Onsdag
Både jag och hundarna mår bra av att behöva samarbete ibland. Och det stärker deras tillit till mig (och min till dom) när vi klarar av något tillsammans.
Idag begav vi oss till Gullringskärret. Förra gången jag gick en slinga där gick jag med min far och Lady (om jag minns rätt) och vi tycktes aldrig hitta ut därifrån. Den här gången bestämde jag mig för att gå från andra änden av kärret. Så istället för att börja längs bort och gå mot gravfältet så började vi i utkanten av gravfältet. Det kändes lite lättare när jag visste var någonstans vi bör komma ut och hela tiden höll koll på riktning och väderstreck (så gott man kan utan kompass).
Det tog ca 40 minuter att ta sig igenom kärret och hundarna fick sig flera tankeställare i denna underliga miljö. Fonzi fick inte bada, som ni ser på en bild här nedan var det rätt långt ner till vattnet i dikena, ca 1½ meter på sina håll. Så där gällde det att jobba på Nej och Avleda. När vi väl hade kommit ut från kärret så hittade jag ett vattenhål där jag vet att det är ok för de att bada så det fick de, och t.o.m. Zack gick i och vadade runt en stund.
Hur fick vi då samarbeta? Jo, på bilderna ser ni spångarna och tänk er att ha tre hundar i koppel och ta sig över de spångarna helskinnade utan att någon ramlade i. De var ca 40-50 cm breda - så det var ingen fara- och som tur var torra som fnöske (annars finns ju risk för halka). Och i såna här situationer får man inte bli irriterad, utan det är uppmuntran, muntligt beröm och lovord hela vägen som gäller. Hundarna måste också veta att de inte ska vända sig och få godis när man berömmer de, då fallerar hela situationen, och vi med.
Bilderna är från en sida som heter flickr.com och genom att klicka på länken under bilderna kommer ni till sajten där respektive bild har sitt original. Jag tar alltså ingen som helst cred för dessa vackra bilder, men det var precis de här vägarna vi gick och dessa underbara vyer vi fick se.
Visar inlägg med etikett Promenadhistorier. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Promenadhistorier. Visa alla inlägg
onsdag 16 juni 2010
fredag 21 maj 2010
Vecka 20 - Välkommen Jack!
Måndag. Jack. Idag är Jacks första dag på inskolningen. Eftersom att Borka inte har träffat Jack tidigare så gick vi till rastgården. Något annat alternativ fanns verkligen inte. Där fick de springa runt tills de slutade springa runt. På promenaden kunde Borka knappt låta bli Jack alls så han fick gå mycket i kort koppel, tyvärr. Väl inne så får jag bekräftat att Borka är lite betuttad i Jack. Han ligger och gnäller, som om Jack var en löpande tik, tills han somnar...
Det var inga problem att få med Jack in på morgonen, han verkade riktigt förväntansfull. Och nu efter promenaden så har han hittat en favoritplats där han ligger och har koll på allihop.
Jack går hem redan klockan tolv idag, och eftermiddagen förväntas bli lugn med mentalt trötta hundar. Det blir nog lite kravlöst lösspring i skogen på eftermiddagen.
Tisdag. Jack dag 2. Idag är Jacks andra dag, m a o så kommer han att stanna och vila med oss men gå hem innan eftermiddagspromenaden. Idag är Borka ledig med sin husse eftersom att hussen är sjukskriven och gärna ville ha Borkas sällskap. Det kan man ju förstå.
I skrivandets stund är klockan halv nio och Jack och Zack leker! Zack blev överlycklig när han såg att Jack redan var här när han kom för bara 5 min sen.
Idag får Jack även träffa min pojkvän som ju är min vikarie när jag t.ex. är hos doktorn/tandläkaren... ja ni vet sån där ärenden som inte ens en egen företagare slipper undan.
Nu är klockan strax elva och vi är nyss inkomna från en härlig skogspromenad. Grabbarna fick springa lösa resp. i lina och som vanligt med nya hundar så är jag lagom intressant i skogen, däremot är de andra hundarna viktiga att hålla koll på. Det de gör, gör Jack.
Onsdag. Texas. Idag tog vi oss till den välkända ängen och träffade Texas. Texas är en god väns hund som jag ska vara hundvakt åt nästa fredag. Och då måste han ju naturligtvis träffa gänget så att vi vet att de går ihop. Borka var lite efterhängsen och det tog ett tag att få honom att släppa fokus på Texas. Men annars gick det hela riktigt smidigt. Zack lekte med Texas några gånger medan Fonzi och Jack couldn't care less om man säger så.
Så det blir nog inga problem. Om Texas tröttnar helt på Borka får Texas vila ut i Ladys krypin.
Torsdag. Ankmatning & Jack vs Lady. Idag var vi ute i över 2 timmar på långpromenad. I den här värmen? kanske ni tänker. Ja men vårt mål var ett vattenhål där vi (liksom förra veckan) stannade och matade ankorna för att Fonzi & Borka ska lära sig att fåglar får finnas till. Och det går framåt, faktiskt. Efteråt fick hundarna chans att doppa sig i vattnet en bit bort från de frestande fåglarna, och både Fonzi, Borka och Zack tog chansen. Jack såg nästan lite förskräckt ut, man han kanske vågar senare i sommarvärmen.
Idag fick Jack chans att umgås med Lady lite. Zack kom halv nio vilket gav mig 1½ timme att socialisera Jack med Lady (i sällskap med Fonzi och Borka som också var här naturligtvis). Jack fick veta att rumpan låter man bli men sen gick det bra. På e.m. när Zack gått tidigt fick de åter umgås och när Jack gick så gnydde Lady lite, precis som hon ibland kan göra när favoriten Fonzi går.
Fredag. Det är så svårt att inte vara ute. Idag hade jag tänkt ta det ganska lugnt efter gårdagens långpromenad och mentala ansträngning (för hundarna), men f.m.-promenaden blev iaf drygt 1½ timme. Vi gick i skogen och hundarna fick gå lösa. Jag hade lina på Jack eftersom att jag inte vet om hans rövare i tisdags var tillfällig eller om jag kan lita på honom ännu. Jag tror att han sprang iväg för långt då för att han hade hittat en himla go pinne som ingen fick ta, speciellt inte Borka. När han väl hade vant sig vid linan så gick det jättebra och han hängde med de andra hundarna och mig och hade hur kul som helst. (Ja tro't eller ej men nu är jag också värd att ha koll på.)Men åter igen var han den enda som inte tog sig ett dopp. Fonzi tog som vanligt alla dopp han kom åt i både bäckar och åar och större vattendrag. Självklart hade jag även med mig vatten i flaska och bjöd på så att ingen behövde gå törstig.
