Nu på eftermiddagen var vi och träffade två äldre hundar som behöver hjälp med rastning ibland. De är för gamla för att npassa sig till ett helt nytt sätt att leva, så därför kom vi överens om att de ska få vara hemma hos sig och så kommer vi och hämtar upp de istället de dagar vi ska rasta de.
Vi träffades vid Lunda ängar och hundarna fick hälsa ordentligt. Zack blev dödspolare med tiken som är en blandning mellan border collie och collie. Den andra hunden, Jacko, är en blandning från spanien. Han är helt blind, men verkade tycka situationen inte var helt fel, och han gillade mig vilket ju är positivt. Han gav både Zack och Fonzi varsin snyting när de kom för tätt inpå på fel sätt, men sen var det bra.
Vi följde med de hem så att jag fick se var koppel och sånt hänger. Vi gick härifrånvid kvart i tre och kom tillbaka så sent som tio över fyra.
I natt kommer både Fonzi och Zack sova gott. Imorgon blir det nog lite kortare promenader än vanligt och mycket vila. På torsdag ska vi gå ut med Jacko och Emmi första gången.
tisdag 29 september 2009
Hård eller mjuk...?
En del ställer frågan Gammalmodig eller Modern hunduppfostran?
Men om 20 år så kommer säkert de hårda metoderna komma i ropet igen och då vara det som kallas modernt. Så jag föredrar nog Hård och Mjuk som benämningar.
Idag träffade vi återigen på den lilla blandrastiken i skogen. Fonzi blev så överexalterad att han nästan skrämde livet ur henne, så jag tog och kopplade honom så han fick gå lugnt ett tag. Zack med sitt tålamod lekte ett tag men tog ganska snabbt på sig Uppfostrarrollen - d v s att genom sitt kroppsspråk och hållning vägleda den lilla valpen i hundspråk och socialt beteende.
Och den här hussen då, han pratade hela tiden (precis som sist, men idag mer påträngande) om rangordning och "ledarskap". När jag såg på Zack att han ville markera eller vägleda Fonzi eller valpen i lek och promenad då pratade den här snubben om att han visade sin höga rang.
Mitt problem med detta är att hundar som inte känner varandra, lär känna varandra, och sen finner de sin uppgift eller plats i flocken/familjen. Enligt hierarkiteorin så har alla hundar en rang från början som de sen måste hävda. Vilket man genom att observera vilken hund som helst kan utröna att så inte är fallet, d v s om man kan hundspråk.
Sen att äldre hundar får respekt och beundran från yngre hundar, det är ju för att de har en hel livstid med erfarenhet bakom sig.
När man sätter en stämpel på en hund som en siffra eller ett steg i ett hierakiskt system då fråntar man också hundens natur, personlighet och fria vilja. Man låter inte en hund som har det i sig att uppfostra utöva detta, inte heller en annan att vårda, en tredje att vakta, en fjärde att speja och vaka mm.
Ett hundliv blir reducerat till att lyda eller tuktas istället för att vara och leva och njuta av livet. Och framför allt av samlivet med andra hundar, djur eller människor - på lika villkor, med livsglädjen i behåll.
Sen vet jag inte hur det är med de här människorna, men jag skulle för allt i världen inte vilja skada en hund - varken fysiskt eller psykiskt, oavsett situation. Hur kan man leva med sådant på samvetet? Eller blir man helt enkelt avtrubbad efter ett tag?
När vi gick där (för vi skulle åt samma håll) så började denna karl att förklara för mig att "Jag brukar göra så att hon går bakom mig för att man inte ska gå före sin ledare" och en massa annat tjafs. Underförstått att jag borde göra samma sak med Zack och Fonzi, på en stig mitt i skogen...
Hans tonläge får mig att undra, har han samma skeva syn på kvinnor som han har på hunduppfostran?
Jag accepterar att det finns "olika skolor", annars skulle jag aldrig få en blund i ögonen. Det enda jag begär är att man bestämmer sig för ett sätt att hantera sina problem, en metod, så att man inte förvirrar sin hund. Men nog är det synd att så många hundar måste leva under hårda förhållanden där det som är de - deras jag, personlighet, hunden i de - fråntas de en liten bit för varje dag som går.
Jag accepterar för att jag måste, men jag har enormt svårt att verkligen respektera sådana här människor - eftersom att respekt är något man förtjänar och det gör inte den som kräver lydnad av sin hund utan att först ha spenderat minst 2-3 år att lära in.
Jag återkommer säkert i det här ämnet vid fler tillfällen.
Men om 20 år så kommer säkert de hårda metoderna komma i ropet igen och då vara det som kallas modernt. Så jag föredrar nog Hård och Mjuk som benämningar.
Idag träffade vi återigen på den lilla blandrastiken i skogen. Fonzi blev så överexalterad att han nästan skrämde livet ur henne, så jag tog och kopplade honom så han fick gå lugnt ett tag. Zack med sitt tålamod lekte ett tag men tog ganska snabbt på sig Uppfostrarrollen - d v s att genom sitt kroppsspråk och hållning vägleda den lilla valpen i hundspråk och socialt beteende.
Och den här hussen då, han pratade hela tiden (precis som sist, men idag mer påträngande) om rangordning och "ledarskap". När jag såg på Zack att han ville markera eller vägleda Fonzi eller valpen i lek och promenad då pratade den här snubben om att han visade sin höga rang.
Mitt problem med detta är att hundar som inte känner varandra, lär känna varandra, och sen finner de sin uppgift eller plats i flocken/familjen. Enligt hierarkiteorin så har alla hundar en rang från början som de sen måste hävda. Vilket man genom att observera vilken hund som helst kan utröna att så inte är fallet, d v s om man kan hundspråk.
Sen att äldre hundar får respekt och beundran från yngre hundar, det är ju för att de har en hel livstid med erfarenhet bakom sig.
När man sätter en stämpel på en hund som en siffra eller ett steg i ett hierakiskt system då fråntar man också hundens natur, personlighet och fria vilja. Man låter inte en hund som har det i sig att uppfostra utöva detta, inte heller en annan att vårda, en tredje att vakta, en fjärde att speja och vaka mm.
