Måndag. Zack & jag. Det är inte lätt så här första dagen efter semestern. Zack verkar tycka allt är upp och ner, men lagom till vi kom från e.m.-promenaden verkar han ha förstått vad det hela handlar om. Jag fick verkligen kämpa för att söva honom på vilan. Men sen sov han i ett sträck. Och nu njuter han av utsikten från balkongen.
Tisdag. Jack & Zack. Ja idag har även Jack kommit tillbaka efter sommarledigheterna. Och ni anar inte vad glada de var att se varandra! Jag ångrar att jag inte hade kameran redo. Så här första dagarna efter ledigheterna så arbetar jag mycket på att påminna hundarna om allt de kunde i våras. Alla uppmärksamhetsljud, signalord, avledningar och promenadregler. Jack är mest lyhörd medan Zack lyssnar lite då och då. Idag var han iaf glad imorse, vilket var kul att se.
Jack & Zack har hållit ihop hela dagen, de har verkligen ägnat sig åt relationsbyggande aktiviteter både ute och inne.
Onsdag. Jack, Zack & Lady. Idag var vi på höstens första skogspromenad som innebar att hundarna fick gå i lina. Vi började med uppvärmning såklart genom en halvtimmes koppelpromenad, sen kom vi fram till Gravfältet bakvägen kan man säga. Där fick Jack & Zack springa i varsin lina i nästan en timme innan vi gick den korta biten hem igen som tog ca 15 min. Oj vad roligt de hade och oj vad trötta de var efteråt. De var så söta när de låg tillsammans i soffan och vilade sen.
Torsdag. Promenadlydnad. Zack känner sig visst lite ensam tror jag. Jack har ju varit här i två dagar nu så Zack förväntade sig nog att han skulle komma även idag. Men sånt brukar lösa sig i samband med f.m.-promenaden. Eftersom att inga hundar får/brukar komma efter det så har polletten då trillat ner och den/de hundar som har kommit brukar kunna slappna av ordentligt. Idag har jag jobbat på att återgå till promenadlydnaden. Det har fungerat stundvis bra och stundvis har jag bara stått och väntat. Men det är så det är. Det var ju 1½ vecka innan midsommar som Zack var här sist.
Fredagen den 13:e. Idag har träningen i inomhuslydnaden gått mycket bra. D v s jag har arbetat på att återbetinga mina ljud och visslingar inomhus och så gick jag ut och hämtade posten och gick ut med soporna för att se om det blev kalabalik, det blev det inte. Ofta glömmer jag slänga bajspåsar på vägen och då är det bra att kunna gå och slänga det när man kopplat av hundarna så att de inte ligger i hallen och osar.
I det stora hela så har den första veckan efter semestrarna medfört en hel del både positiva och obehagliga överraskningar. Man märker att det hinner hända mycket på en månad. De följande två veckorna kommer resten av skaran tillbaka, det ska bli oerhört intressant.
Trevlig helg!
fredag 13 augusti 2010
Seminarium om ledarskap
Anders Hallgren - de mjuka metodernas fader
håller ett föredrag om "ledarskap" i regi av Dogma.
På deras hemsida står följande om föredraget: (länk hittar ni längst ner)
Alfasyndromet
Seminarium med Anders Hallgren om ledarskap.
”Alfarollen” framhålls speciellt mycket i dag i hundträning och ledarens roll överbetonas och misstolkas. Genom att framställa flocken som ett mänskligt samhälle, där låg status och rang är negativt och hög status och rang är något eftersträvansvärt, blir hunden en karriärist, som hela tiden strävar efter högre position i flocken. Följaktligen blir hundägandet en kamp om positioner. Man blir noga med att inte låta hunden vinna i olika situationer. Det finns instruktörer, tränare och skribenter som lär hundägare att inte låta hunden äta sin mat före de mänskliga familjemedlemmarna, eller att hälsa på hunden när man kommer hem, för då kan den ha tagit sig uppåt ett “pinnhål”. Man t o m varnar hundägare för att vara för snälla mot sina hundar, eftersom de då kan försöka ta över ledarskapet i familjen. När en hund inte lyder en tillsägelse sägs det att den trotsar och att det är ett led i försöken att nå högre rang. Att det skulle kunna bero på dålig träning har man inte en tanke på.