Idag och igår har jag tagit lite bilder som komme upp på bloggen under helgen.
Trevlig vårhelg!
Det var inga problem att få med Jack in på morgonen, han verkade riktigt förväntansfull. Och nu efter promenaden så har han hittat en favoritplats där han ligger och har koll på allihop.
Jack går hem redan klockan tolv idag, och eftermiddagen förväntas bli lugn med mentalt trötta hundar. Det blir nog lite kravlöst lösspring i skogen på eftermiddagen.
Tisdag. Jack dag 2. Idag är Jacks andra dag, m a o så kommer han att stanna och vila med oss men gå hem innan eftermiddagspromenaden. Idag är Borka ledig med sin husse eftersom att hussen är sjukskriven och gärna ville ha Borkas sällskap. Det kan man ju förstå.
I skrivandets stund är klockan halv nio och Jack och Zack leker! Zack blev överlycklig när han såg att Jack redan var här när han kom för bara 5 min sen.
Idag får Jack även träffa min pojkvän som ju är min vikarie när jag t.ex. är hos doktorn/tandläkaren... ja ni vet sån där ärenden som inte ens en egen företagare slipper undan.
Nu är klockan strax elva och vi är nyss inkomna från en härlig skogspromenad. Grabbarna fick springa lösa resp. i lina och som vanligt med nya hundar så är jag lagom intressant i skogen, däremot är de andra hundarna viktiga att hålla koll på. Det de gör, gör Jack.
Onsdag. Texas. Idag tog vi oss till den välkända ängen och träffade Texas. Texas är en god väns hund som jag ska vara hundvakt åt nästa fredag. Och då måste han ju naturligtvis träffa gänget så att vi vet att de går ihop. Borka var lite efterhängsen och det tog ett tag att få honom att släppa fokus på Texas. Men annars gick det hela riktigt smidigt. Zack lekte med Texas några gånger medan Fonzi och Jack couldn't care less om man säger så.
Så det blir nog inga problem. Om Texas tröttnar helt på Borka får Texas vila ut i Ladys krypin.
Torsdag. Ankmatning & Jack vs Lady. Idag var vi ute i över 2 timmar på långpromenad. I den här värmen? kanske ni tänker. Ja men vårt mål var ett vattenhål där vi (liksom förra veckan) stannade och matade ankorna för att Fonzi & Borka ska lära sig att fåglar får finnas till. Och det går framåt, faktiskt. Efteråt fick hundarna chans att doppa sig i vattnet en bit bort från de frestande fåglarna, och både Fonzi, Borka och Zack tog chansen. Jack såg nästan lite förskräckt ut, man han kanske vågar senare i sommarvärmen.
Idag fick Jack chans att umgås med Lady lite. Zack kom halv nio vilket gav mig 1½ timme att socialisera Jack med Lady (i sällskap med Fonzi och Borka som också var här naturligtvis). Jack fick veta att rumpan låter man bli men sen gick det bra. På e.m. när Zack gått tidigt fick de åter umgås och när Jack gick så gnydde Lady lite, precis som hon ibland kan göra när favoriten Fonzi går.
Fredag. Det är så svårt att inte vara ute. Idag hade jag tänkt ta det ganska lugnt efter gårdagens långpromenad och mentala ansträngning (för hundarna), men f.m.-promenaden blev iaf drygt 1½ timme. Vi gick i skogen och hundarna fick gå lösa. Jag hade lina på Jack eftersom att jag inte vet om hans rövare i tisdags var tillfällig eller om jag kan lita på honom ännu. Jag tror att han sprang iväg för långt då för att han hade hittat en himla go pinne som ingen fick ta, speciellt inte Borka. När han väl hade vant sig vid linan så gick det jättebra och han hängde med de andra hundarna och mig och hade hur kul som helst. (Ja tro't eller ej men nu är jag också värd att ha koll på.)Men åter igen var han den enda som inte tog sig ett dopp. Fonzi tog som vanligt alla dopp han kom åt i både bäckar och åar och större vattendrag. Självklart hade jag även med mig vatten i flaska och bjöd på så att ingen behövde gå törstig.
Idag och igår har jag tagit lite bilder som komme upp på bloggen under helgen.
Trevlig vårhelg!
fredag 29 januari 2010
Vecka 4 - en vecka full av överraskningar, upptåg och nya lärdomar.
Måndag. Vinterkräksjukan. Ja inte jag alltså, utan Malin. Tråkigt men sant. Och med Fonzi hemma med skadad matte så känns det ganska tomt här. Vilken tur att Borka inte gör det tråkigt en sekund då. Jag hoppas två saker. 1, att Malin blir frisk snart så att hon kan slutföra inte bara sin prao utan tillhörande skolprojekt. 2, att Malin inte hunnit smitta mig. Men det lär väl märkas under veckan. Och jag lovar att jag göra mitt bästa för att förebygga.
Tisdag. Kort och gott. Zack saknar Fonzi, Borka kan man leka med men inte lika vilt. Han har inte än lärt sig alla Zacks lekljud. Idag var det kallare än på länge, det rörde inte mig eller Borka i ryggen men Zack var inte medgörlig. Idag tog vi långvila, det ska vi definitivt göra igen. Varför? Jo för att både jag och hundarna fungerar bättre på eftermiddagarna när vi är ordentligt utvilade. Borka har upptäckt att det finns roliga leksaker här, de små mössen är hans favorit. Det är dags för "miljöanpassade byten" av kranar och dyl. vilket innebär att det är mycket spring i huset av folk ut och in. Fler tillfällen att träna skallbryt kan man säga. Snart kommer de hit och byter också, men det skulle komma en lapp tre dagar innan och ännu har jag inte sett till någon.