Ett hundliv blir reducerat till att lyda eller tuktas istället för att vara och leva och njuta av livet. Och framför allt av samlivet med andra hundar, djur eller människor - på lika villkor, med livsglädjen i behåll.
Sen vet jag inte hur det är med de här människorna, men jag skulle för allt i världen inte vilja skada en hund - varken fysiskt eller psykiskt, oavsett situation. Hur kan man leva med sådant på samvetet? Eller blir man helt enkelt avtrubbad efter ett tag?
När vi gick där (för vi skulle åt samma håll) så började denna karl att förklara för mig att "Jag brukar göra så att hon går bakom mig för att man inte ska gå före sin ledare" och en massa annat tjafs. Underförstått att jag borde göra samma sak med Zack och Fonzi, på en stig mitt i skogen...
Hans tonläge får mig att undra, har han samma skeva syn på kvinnor som han har på hunduppfostran?
Jag accepterar att det finns "olika skolor", annars skulle jag aldrig få en blund i ögonen. Det enda jag begär är att man bestämmer sig för ett sätt att hantera sina problem, en metod, så att man inte förvirrar sin hund. Men nog är det synd att så många hundar måste leva under hårda förhållanden där det som är de - deras jag, personlighet, hunden i de - fråntas de en liten bit för varje dag som går.
Jag accepterar för att jag måste, men jag har enormt svårt att verkligen respektera sådana här människor - eftersom att respekt är något man förtjänar och det gör inte den som kräver lydnad av sin hund utan att först ha spenderat minst 2-3 år att lära in.
Jag återkommer säkert i det här ämnet vid fler tillfällen.
måndag 28 september 2009
Uteblivet hundmöte men ingen besviken för det.
Idag hade vi stämt träff med en kvinna klockan 9.00. Det vill säga med henne och hennes hund. Paret uteblev dock och eftersom att hon ringde från skyddat nummer och inte heller lämnade något nummer så kunde vi inget annat än att fortsätta vår promenad på egen hand.
Men inga hundar besvikna för det, när vi stod och väntade och precis hade gett upp (ca 9.20) kom en herre med en hund som gärna ville leka. Jag har träffat honom förr och hunden när jag passat andra hundar och vet att den hunden är trevlig.
En blond hanhund på 10 månader. En mycket mjuk unghund men med stor sexuell lust, vilken gav honom en snyting från Zack. Alla tre brottades i flera minuter, t.o.m. Fonzi som annars brukar flänga runt och vilja bli jagad.
Så vi var m a o inne tidigt idag eftersom att vi startade hemifrån mig redan klockan 8.30. Just nu har båda hundarna gått och lagts ig att vila en stund, men den senaste halvtimmen har de annars ömsom suttit ute och njutit av den svala luften men värmande solen ömsom lekt med grisen och ankan som jag fick i present av Fonzis matte igår. Zack är totalt överförtjust i båda leksakerna så de kom igång ordentligt!
Men inga hundar besvikna för det, när vi stod och väntade och precis hade gett upp (ca 9.20) kom en herre med en hund som gärna ville leka. Jag har träffat honom förr och hunden när jag passat andra hundar och vet att den hunden är trevlig.
En blond hanhund på 10 månader. En mycket mjuk unghund men med stor sexuell lust, vilken gav honom en snyting från Zack. Alla tre brottades i flera minuter, t.o.m. Fonzi som annars brukar flänga runt och vilja bli jagad.
Så vi var m a o inne tidigt idag eftersom att vi startade hemifrån mig redan klockan 8.30. Just nu har båda hundarna gått och lagts ig att vila en stund, men den senaste halvtimmen har de annars ömsom suttit ute och njutit av den svala luften men värmande solen ömsom lekt med grisen och ankan som jag fick i present av Fonzis matte igår. Zack är totalt överförtjust i båda leksakerna så de kom igång ordentligt!
fredag 25 september 2009
Veckans ord - v 39.
Över lag tycker jag att jag och vovvarna har haft en bra vecka. Dagen är inte slut än, men det är nu när hundarna sover middag som jag har tid att reflektera.
Vi har fortsatt vår upptäcksfärd i Jordbros skogar men också provat på nya aktiviteter. Inomhus har vi lagt fokus på vila och berikning.
Utomhus har jag märkt att höga ljud inte är något för Zack, däremot så är ekorrar det!
Och Fonzi, ja han börjat uppleva vad det är att vara hanhund. Fläckar blir alltmer intressanta och egna vägen är kanske bästa vägen? Nej som tur är så följer han allra helst mig, och om han inte har lust så har han ju linan som jag kan trampa på.
Nu när båda hundarna har lärt sig alla rutiner och mina ljud och gester så gäller det för mig att faktiskt använda de också! Det kom jag på idag att jag använder mun-klickandet alldeles för lite. Det funkar ju så strålande bra, och det kan ju bli så då - att man inte behöver lära in det längre, så glömmer man bort att använda det istället.
Tyvärr har jag ingen kamera längre (den från 2003 får vila i frid) så jag kunde inte ta några bilder på killarna när vi övade lite agility. Men här nedanför ser ni överst en bild från i somras på min egna gammeltant i den tidigare nämnda tunnel som Fonzi är så förtjust i.
Sedan följer två bilder från en av mina kurser i Skogsagilty som ägde rum tidigt i våras; en på en collietik med sin matte genom slalompinnarna och en på en blandishane med sin matte. Som ni ser är det inte ovanligt att hunden är mycket snabbare än sin matte banan igenom.
Vi har fortsatt vår upptäcksfärd i Jordbros skogar men också provat på nya aktiviteter. Inomhus har vi lagt fokus på vila och berikning.
Utomhus har jag märkt att höga ljud inte är något för Zack, däremot så är ekorrar det!
Och Fonzi, ja han börjat uppleva vad det är att vara hanhund. Fläckar blir alltmer intressanta och egna vägen är kanske bästa vägen? Nej som tur är så följer han allra helst mig, och om han inte har lust så har han ju linan som jag kan trampa på.
