Zion blir borta ett tag & Camilla är stolt över Fonzi

[08.56] Nu på morgonen så lämnades både Fonzi och Zack vid dörren istället för att jag kom ut. Fonzi lugnade ner sig mycket fortare än vanligt, han hälsade en liten stund, gick sen och la sig.
Att Zack också lämnades vid dörren beror på att Fonzi sov så att han snarkade högt när det var dags för Zack att komma. När Zack kom vaknade Fonzi, gick och hälsade, gick sen och la sig igen.
Detta frustrerade Zack en hel del, han gick fram och tillbaka en lång stund innan han la sig på en bädd. Där låg han och gnällde någon minut innan jag viskade till honom att han inte behövde gnälla, att vi ska vara inne ett tag. Då la han huvudet på ena framtassen och suckade djupt innan även han slöt ögonen. Och där ligger de nu båda två och sover med jag sitter här och skriver samt får tid att jobba lite.
Något som jag visste skulle ske, men inte när, har nu skett. Lilla Zion kastrerades i fredags och är således sjukskriven i några veckor framöver.

[15:54]
Hundarna har precis varvat ned efter våran lekstund. Varje eftermiddag efter promenaden får hundarna leka en stund. Inom vissa gränser, och när jag ser att det räcker, då räcker det. Och idag hade vi ett genombrott! Jag vart så glad att jag nog inte haft ett större leende på läpparna sen jag började ta emot daghundar i augusti.
Att avbryta leken är inte alltid så lätt med en unghund och en vuxen, men alldeles för tålmodig, hund. Ibland testar jag och ser om den vuxna hunden faktiskt tröttnar genom att ge honom en speciell signal att komma till mig. Oftast är så fallet och då bryts leken.
Men unghunden har blivit allt bättre på att finta, om ni förstår vad jag menar, så för någon vecka sen började jag med att faktiskt ta bort honom ur leken. Jag börjar emd ett tydligt "Nu räcker det", pekar mot köket och fram till idag har jag fått antingen locka eller bära honom in dit. Men idag gick han frivilligt in i köket redan vid "Nu räcker det!".
Himmel vad glad jag blev. Jag satte mig på huk och välkomnade honom genast både in i hundrummet igen och in i min famn. Jag behövde inte stänga grinden för att han skulle lugna sig och den alltför hetsiga leken avslutades faktiskt så där jättebra.