Onsdag. Vindarna viner. Det märks redan nu på förmiddagen att snöstorm är att vänta. "Bara" -8 grader men det blåste så det kändes som -20. Zack trivdes inte alls ute, utan han ville ta den kortaste vägen hela vägen. Han börjar lära sig orden "fel väg!" då stannar han upp och lyfter huvudet och väntar på att jag med armen ska visa vart vi ska. Det här är när hundarna är "lösa" naturligtvis. Borka börjar bli riktigt duktig på inkallning. I början var han mest nonchalant mot mig men följde de andra hack-i-hälinen. Nu höjer han huvudet och blicken mot mig så fort jag säger något eller stannar till. Han kan nu mitt inkallningsord (som jag inte tänker avslöja för hussar och mattar) och att byta riktning är han nästan lika bra på som Zack. Om han inte byter när jag visar utan fortsätter framåt så upptäcker han ganska snart att "Oj! Dom försvinner!" och nästa gång är han genast mer uppmärksam.
Torsdag. Fonzi & Malin tillbaka! En något dämpad Fonzi är tillbaka efter mattes sjukskrivning. Jag anade att han skulle behöva springa av sig en del uppdämd energi så på förmiddagen begav vi oss till rastgården. Och visst blev det fart på vovvarna. Borka börjar lära sig de andra hundarnas gränser och trivs allt bättre. Zack var överlycklig att ha Fonzi tillbaka och all samlad lekenergi från hans sida förvandlades till överslagshandlingar framåt eftermiddagen. Efter en stund lade sig energin på en hållbar nivå och vi som såg Fonzi och Zack förstod att de verkligen tycker om varandra då de låg och myste i soffan.
Fredag. Malins sista dag. Hundarnas nya kärlek - prao-eleven Malin arbetade idag sin sista dag. Vi tog en riktigt lång promenad (2 timmar) i skogen på förmiddagen och på eftermiddagen blev det fotostudio ute i det fria. Malin behövde lite bilder till sitt projekt om praktiken. Flera bilder kommer upp på bloggen så småningom. Mer om Malins tid här kommer med bilderna.
Borka har idag visat vilka enorma framsteg han har gjort socialt. Inget mer nosa i Ladys rumpa vilket uppskattas enormt. På promenaden idag lekte Borka och Fonzi ordentligt för andra gången, och Borka lekte på Zack-vis! D v s med munnen i en brottningslek. (Första gången var i rastgården igår då de lekte "kull".)
En viktig upptäckt under dagen skedde när Borka ville leka med de andra och tog tag i deras svansar. Det var under promenaden så jag tänkte att "Aha! Han behöver bära!" Och visst, med en pinne i munnen blev svansen stolt och inga mer tjyvnyp sågs till. Alla som gått valp- eller unghundskurs hos mig vet hur härligt det är när hunden upptäcker hur kul det är att bära.
Njut av snön i helgen så ses vi på måndag pigga och glada!
Tisdag. Kort och gott. Zack saknar Fonzi, Borka kan man leka med men inte lika vilt. Han har inte än lärt sig alla Zacks lekljud. Idag var det kallare än på länge, det rörde inte mig eller Borka i ryggen men Zack var inte medgörlig. Idag tog vi långvila, det ska vi definitivt göra igen. Varför? Jo för att både jag och hundarna fungerar bättre på eftermiddagarna när vi är ordentligt utvilade. Borka har upptäckt att det finns roliga leksaker här, de små mössen är hans favorit. Det är dags för "miljöanpassade byten" av kranar och dyl. vilket innebär att det är mycket spring i huset av folk ut och in. Fler tillfällen att träna skallbryt kan man säga. Snart kommer de hit och byter också, men det skulle komma en lapp tre dagar innan och ännu har jag inte sett till någon.
Onsdag. Vindarna viner. Det märks redan nu på förmiddagen att snöstorm är att vänta. "Bara" -8 grader men det blåste så det kändes som -20. Zack trivdes inte alls ute, utan han ville ta den kortaste vägen hela vägen. Han börjar lära sig orden "fel väg!" då stannar han upp och lyfter huvudet och väntar på att jag med armen ska visa vart vi ska. Det här är när hundarna är "lösa" naturligtvis. Borka börjar bli riktigt duktig på inkallning. I början var han mest nonchalant mot mig men följde de andra hack-i-hälinen. Nu höjer han huvudet och blicken mot mig så fort jag säger något eller stannar till. Han kan nu mitt inkallningsord (som jag inte tänker avslöja för hussar och mattar) och att byta riktning är han nästan lika bra på som Zack. Om han inte byter när jag visar utan fortsätter framåt så upptäcker han ganska snart att "Oj! Dom försvinner!" och nästa gång är han genast mer uppmärksam.
Torsdag. Fonzi & Malin tillbaka! En något dämpad Fonzi är tillbaka efter mattes sjukskrivning. Jag anade att han skulle behöva springa av sig en del uppdämd energi så på förmiddagen begav vi oss till rastgården. Och visst blev det fart på vovvarna. Borka börjar lära sig de andra hundarnas gränser och trivs allt bättre. Zack var överlycklig att ha Fonzi tillbaka och all samlad lekenergi från hans sida förvandlades till överslagshandlingar framåt eftermiddagen. Efter en stund lade sig energin på en hållbar nivå och vi som såg Fonzi och Zack förstod att de verkligen tycker om varandra då de låg och myste i soffan.
Fredag. Malins sista dag. Hundarnas nya kärlek - prao-eleven Malin arbetade idag sin sista dag. Vi tog en riktigt lång promenad (2 timmar) i skogen på förmiddagen och på eftermiddagen blev det fotostudio ute i det fria. Malin behövde lite bilder till sitt projekt om praktiken. Flera bilder kommer upp på bloggen så småningom. Mer om Malins tid här kommer med bilderna.
Borka har idag visat vilka enorma framsteg han har gjort socialt. Inget mer nosa i Ladys rumpa vilket uppskattas enormt. På promenaden idag lekte Borka och Fonzi ordentligt för andra gången, och Borka lekte på Zack-vis! D v s med munnen i en brottningslek. (Första gången var i rastgården igår då de lekte "kull".)
En viktig upptäckt under dagen skedde när Borka ville leka med de andra och tog tag i deras svansar. Det var under promenaden så jag tänkte att "Aha! Han behöver bära!" Och visst, med en pinne i munnen blev svansen stolt och inga mer tjyvnyp sågs till. Alla som gått valp- eller unghundskurs hos mig vet hur härligt det är när hunden upptäcker hur kul det är att bära.
Njut av snön i helgen så ses vi på måndag pigga och glada!
fredag 22 januari 2010
Vecka 3 - Inskolning för Borka & Prao med Malin
Den här veckan har gått fort. I måndags sa vi Hej först till Malin och sen till Borka för första gången. Malin presenterade sig i förra inlägget så det behöver jag knappast göra.