Nu när båda hundarna har lärt sig alla rutiner och mina ljud och gester så gäller det för mig att faktiskt använda de också! Det kom jag på idag att jag använder mun-klickandet alldeles för lite. Det funkar ju så strålande bra, och det kan ju bli så då - att man inte behöver lära in det längre, så glömmer man bort att använda det istället.
Tyvärr har jag ingen kamera längre (den från 2003 får vila i frid) så jag kunde inte ta några bilder på killarna när vi övade lite agility. Men här nedanför ser ni överst en bild från i somras på min egna gammeltant i den tidigare nämnda tunnel som Fonzi är så förtjust i.
Sedan följer två bilder från en av mina kurser i Skogsagilty som ägde rum tidigt i våras; en på en collietik med sin matte genom slalompinnarna och en på en blandishane med sin matte. Som ni ser är det inte ovanligt att hunden är mycket snabbare än sin matte banan igenom.
torsdag 24 september 2009
Lite annorlunda dag.
Idag provade vi något nytt. På förmiddagen tog jag med mig slalompinnar, agilitytunnel och hoppring och så gick vi till Lunda ängar. Fonzi fullkomligt älskade allt. Tunneln gick han igenom gång på gång på gång och pinnarna hade han kul med att försöka parera. Hoppringen - där märktes det att Fonzi inte är redo för den rent kroppsligt. Den får vi återkomma till när han närmar sig året. Zack var lite mer betänksam. Han gick in i tunneln en gång men kom rusande ut igen. Pinnarna var roligare och ringen gick han gärna igenom, men det där med att hoppa - vad är det?
Förutom de kroppsliga aktiviteterna så passera oss en hel del människor med hundar, förskoleklasser och en och annan cykel eller permobil. Det var mycket konstigt att se på och massor som hundarna var tvungna att avstå att hälsa på.
Ingen långpromenad idag alltså, men det är bra med annat ibland.
På eftermiddagen stod regnet som spön i backen. Båda hundarna fick kappor på sig och vi var ute i... mm.. hela 20 minuter! Efter det så har hundarna sovit i två-tre timmar.
Nu lite informationsuppdateringar...
Förutom lilla Zion så har jag fått en förfrågan om en annan liten hund som ev. vill gå hos oss på dagarna heltid. Men vi har inte hörts av på telefon ännu.
Däremot så ringde bara för en stund sen en kvinna med en liten Shi-tzu. Hon vill ha sin hund hos oss ibland. Så henne och hennes hund ska vi träffa på måndag förmiddag. Så får vi se hur det går.
Och bara en liten stund efter det så ringde en kvinna med två lite äldre hundar; en spansk hanhund och en border collie/collie-tik. Hon behöver hjälp med promenader ibland och bor alldeles i närheten. Jag vet att jag har en viktgräns på 20 kg, men en gammal tik som inte orkar så mycket själv det ska nog gå bra. Eller ja, det får vi ju se på tisdag! För på tisdag e.m. då ska vi träffa det herrskapet.
Förutom de kroppsliga aktiviteterna så passera oss en hel del människor med hundar, förskoleklasser och en och annan cykel eller permobil. Det var mycket konstigt att se på och massor som hundarna var tvungna att avstå att hälsa på.
Ingen långpromenad idag alltså, men det är bra med annat ibland.
På eftermiddagen stod regnet som spön i backen. Båda hundarna fick kappor på sig och vi var ute i... mm.. hela 20 minuter! Efter det så har hundarna sovit i två-tre timmar.
---------------
Nu lite informationsuppdateringar...
Förutom lilla Zion så har jag fått en förfrågan om en annan liten hund som ev. vill gå hos oss på dagarna heltid. Men vi har inte hörts av på telefon ännu.
Däremot så ringde bara för en stund sen en kvinna med en liten Shi-tzu. Hon vill ha sin hund hos oss ibland. Så henne och hennes hund ska vi träffa på måndag förmiddag. Så får vi se hur det går.
Och bara en liten stund efter det så ringde en kvinna med två lite äldre hundar; en spansk hanhund och en border collie/collie-tik. Hon behöver hjälp med promenader ibland och bor alldeles i närheten. Jag vet att jag har en viktgräns på 20 kg, men en gammal tik som inte orkar så mycket själv det ska nog gå bra. Eller ja, det får vi ju se på tisdag! För på tisdag e.m. då ska vi träffa det herrskapet.
onsdag 23 september 2009
Berikning...
... är att tillfredställa hundens grundläggande behov och instinkter.
Och det är något som jag tror stenhårt på.
Berikning förebygger problembeteenden och stärker relationen i "flocken".
Berikning kan vara så mycket, både krångligt och enkelt.
En "krånglig" berikning kan vara att lägga blodspår med en hund som aldrig får jaga på riktigt. Eller att låta vallhunden valla bollar i den nya hundsporten "Treibball".
Hos mig gör jag allt för att på enkla sätt tillfredsställa behov och instinkter:
Det är speciellt viktigt för vuxna hundar att känna att de har en uppgift. Om de tar sig en uppgift som inte skadar någon annan eller vänder upp och ner på rutinerna, så varsågod. Om inte, så vad kan passa denna hund?
Jag tolererar inte vaktandet av dagis, d v s mitt hem, eller av mig som person. Vid vaktande av föremål eller tuggsaker så ser jag över situationen och eventuellt tar jag bort aktuellt föremål om det kan finnas risk för bråk p.g.a. dess höga värde.
Berika din hunds liv och du berikar ditt eget!
/Camilla
Och det är något som jag tror stenhårt på.
Berikning förebygger problembeteenden och stärker relationen i "flocken".
Berikning kan vara så mycket, både krångligt och enkelt.
En "krånglig" berikning kan vara att lägga blodspår med en hund som aldrig får jaga på riktigt. Eller att låta vallhunden valla bollar i den nya hundsporten "Treibball".
Hos mig gör jag allt för att på enkla sätt tillfredsställa behov och instinkter:
- Hundarna får gå lösa mycket på promenader, om inte helt lösa så i lina.
