Daghundar i hemmiljö: Vecka 43 - blandade jyckar och blandade känslor.

Vi är i mitten av oktober och det är verkligen höst, med mulet, småregn, solsken och minusgrader om vartannat.

Den gångna veckan har Fonzi fått vara lite ledig, Zack fick sällskap av gammeltanten Lady och så var Aragorn på besök.

I tisdags likväl som i onsdags var Fonzi ledig. Och med Zion sjukskriven så trodde väl Zack att han skulle få mig för sig själv, men icke sa nicke. Min egen hund - personalhunden Lady - ska börja vara här mer och mer på dagarna, så jag passade på att låta henne och Zack vänja sig vid varandra, Surtant som hon är blev det lite gruff på tisdagen. På onsdagen var Zack på sin vakt men lady tog det lugnt och ignorerade hans utspel.

Torsdag. Idag var det dags för grabbarna att träffa Aragorn! Aragorn är en kastrerad hanhund på 6 år som söker deltidsplats. Och idag var det alltså dags för stora testet - går hundarna ihop? Och minsann! Även om överslagshandlingarna avlöste varandra när hundarna inte visste hur de skulle leka riktigt så märktes det att tycke uppstod. Zack har hittat en polare, hoppas det går lika bra under resten av inskolningen nästa vecka. (Ta i trä)

Fredag. Exempel på typiskt spökålderbeteende.
Bakgrund: Det finns två större skogsområden inom rimligt gångavstånd, dit vi alltså kan gå långpromenad, varav ett här i jordbro. Det skogsområdet delar vi hundmänniskor med hästmänniskorna här ute, stället fullkomligt kryllar av häststigar - ni vet såna där upptrampade leriga stigar. Och som ni säkert förstår så är inte hästlort speciellt sällsynt. På såna här långpromenader får hundarna vara i lina, så Zack har 25 m att röra sig med och Fonzi 15 m.
Vad hände? När vi var på våran förmiddagsrunda så kom vi ut ur skogen och ut på ett fält som vi ofta går igenom. När vi korsat fältet så var det grusväg en bit, återigen så går vi här en hel del, från endera hållet. Zack fortsätter framåt som om ingenting, men Fonzi har fått korn på något! Han sänker och höjer huvudet, backar och går åt sidan. Ska han runda eller gå fram och nosa? Nej det var för läskigt, han väntar på mig först.
Vad var det Fonzi fått syn på? Jo, hästlort!
Han såg mig gå rakt förbi, då gick han fram och nosade lite, backade igen och gick sen framåt till Zack, fortfarande med blicken bakåt då och då för att vara säker på att det där läskiga inte skulle följa efter.

Så här söta kan man vara under vilan.