I tisdags var Borka här på förmiddagen. Då gick vi en skogspromenad, och på våra skogspromenader är det fri gång som gäller. Fonzi var lös och Zack och Borka gick i varsin lina. Borka skötte sig klanderfritt, och som för alla nya hundar så var det inte människorna som var mest intressanta, utan den nya hundflocken. Vi passade på att träna lite på kontakten genom att stanna till mitt i skogen och träna lite "skogsagility". (En kurs som för övrigt skulle passa alla tre hundarna.) Efter det började Borka lystra till sitt namn. Mycket bra. När vi kopplat hundarna och lämnat skogen visade jag Borka något som kallas U-svängen, den och att gå runt är några saker som jag vill att hundarna ska kunna. Efter eftermiddagspromenaden blev det kloklippning för Fonzis del. Riktigt duktig var han, sista tassen var allra jobbigast men med Malins stöd gick det hela som på räls.
Under onsdagen och torsdagen började Borka ty sig mer till mig och Malin, en riktig gosegris är vad han är! Zack är lite svartsjuk ibland men lär sig snart att Borka också får kela. På onsdagen var det dags för första vilan, och då fick Borka stifta närmare bekantskap med Lady. Det var nog en av anledningarna till att det tog honom till halv två att somna. Malin fick söva honom som man gör med små barn - klappa klappa klappa. Onsdagens f.m.-promenad gick till rastgården dit vi tog med oss en del agilityprylar; tunneln, slalom och en ring. Torsdagens pormenad blev den längsta, över 2 timmar var vi ute, bäst att passa på i det milda vädret.
När det var dags att komma tidigt på torsdagen så tog det inte mer än 20 minuter innan Borka förstod att på morgnarna så sover man. Zack och Fonzi visade tydligt att något annat är det inte tal om - efter att man hälsat och lekt en kort stund naturligtvis. Så idag på fredagen kom han, ylade några gånger (mot Zack för att han inte visste varför han bara låg där i soffan och inte ville leka), blev klappad och sen somnade han och sov tills Malin kom. Det har tagit Borka till nu att förstå att Zacks tänder inte är något att beundra när han visar de, utan man backar när morret börjar. Ingen hund vill bli beundrad eller kliven på när man sover. Lady var högintressant enligt Borka, helst skulle han vilja lukta igenom varenda pälsstrå, men hennes morr lät nästan som Zacks... bäst att akta sig. Han fick några tillsägelser på e.m.-promenaden då vi lämnade Lady hos min far. Han ville inte riktigt hålla sig ifrån så jag hoppas att han och Lady så småningom ska finna en balans och utveckla den positiva relation som Lady har till Fonzi. Fredagens förmiddagspromenad blev åter en skogspromenad med linor. Vi träffade på Ladys bästa polare - en foxterrier vid namn Viggo. Sex år och kastrerad. Zack har träffat honom tidigare och de har lekt så det fick de göra även idag. Viggo blev lite sur på Zack mitt i, och det tog Zack bra - Viggo är ju äldre.
Fonzi har varit ledig på fredagen eftersom att hans matte har skadat ena hälsenan. Han blir ev. borta lite nästa vecka. Vi önskar hans matte lycka till med operationen och Malin hälsar att "det känns tomt utan Fonzi".
I tisdags var Borka här på förmiddagen. Då gick vi en skogspromenad, och på våra skogspromenader är det fri gång som gäller. Fonzi var lös och Zack och Borka gick i varsin lina. Borka skötte sig klanderfritt, och som för alla nya hundar så var det inte människorna som var mest intressanta, utan den nya hundflocken. Vi passade på att träna lite på kontakten genom att stanna till mitt i skogen och träna lite "skogsagility". (En kurs som för övrigt skulle passa alla tre hundarna.) Efter det började Borka lystra till sitt namn. Mycket bra. När vi kopplat hundarna och lämnat skogen visade jag Borka något som kallas U-svängen, den och att gå runt är några saker som jag vill att hundarna ska kunna. Efter eftermiddagspromenaden blev det kloklippning för Fonzis del. Riktigt duktig var han, sista tassen var allra jobbigast men med Malins stöd gick det hela som på räls.
Under onsdagen och torsdagen började Borka ty sig mer till mig och Malin, en riktig gosegris är vad han är! Zack är lite svartsjuk ibland men lär sig snart att Borka också får kela. På onsdagen var det dags för första vilan, och då fick Borka stifta närmare bekantskap med Lady. Det var nog en av anledningarna till att det tog honom till halv två att somna. Malin fick söva honom som man gör med små barn - klappa klappa klappa. Onsdagens f.m.-promenad gick till rastgården dit vi tog med oss en del agilityprylar; tunneln, slalom och en ring. Torsdagens pormenad blev den längsta, över 2 timmar var vi ute, bäst att passa på i det milda vädret.
När det var dags att komma tidigt på torsdagen så tog det inte mer än 20 minuter innan Borka förstod att på morgnarna så sover man. Zack och Fonzi visade tydligt att något annat är det inte tal om - efter att man hälsat och lekt en kort stund naturligtvis. Så idag på fredagen kom han, ylade några gånger (mot Zack för att han inte visste varför han bara låg där i soffan och inte ville leka), blev klappad och sen somnade han och sov tills Malin kom. Det har tagit Borka till nu att förstå att Zacks tänder inte är något att beundra när han visar de, utan man backar när morret börjar. Ingen hund vill bli beundrad eller kliven på när man sover. Lady var högintressant enligt Borka, helst skulle han vilja lukta igenom varenda pälsstrå, men hennes morr lät nästan som Zacks... bäst att akta sig. Han fick några tillsägelser på e.m.-promenaden då vi lämnade Lady hos min far. Han ville inte riktigt hålla sig ifrån så jag hoppas att han och Lady så småningom ska finna en balans och utveckla den positiva relation som Lady har till Fonzi. Fredagens förmiddagspromenad blev åter en skogspromenad med linor. Vi träffade på Ladys bästa polare - en foxterrier vid namn Viggo. Sex år och kastrerad. Zack har träffat honom tidigare och de har lekt så det fick de göra även idag. Viggo blev lite sur på Zack mitt i, och det tog Zack bra - Viggo är ju äldre.