- Hundarna får paket som de får slita, rycka och dra i så mycket dom orkar - för att tillfredsställa behovet att slita sönder ett byte i stycken (muskelminnet har detta behov även om de flesta hundar ej längre kan döda ett byte).
- Hundarna får bädda när de ska sova (Zack).
- Hundarna får bära på promenad (Fonzi).
- Hundarna får tuggsaker att gömma, och i största möjliga mån låter jag de ligga kvar till dagen efter.
- Hundarna får utöva alla sociala beteenden (med övervakning och vissa ingripanden) så som att leka, sova ihop, vårda varandras pälsar och uppfostra varandra med mjuka metoder.
- Om en hund är en s.k. "Gå-först-hund" så låter jag denne gå en halv meter framför i koppel och (tro att han går) först vid lössläpp.
Det är speciellt viktigt för vuxna hundar att känna att de har en uppgift. Om de tar sig en uppgift som inte skadar någon annan eller vänder upp och ner på rutinerna, så varsågod. Om inte, så vad kan passa denna hund?
Jag tolererar inte vaktandet av dagis, d v s mitt hem, eller av mig som person. Vid vaktande av föremål eller tuggsaker så ser jag över situationen och eventuellt tar jag bort aktuellt föremål om det kan finnas risk för bråk p.g.a. dess höga värde.
Berika din hunds liv och du berikar ditt eget!
/Camilla
Hela tiden nya vägar.
Man skulle kunna tro att vi befann oss i fjällen, brasilien eller något annat större område med massor av skog. Fast egentligen är det nog tur att vi inte gör det, för här går iaf alla vägar stigar ihop till slut. Som idag. Jag hade precis börjat fundera på att vända om och såg på klockan att promenaden då skulle bli alldeles mycket längre än beräknat, när jag plötsligt kände igen mig. Och visst, vi hade gått i en cirkel.
Det verkar vara praktiskt taget omöjligt att undgå stöta på någon annan hund på en skogspromenad. Idag hade vi (läs jag) ett lite tumultartar möte med en 15 veckors valp. Husse undrade om de fick leka, och Zack och Fonzi hade redan ställt in sig på det så det fick de.
Mötet gick bra, de lekte så fint, tills den lilla valpen tyckte Fonzi verkade en aning vild. Då satte Zack stopp för leken och vi skildes åt.
Under leken ramlade jag omkull (läs vältes) och vred ena knäet, så jag haltade därifrån (därav Zacks ingripande i leken när den gick lite över styr).
Men oroa er inte ni som läser, jag har satt stöd om knäet och går nu utmärkt. Om en vecka är jag som ny igen.
I skrivandets stund har vi nyligen kommit in från eftermiddagspromenaden. Jag har hält ut alla tuggsaker på golvet i hundrummet och ler åt att se hundarna välja och vraka och försöka gömma sina skatter.
Lyckliga hundar lyder gärna!
/Camilla
Det verkar vara praktiskt taget omöjligt att undgå stöta på någon annan hund på en skogspromenad. Idag hade vi (läs jag) ett lite tumultartar möte med en 15 veckors valp. Husse undrade om de fick leka, och Zack och Fonzi hade redan ställt in sig på det så det fick de.
Mötet gick bra, de lekte så fint, tills den lilla valpen tyckte Fonzi verkade en aning vild. Då satte Zack stopp för leken och vi skildes åt.
Under leken ramlade jag omkull (läs vältes) och vred ena knäet, så jag haltade därifrån (därav Zacks ingripande i leken när den gick lite över styr).
Men oroa er inte ni som läser, jag har satt stöd om knäet och går nu utmärkt. Om en vecka är jag som ny igen.
I skrivandets stund har vi nyligen kommit in från eftermiddagspromenaden. Jag har hält ut alla tuggsaker på golvet i hundrummet och ler åt att se hundarna välja och vraka och försöka gömma sina skatter.
Lyckliga hundar lyder gärna!
/Camilla
fredag 18 september 2009
Veckans ord & Hej Zion!
Den här veckan har varit full av dramatik. Många möten och många nya händelser. Många nya promenadvägar och nya erfarenheter - både för mig och hundarna!
Det mesta har jag ju redan skrivit om så det finns ingen anledning att upprepa mig. Men jag kan säga så mycket att även fredagen bjöd på nya bekantskaper som inte var menade. Två lösspringande hundar, en av retriever och en av spetstyp kom springande mot oss, så det var bara att låta hundarna hälsa för att undvika tumult. Och Zack och Fonzi hittade varsin kamrat som de rumlade runt med en stund.
Jätteviktigt att era hundar är ordentligt vaccinerade, och tänk på att avmaska innan och efter vintern och håll koll på öron-, ögon och all annan hälsa!
Det märks att både Zack och Fonzi har landat hos mig nu. Det känns skönt eftersom att jag hoppas på lite nya bekantskaper inom en nära framtid.
Idag har vi t.ex. hälsat på och umgåtts med underbara lilla Zion. Zion är en blandras mellan Lhasa Apso, Pomeranian och Foxterrier. Han är så liten att han får plats att stå under Zack och även under Fonzi om han så vill.
När vi träffades på Lunda ängar (för att få mycket lekutrymme) började Fonzi springa runt och vilja bli jagad och Zack var rakt på men försiktig. Mötet gick superbra! Efter bara några minuter tog vi upp alla koppel och gick till en rastgård där hundarna lekte och hälsade jättefint tills Zack ställde sig vid grinden och ville gå vidare. Promenaden fortsatte hela vägen hem och vi välkomnade Zion in på en luktrunda. Fonzi sklocknade på balkongen direkt när vi kom in medan Zack höll ett öga på Zion som gjorde sig hemmastadd.
Klockan hann bli halv ett innan Zion och hans matte tog bussen hem igen.
Men varken Zack eller Fonzi ville att Zion skulle gå!