Är diagnosen på ett problembeteende bristande ledarskap, blir helt följdriktigt terapin att kväsa den uppstudsige. Och när man gör det får man en tillfällig effekt av mer underkastelse än vanligt hos hunden. Den blir också mer rädd för straff och därmed tillfälligt lydigare. Hundägaren får en känsla av att diagnosen var rätt och att denne inte själv räcker till som ledare. Problemet återkommer ju efter en tid. Ägaren provar att vara ännu hårdare och får en ny tillfällig effekt. Och så har en accelererande våldsspiral inletts.
I den här processen brottas hundägaren med känslor av att inte räcka till, inte vara en “hundmänniska”, vara dålig ledarfigur, behöva vara hård och straffande mot sin hund fast det känns fel o s v. Har begreppet ledarskap den relevans som det tillskrivs? Är det rätt att flockstrukturen innehåller en inbyggd kamp om positioner? Är hunden en karriärist? Är det viktigt att vara ledare? Vad innebär alfapositionen? Det här är frågor som kursen ställer och visar att det idag finns många forskningsresultat från vilda vargar, vargar i hägn, vildhundar och tamhundar, som talar för att vi inte alls behöver vakta på vår ledarroll.
Vi håller denna grupp medverkande mindre då vi vill ge mer personligt utrymme.
Varmt välkommen!"
håller ett föredrag om "ledarskap" i regi av Dogma.
På deras hemsida står följande om föredraget: (länk hittar ni längst ner)
Alfasyndromet
Seminarium med Anders Hallgren om ledarskap.
”Alfarollen” framhålls speciellt mycket i dag i hundträning och ledarens roll överbetonas och misstolkas. Genom att framställa flocken som ett mänskligt samhälle, där låg status och rang är negativt och hög status och rang är något eftersträvansvärt, blir hunden en karriärist, som hela tiden strävar efter högre position i flocken. Följaktligen blir hundägandet en kamp om positioner. Man blir noga med att inte låta hunden vinna i olika situationer. Det finns instruktörer, tränare och skribenter som lär hundägare att inte låta hunden äta sin mat före de mänskliga familjemedlemmarna, eller att hälsa på hunden när man kommer hem, för då kan den ha tagit sig uppåt ett “pinnhål”. Man t o m varnar hundägare för att vara för snälla mot sina hundar, eftersom de då kan försöka ta över ledarskapet i familjen. När en hund inte lyder en tillsägelse sägs det att den trotsar och att det är ett led i försöken att nå högre rang. Att det skulle kunna bero på dålig träning har man inte en tanke på.
Är diagnosen på ett problembeteende bristande ledarskap, blir helt följdriktigt terapin att kväsa den uppstudsige. Och när man gör det får man en tillfällig effekt av mer underkastelse än vanligt hos hunden. Den blir också mer rädd för straff och därmed tillfälligt lydigare. Hundägaren får en känsla av att diagnosen var rätt och att denne inte själv räcker till som ledare. Problemet återkommer ju efter en tid. Ägaren provar att vara ännu hårdare och får en ny tillfällig effekt. Och så har en accelererande våldsspiral inletts.
I den här processen brottas hundägaren med känslor av att inte räcka till, inte vara en “hundmänniska”, vara dålig ledarfigur, behöva vara hård och straffande mot sin hund fast det känns fel o s v. Har begreppet ledarskap den relevans som det tillskrivs? Är det rätt att flockstrukturen innehåller en inbyggd kamp om positioner? Är hunden en karriärist? Är det viktigt att vara ledare? Vad innebär alfapositionen? Det här är frågor som kursen ställer och visar att det idag finns många forskningsresultat från vilda vargar, vargar i hägn, vildhundar och tamhundar, som talar för att vi inte alls behöver vakta på vår ledarroll.
Vi håller denna grupp medverkande mindre då vi vill ge mer personligt utrymme.
Varmt välkommen!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