Fonzi har varit ledig på fredagen eftersom att hans matte har skadat ena hälsenan. Han blir ev. borta lite nästa vecka. Vi önskar hans matte lycka till med operationen och Malin hälsar att "det känns tomt utan Fonzi".
fredag 8 januari 2010
Vecka 1 - nästintill hundtomt.
Måndag. Högvarv. Ingen Idefix men väl två energiska hundar. De har inte glömt det de lärt sig, snarare tvärtom, men allt är bara så himla kul. Om du frågar dom. Allt är nytt, fast bekant och så himla intressant.
Jo en sak hade iaf Zack glömt, att vi inte hälsar på andra hundar på promenad. Tidigt på förmiddagspromenaden gick vi förbi en svart labrador och jag bytte några hastiga ord med ägarinnan så att vi var ense om vem som skulle vika åt vilket håll och det tog Zack som ett varsågod. Tydligen.
Så på vägen hem när grannen kom ut ur husgruppen med sin schäfertik så tog jag ingen omväg som jag brukar vilja göra utan koncentrerade mig på att stanna kvar och sätta hundarna och titta på när de passerade. Sedan använde jag mig att "här går vi"-ljudet och så fick hundarna gå fint en bra bit tills vi nä'stan var vid vår dörr. Båda behövde det. Och det passade bra eftersom att grannen tränade fotgående och lite annat medan hon passerade så hon höll sin hunds intresse borta. Perfekt tillfälle att träna för alla och envar.
Tisdag. Lyxliv. Idag jobbar många halvdag och vi stänger kl 15. Så idag var det bara Fonzi som gjorde Lady sällskap. Vilket lyxliv för Lady. Fonzi är ju hennes favorit så hon var med oss hela dagen (annars brukar hon vilja gå undan och vila ifred mycket). Nja ok, inte hela dagen, hon hade ingen lust att gå förmiddagens långpromenad så då slapp hon. Vi råkade på flera hundmöten idag och båda var mycket duktiga. Lady har en förmåga att omrikta sin surhet på någon hund i gruppen om vi råkar på någon som hon inte är så förtjust i. Idag råkade vi på en shi tzu (någon med så mycket hår kan man ju bara inte läsa!) och lady skällde lite, men inte fick hon någon respons så då skällde hon på Fonzi. Oj vad han blev förvånad, om de hade kunnat tala kan jag ge mig sjutton på att samtalet hade låtit såhär:
Lady: voff, voff!
Fonzi (mycket förvånad): Vad håller du på med? Skäller du på mig?
Lady: Öh... jag vet inte. Ursäkta.
Det var ungefär det man kunde tolka ur deras båda kroppsspråk.
Och vet ni vad? Fonzi fick åka buss idag med mig, och han var hur duktig som helst.
Onsdag. Trettondagsafton.
Torsdag. Ivars första dag. Ja idag välkomnade vi Ivar till gruppen. Mycket till grupp är det inte idag, bara Ivar & Zack. Fonzi blev ledig i sista minuten, Idefix kommer först på måndag och Lady är ju bara här tre dagar i veckan.
Som alltid är det förvirrande för en ny hund första dagen. På promenaden tog det en halvtimme innan Ivar slappnade av någorlunda, men eftersom att han aldrig gått varken med oss eller den vägen förr så höll han hela tiden reda på vilket håll vi kom ifrån. Största delen av promenaden fick Zack gå lös i lina (vilken lycka!) men Ivar som hade halsband idag fick gå i koppel. På vägen tillbaka ville han verkligen in och han gjorde mig och Zack sällskap i soffan en stund innan det var dags för mig att värma min lunch. Nu ligger han på en bädd (den mest populära platsen) inte långt från mig, ömsom tittar han på mig och ömsom lägger han ned huvudet och vilar med en suck. Om en timme är det dags för honom att gå hem men imorgon får han vara med på vilan också.
Hur reagerar Zack då? Jo han vart helt överlycklig när Ivar kom och han gjorde upprepade lekinviter både före och efter pormenaden, men språksäker och hänsynsfull som han är förstår han att Ivar inte har lust så nu ligger han på sin favoritplats i soffan.
Fredag. Kamratskap. Idag var Ivars andra dag. Fonzi blev ledig även idag, vilken lyxig långhelg han får. Jag tog med Zack ut för att möta upp Ivar på morgonen, han skällde så dant igår så det var lika bra. Han har inte vant sig vid nya hallgrinden ännu. Och vilket skutt Ivar tog när han såg Zack, han blev riktigt glad och Zack blev överlycklig över detta glada återseende så han blev lite för på för Ivars smak. Väl inne så mötte oss ännu en glad överraskning, inget skällande från Lady. Hon låg i sin vrå och tittade lugnt på medan jag kom in med vovvarna. Det blev ingen skogspromenad idag utan ett riktigt Jordbro-sightseeing. Ivar gjorde tydliga framsteg på promenaden och inomhus så sov han mycket mer på vilan än någon hund tidigare gjort sin första vila. Och det i samma rum som Lady för första gången, men jag tror han förstod att hon är gammal och vill vara ifred men egentligen inte är så farlig (stor i orden...). Mellan Zack och Lady gick det också mycket bättre än innan jul, på eftermiddagspromenaden kunde de gå jämsides och flera gången hade Lady Zacks rumpa mitt i nosen men ingen av de brydde sig nämnvärt.
Det har varit svårt att gå riktigt så långa förmiddagspromenader denna vecka som innan jul p.g.a. den kraftiga kylan och jag har gjort mitt bästa för att kompensera det på eftermiddagen. Så att f.m.- och e.m.-promenaderna blivit nästan lika långa istället för en lång följd av en kortare. Och med tanke på kylan kommer jag att undvika rastgården ett tag framöver (om inte graderna blir mildare naturligtvis) eftersom att när de leker och flänger så kan lätt ett kallt ben eller en kall led bli skadad i rushen. Att gå lös i lina i skogen ska hundarna få göra ändå, där handlar det mer om att erbjuda rörelsefrihet och av säkerhetsskäl så försöker jag hålla lek i lina på minimal nivå.
Om kylan håller i sig blir nästa besök i rastgården den 18 januari när det är dags att träffa Borka.
Jo en sak hade iaf Zack glömt, att vi inte hälsar på andra hundar på promenad. Tidigt på förmiddagspromenaden gick vi förbi en svart labrador och jag bytte några hastiga ord med ägarinnan så att vi var ense om vem som skulle vika åt vilket håll och det tog Zack som ett varsågod. Tydligen.