Det mesta har jag ju redan skrivit om så det finns ingen anledning att upprepa mig. Men jag kan säga så mycket att även fredagen bjöd på nya bekantskaper som inte var menade. Två lösspringande hundar, en av retriever och en av spetstyp kom springande mot oss, så det var bara att låta hundarna hälsa för att undvika tumult. Och Zack och Fonzi hittade varsin kamrat som de rumlade runt med en stund.
Jätteviktigt att era hundar är ordentligt vaccinerade, och tänk på att avmaska innan och efter vintern och håll koll på öron-, ögon och all annan hälsa!
Det märks att både Zack och Fonzi har landat hos mig nu. Det känns skönt eftersom att jag hoppas på lite nya bekantskaper inom en nära framtid.
Idag har vi t.ex. hälsat på och umgåtts med underbara lilla Zion. Zion är en blandras mellan Lhasa Apso, Pomeranian och Foxterrier. Han är så liten att han får plats att stå under Zack och även under Fonzi om han så vill.
När vi träffades på Lunda ängar (för att få mycket lekutrymme) började Fonzi springa runt och vilja bli jagad och Zack var rakt på men försiktig. Mötet gick superbra! Efter bara några minuter tog vi upp alla koppel och gick till en rastgård där hundarna lekte och hälsade jättefint tills Zack ställde sig vid grinden och ville gå vidare. Promenaden fortsatte hela vägen hem och vi välkomnade Zion in på en luktrunda. Fonzi sklocknade på balkongen direkt när vi kom in medan Zack höll ett öga på Zion som gjorde sig hemmastadd.
Klockan hann bli halv ett innan Zion och hans matte tog bussen hem igen.
Men varken Zack eller Fonzi ville att Zion skulle gå!
torsdag 17 september 2009
Zack spårar nya vägar - och lär Fonzi på samma gång!
På eftermiddagen brukar vi allt som oftast ta en stig här i jordbro som hundarna får gå lösa längs. Idealet är när vi kan starta i skogen precis utanför huset jag bor i och sedan gå i ca 20-30 minuter innan vi kommer till en gångväg och att vägen tillbaka sedan tar ca 10-15 minuter.
Idag lyckades vi med detta. Vi började med att följa en känd stig, fast vi startade ungefär på mitten. När vi sedan kom till "slutet" så tittade Zack vädjande på mig att vi skulle följa en angränsande stig istället för att ta gångvägen tillbaka redan. Jag tittade på klockan och tänkte - Varför inte?!
Zack satte nosen i backen och så var vi på väg. Och han hade nosen i backen hela tiden, vilket dels gjorde mig lite nyfiken - Vad är det han spårar? - och dels gjorde att jag litade helt och fullt på att åtminstonde han skulle kunna leda oss tillbaka.
Att han hade nosen i backen gjorde Fonzi nyfiken och det dröjde inte länge innan även han spårade för fullt - åt samma håll ska tilläggas.
I en sån här situation hamnar jag lite i dilemma - ska jag låta de halvt dra mig framåt och låta de spåra eller ska jag avbryta här och ta en annan väg. Jag skulle med andra ord varit mycket glad åt riktiga spårlinor i det här läget.
90% av tiden följde vi en upptrampad stig eller hästväg. De andra 10% gick vi nedför bergssluttningar eller uppför bergssluttningar eller hoppade över risslån.
Men jag lät de hållas - vilket nosarbete! Berikning kallas det!
Och jag vet inte vad de spårade, men efter inte så länge kände jag igen mig och efter ännu en stund var vi tillbaka precis där Zack börjat.
Min gissning är att en annan hund (läs Collien Zack gillar) har gått där en liten stund tidigare och att det var dennes tasspår han spårade. Men det kan också ha varit bitvis olika hundar och bitvis hare eller rådjur.
Idag lyckades vi med detta. Vi började med att följa en känd stig, fast vi startade ungefär på mitten. När vi sedan kom till "slutet" så tittade Zack vädjande på mig att vi skulle följa en angränsande stig istället för att ta gångvägen tillbaka redan. Jag tittade på klockan och tänkte - Varför inte?!
Zack satte nosen i backen och så var vi på väg. Och han hade nosen i backen hela tiden, vilket dels gjorde mig lite nyfiken - Vad är det han spårar? - och dels gjorde att jag litade helt och fullt på att åtminstonde han skulle kunna leda oss tillbaka.
Att han hade nosen i backen gjorde Fonzi nyfiken och det dröjde inte länge innan även han spårade för fullt - åt samma håll ska tilläggas.
I en sån här situation hamnar jag lite i dilemma - ska jag låta de halvt dra mig framåt och låta de spåra eller ska jag avbryta här och ta en annan väg. Jag skulle med andra ord varit mycket glad åt riktiga spårlinor i det här läget.
90% av tiden följde vi en upptrampad stig eller hästväg. De andra 10% gick vi nedför bergssluttningar eller uppför bergssluttningar eller hoppade över risslån.
Men jag lät de hållas - vilket nosarbete! Berikning kallas det!
Och jag vet inte vad de spårade, men efter inte så länge kände jag igen mig och efter ännu en stund var vi tillbaka precis där Zack börjat.
Min gissning är att en annan hund (läs Collien Zack gillar) har gått där en liten stund tidigare och att det var dennes tasspår han spårade. Men det kan också ha varit bitvis olika hundar och bitvis hare eller rådjur.
Överraskande hästmöte
På förmiddagens promenad hade jag inte planerat att gå så långt, men efter en timme var vi nästan hemma och jag kände att vi behövde lite mer frispring innan vi var hemma. Så vi hittade en ny stig som vi testade.
Obs! Inga områden är nya för mig utan endast just de stigar vi väljer. Min inre karta säger mig alltid ungefär vart vi borde hamna och det är aldrig några problem att hitta tillbaka.
Området vi befann oss i är skogen mellan Södra Jordbrovägen, Kullerstensvägens radhusområde, Gravfältet och Kalvsvik.
Vi gick från Kullersten mot Kalvsvik och eftersom att stigarna var okända för mig så vågade jag inte ännu släppa hundarna. Med rätta! Så småningom stötte vi på en hästhage (det finns många såna här), men efter den så började jag känna igen mig och visste vilken grusväg/stig vi hade hamnat på och att det var kanske 20 min gång innan vi skulle riskera stöta på någon enstaka bil och då det skulle vara dags att koppla igen. Så då kände jag att nu, nu sträcker vi på benen.
