zack blev dödspolare med tiken som är en blandning mellan border collie och collie. Den andra hunden, Jacko, är en blandning från spanien. Han är helt blind, men verkade tycka situationen inte var helt fel, och han gillade mig vilket ju är positivt. Han gav både Zack och Fonzi varsin snyting när de kom för tätt inpå på fel sätt, men sen var det bra.
Vi följde med de hem så att jag fick se var koppel och sånt hänger. Vi gick härifrånvid kvart i tre och kom tillbaka så sent som tio över fyra.
I natt kommer både Fonzi och Zack sova gott. Imorgon blir det nog lite kortare promenader än vanligt och mycket vila. På torsdag ska vi gå ut med Jacko och Emmi första gången.
Hård eller mjuk...?
En del ställer frågan Gammalmodig eller Modern hunduppfostran?
Men om 20 år så kommer säkert de hårda metoderna komma i ropet igen och då vara det som kallas modernt. Så jag föredrar nog Hård och Mjuk som benämningar.
Idag träffade vi återigen på den lilla blandrastiken i skogen. Fonzi blev så överexalterad att han nästan skrämde livet ur henne, så jag tog och kopplade honom så han fick gå lugnt ett tag. Zack med sitt tålamod lekte ett tag men tog ganska snabbt på sig Uppfostrarrollen - d v s att genom sitt kroppsspråk och hållning vägleda den lilla valpen i hundspråk och socialt beteende.
Och den här hussen då, han pratade hela tiden (precis som sist, men idag mer påträngande) om rangordning och "ledarskap". När jag såg på Zack att han ville markera eller vägleda Fonzi eller valpen i lek och promenad då pratade den här snubben om att han visade sin höga rang.
Mitt problem med detta är att hundar som inte känner varandra, lär känna varandra, och sen finner de sin uppgift eller plats i flocken/familjen. Enligt hierarkiteorin så har alla hundar en rang från början som de sen måste hävda. Vilket man genom att observera vilken hund som helst kan utröna att så inte är fallet, d v s om man kan hundspråk.
Sen att äldre hundar får respekt och beundran från yngre hundar, det är ju för att de har en hel livstid med erfarenhet bakom sig.
När man sätter en stämpel på en hund som en siffra eller ett steg i ett hierakiskt system då fråntar man också hundens natur, personlighet och fria vilja. Man låter inte en hund som har det i sig att uppfostra utöva detta, inte heller en annan att vårda, en tredje att vakta, en fjärde att speja och vaka mm.
Ett hundliv blir reducerat till att lyda eller tuktas istället för att vara och leva och njuta av livet. Och framför allt av samlivet med andra hundar, djur eller människor - på lika villkor, med livsglädjen i behåll.
Sen vet jag inte hur det är med de här människorna, men jag skulle för allt i världen inte vilja skada en hund - varken fysiskt eller psykiskt, oavsett situation. Hur kan man leva med sådant på samvetet? Eller blir man helt enkelt avtrubbad efter ett tag?
När vi gick där (för vi skulle åt samma håll) så började denna karl att förklara för mig att "Jag brukar göra så att hon går bakom mig för att man inte ska gå före sin ledare" och en massa annat tjafs. Underförstått att jag borde göra samma sak med Zack och Fonzi, på en stig mitt i skogen...
Hans tonläge får mig att undra, har han samma skeva syn på kvinnor som han har på hunduppfostran?
Jag accepterar att det finns "olika skolor", annars skulle jag aldrig få en blund i ögonen. Det enda jag begär är att man bestämmer sig för ett sätt att hantera sina problem, en metod, så att man inte förvirrar sin hund. Men nog är det synd att så många hundar måste leva under hårda förhållanden där det som är de - deras jag, personlighet, hunden i de - fråntas de en liten bit för varje dag som går.
Jag accepterar för att jag måste, men jag har enormt svårt att verkligen respektera sådana här människor - eftersom att respekt är något man förtjänar och det gör inte den som kräver lydnad av sin hund utan att först ha spenderat minst 2-3 år att lära in.
Jag återkommer säkert i det här ämnet vid fler tillfällen.
Men om 20 år så kommer säkert de hårda metoderna komma i ropet igen och då vara det som kallas modernt. Så jag föredrar nog Hård och Mjuk som benämningar.
Idag träffade vi återigen på den lilla blandrastiken i skogen. Fonzi blev så överexalterad att han nästan skrämde livet ur henne, så jag tog och kopplade honom så han fick gå lugnt ett tag. Zack med sitt tålamod lekte ett tag men tog ganska snabbt på sig Uppfostrarrollen - d v s att genom sitt kroppsspråk och hållning vägleda den lilla valpen i hundspråk och socialt beteende.
Och den här hussen då, han pratade hela tiden (precis som sist, men idag mer påträngande) om rangordning och "ledarskap". När jag såg på Zack att han ville markera eller vägleda Fonzi eller valpen i lek och promenad då pratade den här snubben om att han visade sin höga rang.
Mitt problem med detta är att hundar som inte känner varandra, lär känna varandra, och sen finner de sin uppgift eller plats i flocken/familjen. Enligt hierarkiteorin så har alla hundar en rang från början som de sen måste hävda. Vilket man genom att observera vilken hund som helst kan utröna att så inte är fallet, d v s om man kan hundspråk.
Sen att äldre hundar får respekt och beundran från yngre hundar, det är ju för att de har en hel livstid med erfarenhet bakom sig.
När man sätter en stämpel på en hund som en siffra eller ett steg i ett hierakiskt system då fråntar man också hundens natur, personlighet och fria vilja. Man låter inte en hund som har det i sig att uppfostra utöva detta, inte heller en annan att vårda, en tredje att vakta, en fjärde att speja och vaka mm.
Ett hundliv blir reducerat till att lyda eller tuktas istället för att vara och leva och njuta av livet. Och framför allt av samlivet med andra hundar, djur eller människor - på lika villkor, med livsglädjen i behåll.
Sen vet jag inte hur det är med de här människorna, men jag skulle för allt i världen inte vilja skada en hund - varken fysiskt eller psykiskt, oavsett situation. Hur kan man leva med sådant på samvetet? Eller blir man helt enkelt avtrubbad efter ett tag?
När vi gick där (för vi skulle åt samma håll) så började denna karl att förklara för mig att "Jag brukar göra så att hon går bakom mig för att man inte ska gå före sin ledare" och en massa annat tjafs. Underförstått att jag borde göra samma sak med Zack och Fonzi, på en stig mitt i skogen...
Hans tonläge får mig att undra, har han samma skeva syn på kvinnor som han har på hunduppfostran?
Jag accepterar att det finns "olika skolor", annars skulle jag aldrig få en blund i ögonen. Det enda jag begär är att man bestämmer sig för ett sätt att hantera sina problem, en metod, så att man inte förvirrar sin hund. Men nog är det synd att så många hundar måste leva under hårda förhållanden där det som är de - deras jag, personlighet, hunden i de - fråntas de en liten bit för varje dag som går.
Jag accepterar för att jag måste, men jag har enormt svårt att verkligen respektera sådana här människor - eftersom att respekt är något man förtjänar och det gör inte den som kräver lydnad av sin hund utan att först ha spenderat minst 2-3 år att lära in.
Jag återkommer säkert i det här ämnet vid fler tillfällen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