Så på vägen hem när grannen kom ut ur husgruppen med sin schäfertik så tog jag ingen omväg som jag brukar vilja göra utan koncentrerade mig på att stanna kvar och sätta hundarna och titta på när de passerade. Sedan använde jag mig att "här går vi"-ljudet och så fick hundarna gå fint en bra bit tills vi nä'stan var vid vår dörr. Båda behövde det. Och det passade bra eftersom att grannen tränade fotgående och lite annat medan hon passerade så hon höll sin hunds intresse borta. Perfekt tillfälle att träna för alla och envar.
Tisdag. Lyxliv. Idag jobbar många halvdag och vi stänger kl 15. Så idag var det bara Fonzi som gjorde Lady sällskap. Vilket lyxliv för Lady. Fonzi är ju hennes favorit så hon var med oss hela dagen (annars brukar hon vilja gå undan och vila ifred mycket). Nja ok, inte hela dagen, hon hade ingen lust att gå förmiddagens långpromenad så då slapp hon. Vi råkade på flera hundmöten idag och båda var mycket duktiga. Lady har en förmåga att omrikta sin surhet på någon hund i gruppen om vi råkar på någon som hon inte är så förtjust i. Idag råkade vi på en shi tzu (någon med så mycket hår kan man ju bara inte läsa!) och lady skällde lite, men inte fick hon någon respons så då skällde hon på Fonzi. Oj vad han blev förvånad, om de hade kunnat tala kan jag ge mig sjutton på att samtalet hade låtit såhär:
Lady: voff, voff!
Fonzi (mycket förvånad): Vad håller du på med? Skäller du på mig?
Lady: Öh... jag vet inte. Ursäkta.
Det var ungefär det man kunde tolka ur deras båda kroppsspråk.
Och vet ni vad? Fonzi fick åka buss idag med mig, och han var hur duktig som helst.
Onsdag. Trettondagsafton.
Torsdag. Ivars första dag. Ja idag välkomnade vi Ivar till gruppen. Mycket till grupp är det inte idag, bara Ivar & Zack. Fonzi blev ledig i sista minuten, Idefix kommer först på måndag och Lady är ju bara här tre dagar i veckan.
Som alltid är det förvirrande för en ny hund första dagen. På promenaden tog det en halvtimme innan Ivar slappnade av någorlunda, men eftersom att han aldrig gått varken med oss eller den vägen förr så höll han hela tiden reda på vilket håll vi kom ifrån. Största delen av promenaden fick Zack gå lös i lina (vilken lycka!) men Ivar som hade halsband idag fick gå i koppel. På vägen tillbaka ville han verkligen in och han gjorde mig och Zack sällskap i soffan en stund innan det var dags för mig att värma min lunch. Nu ligger han på en bädd (den mest populära platsen) inte långt från mig, ömsom tittar han på mig och ömsom lägger han ned huvudet och vilar med en suck. Om en timme är det dags för honom att gå hem men imorgon får han vara med på vilan också.
Hur reagerar Zack då? Jo han vart helt överlycklig när Ivar kom och han gjorde upprepade lekinviter både före och efter pormenaden, men språksäker och hänsynsfull som han är förstår han att Ivar inte har lust så nu ligger han på sin favoritplats i soffan.
Fredag. Kamratskap. Idag var Ivars andra dag. Fonzi blev ledig även idag, vilken lyxig långhelg han får. Jag tog med Zack ut för att möta upp Ivar på morgonen, han skällde så dant igår så det var lika bra. Han har inte vant sig vid nya hallgrinden ännu. Och vilket skutt Ivar tog när han såg Zack, han blev riktigt glad och Zack blev överlycklig över detta glada återseende så han blev lite för på för Ivars smak. Väl inne så mötte oss ännu en glad överraskning, inget skällande från Lady. Hon låg i sin vrå och tittade lugnt på medan jag kom in med vovvarna. Det blev ingen skogspromenad idag utan ett riktigt Jordbro-sightseeing. Ivar gjorde tydliga framsteg på promenaden och inomhus så sov han mycket mer på vilan än någon hund tidigare gjort sin första vila. Och det i samma rum som Lady för första gången, men jag tror han förstod att hon är gammal och vill vara ifred men egentligen inte är så farlig (stor i orden...). Mellan Zack och Lady gick det också mycket bättre än innan jul, på eftermiddagspromenaden kunde de gå jämsides och flera gången hade Lady Zacks rumpa mitt i nosen men ingen av de brydde sig nämnvärt.
Det har varit svårt att gå riktigt så långa förmiddagspromenader denna vecka som innan jul p.g.a. den kraftiga kylan och jag har gjort mitt bästa för att kompensera det på eftermiddagen. Så att f.m.- och e.m.-promenaderna blivit nästan lika långa istället för en lång följd av en kortare. Och med tanke på kylan kommer jag att undvika rastgården ett tag framöver (om inte graderna blir mildare naturligtvis) eftersom att när de leker och flänger så kan lätt ett kallt ben eller en kall led bli skadad i rushen. Att gå lös i lina i skogen ska hundarna få göra ändå, där handlar det mer om att erbjuda rörelsefrihet och av säkerhetsskäl så försöker jag hålla lek i lina på minimal nivå.
Om kylan håller i sig blir nästa besök i rastgården den 18 januari när det är dags att träffa Borka.
torsdag 26 november 2009
Vecka 48.
Måndag. Idag är Fonzi tillbaka. Och allt flöt på nästan för bra, men jag njöt. Sen på vägen hem från f.m.-promenaden så fick han sitt unghundsfnatt som vanligt. Jaha, tänkte jag, och stannade, och stannade, och stannade. Tyvärr var jag idag tvungen att använda mig av Nej. Ett skarpt nej och sen avledning. Avledning för att hunden inte ska bli kvar i osäkerheten som ett Nej medför.
Jag trodde Fonzi skulle riva ner varenda pryl när vi väl var inne igen. Men jag tror att det helt enkelt var en blandning av glädjen att vara tillbaks och fnattet/tröttheten som ännu inte hade fått utlopp efter promenaden.
Tisdag. Tålamod 1-1,5 på en skala över 10. För första gången sen jag började ta emot hundar i början av augusti så har jag inget tålamod alls. Jag har ingen aning om varför, men jag tappade det strax innan förmiddagspromenaden. Så den promenaden blev inte lång. Det var ingen mening när jag var så irriterad och hundarna kände det. Så när hundarna hade gjort allt och mer därtill så gick vi in och hängav oss åt inomhusaktiviteter istället. Naturligtvis fanns det mycket energi i hundarna, om inte annat så för att de brukar få ge utlopp för den.