Som alltid sprang Zack i förväg och Fonzi efter. Den första vi träffade på var en stavgångare (gängare?). Sedan rätt som det var kom två hästar runt ett hörn! Naturligtvis hade hästarna ryttare och två medföljande Golden retrievrar.
Jordbro kryllar av överraskningar.
Nej, vi var i ett hästrikt område det visste jag, så egentligen var det inte så konstigt.
Fonzis lina ställde jag mig på och tog upp. Zack hade stannat en bit fram, men jag visste att jag aldrig skulle nå hela vägen fram, han är alldeles för nyfiken!
Ryttarna var justa och stannade när de såg Zack. Jag sa att han var hästvan så det var ingen fara. Men innan vi kunde gå vidare var ju Zack tvungen att hälsa på båda hundarna - varav en visade intresse och den andre var en surkart.
Och frågan "Kommer din hund tillbaka till dig om vi går vidare?" fick vi ett bra svar på: Ja det gör han.
Även Fonzi fick sig ett möte. Han skällde lite på en av hästarna som då stannade mitt framför honom. Hans ryttarinna sa "Han vill bara prata lite, säga några ord". Och här är det svårt att ge mig kred för att Fonzi lugnade sig tvärt. Hästen och Fonzi tittade på varandra, Fonzi satte sig ned och släppte garden.
Ja, se djur!
Om man bara låter djur "prata" ostört med varandra så löser sig det mesta. Om hunden är hästvan eller oerfaren men inte rädd och hästarna hundvana, och alla är lösa eller iaf känner sig fria att uttrycka sig med kroppsspråk, läten och allt annat som är viktigt - ja då blir alla möten trevliga möten.
Obs! Inga områden är nya för mig utan endast just de stigar vi väljer. Min inre karta säger mig alltid ungefär vart vi borde hamna och det är aldrig några problem att hitta tillbaka.
Området vi befann oss i är skogen mellan Södra Jordbrovägen, Kullerstensvägens radhusområde, Gravfältet och Kalvsvik.
Vi gick från Kullersten mot Kalvsvik och eftersom att stigarna var okända för mig så vågade jag inte ännu släppa hundarna. Med rätta! Så småningom stötte vi på en hästhage (det finns många såna här), men efter den så började jag känna igen mig och visste vilken grusväg/stig vi hade hamnat på och att det var kanske 20 min gång innan vi skulle riskera stöta på någon enstaka bil och då det skulle vara dags att koppla igen. Så då kände jag att nu, nu sträcker vi på benen.
Som alltid sprang Zack i förväg och Fonzi efter. Den första vi träffade på var en stavgångare (gängare?). Sedan rätt som det var kom två hästar runt ett hörn! Naturligtvis hade hästarna ryttare och två medföljande Golden retrievrar.
Jordbro kryllar av överraskningar.
Nej, vi var i ett hästrikt område det visste jag, så egentligen var det inte så konstigt.
Fonzis lina ställde jag mig på och tog upp. Zack hade stannat en bit fram, men jag visste att jag aldrig skulle nå hela vägen fram, han är alldeles för nyfiken!
Ryttarna var justa och stannade när de såg Zack. Jag sa att han var hästvan så det var ingen fara. Men innan vi kunde gå vidare var ju Zack tvungen att hälsa på båda hundarna - varav en visade intresse och den andre var en surkart.
Och frågan "Kommer din hund tillbaka till dig om vi går vidare?" fick vi ett bra svar på: Ja det gör han.
Även Fonzi fick sig ett möte. Han skällde lite på en av hästarna som då stannade mitt framför honom. Hans ryttarinna sa "Han vill bara prata lite, säga några ord". Och här är det svårt att ge mig kred för att Fonzi lugnade sig tvärt. Hästen och Fonzi tittade på varandra, Fonzi satte sig ned och släppte garden.
Ja, se djur!
Om man bara låter djur "prata" ostört med varandra så löser sig det mesta. Om hunden är hästvan eller oerfaren men inte rädd och hästarna hundvana, och alla är lösa eller iaf känner sig fria att uttrycka sig med kroppsspråk, läten och allt annat som är viktigt - ja då blir alla möten trevliga möten.
tisdag 15 september 2009
Överraskande hundmöte.
Idag på förmiddagspromenaden träffade vi på en hund.
Som princip låter jag aldrig hundarna hälsa på andra hundar, men denna hund som visade sig vara en valp på 5 månader kom springande lös mot oss och gjorde lekinviter. Så för att inte ramla omkull var det lika bra att släppa hundarna och låta de hälsa. Det gick strålande bra. De lekte så fint den korta stunden de fick.
Hunden som vi sett på håll tidigare, ja den brukar vara ute samma tider som oss, såg i mina ögon ut som en ung Basenji. Men det visade sig vara en blandning mellan Dansk/svensk gårdshund och Border collie. Det ni. Hon kommer tydligen bli lika hög som Zack och Fonzi, hon var 43 redan.
Så även i fortsättningen kommer de ju få hälsa på henne, om hon kommer springande lös mot oss.
Idag hade vi turen att få elljusspåret för oss själva, vi måste ha kommit i rätt tid mellan morgonpromenerarna och lunchjoggarna. Så promenaden blev kortare än vanligt, men hundarna kunde gå fria nästan hela tiden.
Det är skönt med så mycket skog runtomkring.
Som princip låter jag aldrig hundarna hälsa på andra hundar, men denna hund som visade sig vara en valp på 5 månader kom springande lös mot oss och gjorde lekinviter. Så för att inte ramla omkull var det lika bra att släppa hundarna och låta de hälsa. Det gick strålande bra. De lekte så fint den korta stunden de fick.
Hunden som vi sett på håll tidigare, ja den brukar vara ute samma tider som oss, såg i mina ögon ut som en ung Basenji. Men det visade sig vara en blandning mellan Dansk/svensk gårdshund och Border collie. Det ni. Hon kommer tydligen bli lika hög som Zack och Fonzi, hon var 43 redan.