Just nu (kl. 10.55) ligger hundarna kring boxningsflaskan. Vi ska strax göra lite kontaktövningar och annat skoj så att de iaf fått tänka lite. Det är mycket lättare inomhus att bara vända ryggen till, ta ett djupt andetag och sen avleda.
[11.25] Ett tjugominuterspass senare. Och nu sover hundarna. Vi tränade Sitt & Ligg kvar, övningar som Zack med stolthet visade att han kunde utmärkt. Fonzi tyckte om Ligg kvar men sitt var svårare. Tajming med Bra!-ordet var det som gällde. Detsamma gällde kontaktövningarna. De två första gick riktigt snabbt med Fonzi eftersom att jag belönade vid första ögonkastet så att han inte ens hann blinka, än mindre skälla som han brukar. Zack som kan detta redan fick håla ögonkontakten riktigt länge, han klarar ca 5 sekunder utan att röra en fena, sen går han runt eller byter ställning men håller kontakten 5 sekunder till. Att inte ta godis på marken förstod inte Fonzi alls (fast vi hade det på valpkursen) så vi fick börja från början, men efter några gånger så förstod han. Zack förstod inte heller först. Jag råkade säga Nej en gång, då blev han lite osäker nästa gång - inte bra att säga Nej! Nej är en helt annan övning och används när något är absolut förbjudet. Att inte ta godis förrän det är ok är inget förud. Sedan avslutade vi med ngåto som båda hundarna kan, Kryp. Hur la jag upp det? Jo, jag tränade var hund för sig i omgångar om 2 övningar x 6-9 försök per övning. Så hundarna fick två långa pauser och sen mikropauser mellan övningsförsöken. Jag behöver väl inte säga att Fonzi behövde flest mikropauser.
Onsdag. Idefix. Nu på förmiddagen begav vi oss till Lunda äng för att träffa Idefix. Idefix är en dvärgschnauzer på 8 månader som vill gå deltid hos oss. Träffen gick över förväntan. Fonzi och Idefix kom mycket bra överens, vi hoppas att det fortsätter så, men med två hundar mitt i puberteten kan man inte vara riktigt säker förrän de känner varandra helt. Och till och med då kan det uppstå konflikter. Zack var inte lika överförtjust i Idefix som han är i Fonzi och även i Zion, men hans tålamod består. Han gav Idefix ett nyp när Idefix försökte bestiga honom, men efter det gick allt mycket bättre. Idefix förstod att där gick gränsen och vad Zack menade när han började morra och lyfta på kinderna. Jag räknar med att behöva gå in och avbryta under närmaste tiden, men förhoppningsvis dröjer det inte länge innan de alla tre kommer överens som fiskarna i vattnet. Om inget oförutsett inträffar så börjar Idefix på inskolning på måndag den 30 november.
[14:56] Nu så här på eftermiddagen har vi berikningsinslag. Hundarna får ett varsitt bylte att slita och dra i för att få belöningen i mitten. Ibland är belöningen ett halvtuggat tuggben (mmm, mycket attraktivt), ibland en leksak som just den hunden favoriserar och ibland lite torrfoderkulor. Oavsett så har hundarna lika kul varje gång. Fonzi är den som uppskattar själva arbetet mest. Han märker aldrig när belöningen tittar fram utan den brukar oftast gå till Zack istället som är först klar och sitter och lurpassar en bit bort.
Torsdag. Alla är helt slut. Det tar alltid på krafterna att träffa nya hundar. På förmiddagen idag vilade jag i soffan en stund och då la sig Zack bredvid mig och somnade djupt mellan kl 8 och 9.20. Fonzi sov under bordet i köket och Lady på sin bädd. Lady gnällde så mycket på f.m. att hon fick följa med ut på f.m.-prom. en sväng, men hon ville bara göra sitt och sen in.
När hon hade gått och lagt sig så gick jag ner i skogen med killarna så de fick springa av sig lite. Oj vad glada de var!
På vägen tillbaka fast fortfarande i skogen, vid en bäck, så finns det ett hål som Fonzi alltid ska ned i och sist vi gick där så blev han så intenstiv att jag fick bära honom därifrån. Det är nog enda gången jag behövt använda mig av ett riktigt bestämt Nej. Idag fastnade han där igen, men jag behövde bara säga hans namn så kom han skuttande därifrån. Då berömde jag honom massor. När vi kommer tillbaka till dörren så brukar jag alltid koppla loss precis utanför dörren och sen öppnar jag och säger varsågod. Stoltheten över att få vara okopplade några sekunder riktigt lyser i ögonen när de sitter och väntar. Men idag såg jag på Fonzi att han planerade ett flyktförsök så då fick han vackert vara kopplad in tills jag låst dörren. Det gäller att känna hundarna och veta när man kan göra vad... Om man vet att chansen inte är 100% att det fungerar så sänker man /eller tar bort kravet och provar en annan gång.
Och det verkar som om Lady kommer vara hos mig inte bara 3 dagar/v ett tag framöver. Min far har nämligen gått och fått influensan och dels så ska han inte behöva gå ut mycket då och dels så vill jag nog inte ens träffa honom för att lämna över Lady. Om jag undvikit att bli smittad hittills så finner jag ingen mening i att fresta basiluskerna.
Fredag. Idag hade vi det bra. Vi tog en sväng i skogen och sprang av oss på förmiddagen. Fonzi var trött idag och Zack var pigg och glad. Det blev mycket vila och fria promenader.
Jag trodde Fonzi skulle riva ner varenda pryl när vi väl var inne igen. Men jag tror att det helt enkelt var en blandning av glädjen att vara tillbaks och fnattet/tröttheten som ännu inte hade fått utlopp efter promenaden.
Tisdag. Tålamod 1-1,5 på en skala över 10. För första gången sen jag började ta emot hundar i början av augusti så har jag inget tålamod alls. Jag har ingen aning om varför, men jag tappade det strax innan förmiddagspromenaden. Så den promenaden blev inte lång. Det var ingen mening när jag var så irriterad och hundarna kände det. Så när hundarna hade gjort allt och mer därtill så gick vi in och hängav oss åt inomhusaktiviteter istället. Naturligtvis fanns det mycket energi i hundarna, om inte annat så för att de brukar få ge utlopp för den.