Så även i fortsättningen kommer de ju få hälsa på henne, om hon kommer springande lös mot oss.
Idag hade vi turen att få elljusspåret för oss själva, vi måste ha kommit i rätt tid mellan morgonpromenerarna och lunchjoggarna. Så promenaden blev kortare än vanligt, men hundarna kunde gå fria nästan hela tiden.
Det är skönt med så mycket skog runtomkring.
måndag 14 september 2009
Deltid eller strödagar? - Inskolning i alla fall.
Främst med hänsyn till de hundar som redan spenderar hela sina dagar hos mig så kräver jag inskolning även för deltids- och ströhundar.
En deltidshund får precis likadant inskolninsgschema som en heltidshund, först när inskolningen är klar kan hunden börja gå sina udda dagar.
En ströhund kräver 3 inskolningsdagar som ser ut såhär:
Varför?
Jo, för att det är oerhört mentalt krävande för daghundarna att lära känna en ny kamrat. De första dagarna behöver daghundarna få vila ensamma med mig för att helt kunna slappna av. Om en ny hund kommer rakt in i gruppen kan det skapa konflikter helt enkelt p.g.a. att hundarna inte kan slappna av och vila så mycket som de behöver.
En människa med sömnbrist blir lättare irriterad, stressad och defensiv - likaså våra hundar. Om hundarna däremot får chans till vila och att i sin egen takt lära känna varandra så ökar chansen att den nya hunden snabbt ska bli en i gruppen.
En annan anledning är för att den nya hunden fungerar precis likadant, även han/hon behöver vila efter att ha socialiserat med inte en utan kanske två eller tre nya hundar.
En deltidshund får precis likadant inskolninsgschema som en heltidshund, först när inskolningen är klar kan hunden börja gå sina udda dagar.
En ströhund kräver 3 inskolningsdagar som ser ut såhär:
- Dag 1 - Matte eller husse går med på promenad för att se om hunden går ihop med daghundarna.
- Dag 2 - Hunden följer med ensam på förmiddagens långpromenad och hämtas sedan av matte eller husse.
- Dag 3 - Hunden följer med på promenad samt är med på vilan, hämtas sedan av matte eller husse.
Varför?
Jo, för att det är oerhört mentalt krävande för daghundarna att lära känna en ny kamrat. De första dagarna behöver daghundarna få vila ensamma med mig för att helt kunna slappna av. Om en ny hund kommer rakt in i gruppen kan det skapa konflikter helt enkelt p.g.a. att hundarna inte kan slappna av och vila så mycket som de behöver.
En människa med sömnbrist blir lättare irriterad, stressad och defensiv - likaså våra hundar. Om hundarna däremot får chans till vila och att i sin egen takt lära känna varandra så ökar chansen att den nya hunden snabbt ska bli en i gruppen.
En annan anledning är för att den nya hunden fungerar precis likadant, även han/hon behöver vila efter att ha socialiserat med inte en utan kanske två eller tre nya hundar.
En underbar måndag!
Som vanligt på måndagar så är hundarna ivriga att få komma ut på långpromenaden. Det finns så många dofter som de inte har nosat på sen i fredags.
Idag hade vi förmånen att kunna gå en skogssväng som gjorde att hundarna kunde gå lösa nästan dubbelt så lång tid som vanligt. Efter de normala explosionsrundorna för att få ut all uppdämd koppel-energi så lunkade hundarna fram i bra vandringstakt och promenaden blev riktigt angenäm.
Sen sov hundarna bättre än vanligt och även eftermiddagspromenaden blev lugnare än vanligt. Vid ett tillfälle drogs det i kopplet. Zack har nämligen hittat en collietjej som han gnuggat nos med utanför hennes staket i förra veckan. Och vi passerade hennes tomt precis när hon var påväg ut på promenad.
Och denna eftermiddag, ja vad ska jag säga - ta i trä - den är hur angenäm som helst.
Idag hade vi förmånen att kunna gå en skogssväng som gjorde att hundarna kunde gå lösa nästan dubbelt så lång tid som vanligt. Efter de normala explosionsrundorna för att få ut all uppdämd koppel-energi så lunkade hundarna fram i bra vandringstakt och promenaden blev riktigt angenäm.
Sen sov hundarna bättre än vanligt och även eftermiddagspromenaden blev lugnare än vanligt. Vid ett tillfälle drogs det i kopplet. Zack har nämligen hittat en collietjej som han gnuggat nos med utanför hennes staket i förra veckan. Och vi passerade hennes tomt precis när hon var påväg ut på promenad.
Och denna eftermiddag, ja vad ska jag säga - ta i trä - den är hur angenäm som helst.
Slutord vecka 36 - Hundarna trivs och visar det.
Ja, det är visserligen måndag idag, men jag tänkte jag skulle skriva lite om förra veckan.
Förra veckan var den första veckan då det märktes att hundarna helt har vant sig vid att komma hit varje vardag. Glada att se mig och varandra på morgnarna och lika glada att se sina mattar och hussar på eftermiddagarna.
Promenaderna i koppel fungerar bättre och bättre eftersom hundarna nu helt har lärt sig mina ljud och mitt kroppsspråk. Lösa tar hundarna ut svängarna rejält, men kommer tillbaka desto oftare. Inga problem med inkallningen var det heller.
Vi hoppas på en lika bra vecka denna vecka!
Förra veckan var den första veckan då det märktes att hundarna helt har vant sig vid att komma hit varje vardag. Glada att se mig och varandra på morgnarna och lika glada att se sina mattar och hussar på eftermiddagarna.
Promenaderna i koppel fungerar bättre och bättre eftersom hundarna nu helt har lärt sig mina ljud och mitt kroppsspråk. Lösa tar hundarna ut svängarna rejält, men kommer tillbaka desto oftare. Inga problem med inkallningen var det heller.
Vi hoppas på en lika bra vecka denna vecka!
torsdag 10 september 2009
Lediga platser!
Fonzi
och Zack
vill ha nya kompisar.
vill ha nya kompisar.Båda två är mellanstora, precis som
personalhunden Lady med sina 18 kg.Sökande hundar bör inte väga mer än 20 kg.
Både heltid och deltid tas emot.
Välkommen med din ansökan om du är intresserad av en plats i våra hjärtan!
(eller bara en plats i soffan under vilan och trevliga promenader)
Daghunden Fonzi
Fonzi är en ung hanhund på ca 6 månader. Han började gå heltid hos mig precis när han fyllt 6 månader.
Fonzi är en Lagotto Romagnolo vilket innebär att fåglar är hans stora intresse. Nosa i marken har han inte riktigt förstått ännu, det gör han bara för att göra som Zack gör.
Fonzi är lite mindre än Zack, han väger ca 14 kg, sen tillkommer förstås vikten för hans fluffiga hår.
Om man ska beskriva Fonzi med några få ord så skulle de orden vara - sprallig, nyfiken och trygg.
Fonzi är en sådan hund som går och lägger sig när han är trött, oavsett om de andra hundarna irrar runt. På promenaderna går han superfint i koppel, men mest får han faktiskt gå i lina. Linan ger honom möjlighet att skutta fram och tillbaka, leka med kottar och bara få unghundsfnatt. Detta händer allra mest på vägen hem. Då försöker han få igång Zack, men Zack bara ignorerar och snart ger Fonzi upp.
Fonzi lyssnar jättebra på de ljud och ord som jag lär daghundarna, ljud som betyder "Nu går vi vidare" eller "Backa in till kanten med mig en stund tills vem det nu är som ska förbi har gått förbi". Det sistnämnda ljudet används både när hundar passer likväl som cyklar, hundrädda människor eller skaror med barn.
Inomhus kan Fonzi vara lite skällig om han är uttråkad eller om en hund passerar eller en granne kommer hem. Men är det för uppmärksamhet så slutar han tvärt när jag t.ex. ber honom ligga eller puttar på en leksak. Är det för att någon går förbi, ja då gäller samma sak...
Daghunden Zack
Zack är en kastrerad hanhund av rasen Pinscher. Mellanstor på ca 18 kg.
Zack är 4 år och det alla bästa ordet för att beskriva Zacks karaktär är - tålamod. För det är något han tycks ha oändligt av.
Zack har gått på ett stort hunddagis tidigare och även om han nu börjar ta ut svängarna rejält så kan han oftast vara lös i skogen på våra promenader.
Zack skulle kunna älska alla hundar om han fick. På promenader vill han alltid fram och hälsa, men med mig så går det naturligtvis inte så nu har han själv börjat gå in till sidan när han ser en annan hund. Vilket är jätteskönt, för då är det bara för mig att berömma! Detsamma gäller joggare och cyklister som han med mig äntligen har slutat vilja springa efter.
Ibland slår Zack och Fonzi sina kloka huvuden ihop när jag inte ser och skrämmer upp några fåglar, men bara ibland och oftast när de är lösa, vilket innebär att de inte råkar fälla mig med sitt busstreck.
Zack är i perfekt ålder för att orka med unghundar och valpar och tar automatiskt på sig den vänligt uppfostrande rollen.
onsdag 9 september 2009
Lös i skogen och hundbad.
Idag begav oss jag, Zack & Fonzi ut på nya äventyr. Vi gick en runda som Zack gått tidigare, men inte Fonzi. Rundan var lång och tog oss först till en underbar skog med bergshällslandskap och ljung och sedan vidare till en hundbadplats.
Vi tog oss hem med pendeltåg, vilket helt klart inte uppskattades av alla.
Eftersom att jag inte vill slita på några leder, varken mina eller hundarnas, eller riskera att ramla och bryta något så tog vi hissen ner till pendeltågsperrongen. Tror ni inte att just idag ska hissen narras? Jo, till Zacks stora skräck. Stackarn.
(Väl hemma fick vovvarna duscha av sig sötvattnet lite, man vet aldrig vad som lurar i sjöar.)
På eftermiddagen blev det lösspring igen, fast lite närmre hem denna gång. Jag har äntligen hittat precis rätt inkallningsknep när det gäller Zack, och Fonzi.. ja, han kommer så fort jag säger hans namn, hostar, nyser eller bara öppnar munnen och säger något glatt.
Så här på eftremiddagen ligger båda hundarna och vilar; de byter plats ibland - golv, bädd, soffa, utomhus. Jag har alldeles precis tagit bort några fästingar.
tisdag 8 september 2009
Långpromenad & trånande efter hundkompis.
Idag var det bara Zack och jag. Fonzi var ledig och fick spendera dagen med mattes barnbarn och busa och ha skoj.
Zack och jag tog en långpromenad till den stora rastgården jag nämnt tidigare. Zack och jag hade riktigt kul där, i 20 min, sen ville Zack gå vidare.
Självklart tog vi en väg tillbaka hemåt som erbjuder lösspring, vilket Zack uppskattade enormt.
De hundar som inte är tränade att vara lösa, eller som Fonzi är så unga att de inte riktigt går att lita till ännu 100%, de får gå i en 15 meters lina. För säkerhets skull.
När jag ropar på en brukar alla komma ändå, grupptryck kan man kalla det. Alla vill veta vad som står på.
Eftermiddagspromenaden blev som vanligt kortare, på ca 40 min. Vi gick en välbekant runda och satte upp lite lappar.
I skrivandets stund står Zack och trånar efter en hund som passerade utanför. En tibetansk spaniel - hane på 2 år.
Zack tycker vi behöver fler hundkompisar här på dagarna helt enkelt.
tisdag 1 september 2009
Platser lediga!
Fonzi
och Zack
vill ha nya kompisar.
vill ha nya kompisar.Båda två är mellanstora, precis som
personalhunden Lady med sina 18 kg.Sökande hundar bör inte väga mer än 20 kg.
Både heltid och deltid tas emot.
Välkommen med din ansökan om du är intresserad av en plats i våra hjärtan!
(eller bara en plats i soffan under vilan och trevliga promenader)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