Just nu (kl. 10.55) ligger hundarna kring boxningsflaskan. Vi ska strax göra lite kontaktövningar och annat skoj så att de iaf fått tänka lite. Det är mycket lättare inomhus att bara vända ryggen till, ta ett djupt andetag och sen avleda.
[11.25] Ett tjugominuterspass senare. Och nu sover hundarna. Vi tränade Sitt & Ligg kvar, övningar som Zack med stolthet visade att han kunde utmärkt. Fonzi tyckte om Ligg kvar men sitt var svårare. Tajming med Bra!-ordet var det som gällde. Detsamma gällde kontaktövningarna. De två första gick riktigt snabbt med Fonzi eftersom att jag belönade vid första ögonkastet så att han inte ens hann blinka, än mindre skälla som han brukar. Zack som kan detta redan fick håla ögonkontakten riktigt länge, han klarar ca 5 sekunder utan att röra en fena, sen går han runt eller byter ställning men håller kontakten 5 sekunder till. Att inte ta godis på marken förstod inte Fonzi alls (fast vi hade det på valpkursen) så vi fick börja från början, men efter några gånger så förstod han. Zack förstod inte heller först. Jag råkade säga Nej en gång, då blev han lite osäker nästa gång - inte bra att säga Nej! Nej är en helt annan övning och används när något är absolut förbjudet. Att inte ta godis förrän det är ok är inget förud. Sedan avslutade vi med ngåto som båda hundarna kan, Kryp. Hur la jag upp det? Jo, jag tränade var hund för sig i omgångar om 2 övningar x 6-9 försök per övning. Så hundarna fick två långa pauser och sen mikropauser mellan övningsförsöken. Jag behöver väl inte säga att Fonzi behövde flest mikropauser.
Onsdag. Idefix. Nu på förmiddagen begav vi oss till Lunda äng för att träffa Idefix. Idefix är en dvärgschnauzer på 8 månader som vill gå deltid hos oss. Träffen gick över förväntan. Fonzi och Idefix kom mycket bra överens, vi hoppas att det fortsätter så, men med två hundar mitt i puberteten kan man inte vara riktigt säker förrän de känner varandra helt. Och till och med då kan det uppstå konflikter. Zack var inte lika överförtjust i Idefix som han är i Fonzi och även i Zion, men hans tålamod består. Han gav Idefix ett nyp när Idefix försökte bestiga honom, men efter det gick allt mycket bättre. Idefix förstod att där gick gränsen och vad Zack menade när han började morra och lyfta på kinderna. Jag räknar med att behöva gå in och avbryta under närmaste tiden, men förhoppningsvis dröjer det inte länge innan de alla tre kommer överens som fiskarna i vattnet. Om inget oförutsett inträffar så börjar Idefix på inskolning på måndag den 30 november.
[14:56] Nu så här på eftermiddagen har vi berikningsinslag. Hundarna får ett varsitt bylte att slita och dra i för att få belöningen i mitten. Ibland är belöningen ett halvtuggat tuggben (mmm, mycket attraktivt), ibland en leksak som just den hunden favoriserar och ibland lite torrfoderkulor. Oavsett så har hundarna lika kul varje gång. Fonzi är den som uppskattar själva arbetet mest. Han märker aldrig när belöningen tittar fram utan den brukar oftast gå till Zack istället som är först klar och sitter och lurpassar en bit bort.
Torsdag. Alla är helt slut. Det tar alltid på krafterna att träffa nya hundar. På förmiddagen idag vilade jag i soffan en stund och då la sig Zack bredvid mig och somnade djupt mellan kl 8 och 9.20. Fonzi sov under bordet i köket och Lady på sin bädd. Lady gnällde så mycket på f.m. att hon fick följa med ut på f.m.-prom. en sväng, men hon ville bara göra sitt och sen in.
När hon hade gått och lagt sig så gick jag ner i skogen med killarna så de fick springa av sig lite. Oj vad glada de var!
På vägen tillbaka fast fortfarande i skogen, vid en bäck, så finns det ett hål som Fonzi alltid ska ned i och sist vi gick där så blev han så intenstiv att jag fick bära honom därifrån. Det är nog enda gången jag behövt använda mig av ett riktigt bestämt Nej. Idag fastnade han där igen, men jag behövde bara säga hans namn så kom han skuttande därifrån. Då berömde jag honom massor. När vi kommer tillbaka till dörren så brukar jag alltid koppla loss precis utanför dörren och sen öppnar jag och säger varsågod. Stoltheten över att få vara okopplade några sekunder riktigt lyser i ögonen när de sitter och väntar. Men idag såg jag på Fonzi att han planerade ett flyktförsök så då fick han vackert vara kopplad in tills jag låst dörren. Det gäller att känna hundarna och veta när man kan göra vad... Om man vet att chansen inte är 100% att det fungerar så sänker man /eller tar bort kravet och provar en annan gång.
Och det verkar som om Lady kommer vara hos mig inte bara 3 dagar/v ett tag framöver. Min far har nämligen gått och fått influensan och dels så ska han inte behöva gå ut mycket då och dels så vill jag nog inte ens träffa honom för att lämna över Lady. Om jag undvikit att bli smittad hittills så finner jag ingen mening i att fresta basiluskerna.
Fredag. Idag hade vi det bra. Vi tog en sväng i skogen och sprang av oss på förmiddagen. Fonzi var trött idag och Zack var pigg och glad. Det blev mycket vila och fria promenader.
onsdag 11 november 2009
Onsdag - Matriarken är tillbaka.
Idag tänkte jag att det var dags att åter igen prova lite agilityövningar med hundarna. Denna gång begav vi oss till en hundrastgård så att de kunde strosa bäst de ville medan jag förberedde. Vi fick några åskådare i form av dagisbarn som lekte i den närliggande lekparken, något som gladde framför allt Zack.
Denna gång tog jag inte med tunneln, men väl slalomutrustningen och hoppringen.
Fonzi var mest exalterad över allt detta. Zack tyckte att det var lite väl kallt. Fonzi är nog född till agilityhund. Jag slängde in lite lydnadsövningar också när vi ändå höll på - lika kul det tyckte Fonzi och Zack var glad för det gillade han.
Eftersom att Fonzi inte är året ännu så begränsade jag övningarna till vad han klarar av; hoppringen behövde han bara gå eller skutta lite lätt igenom och när vi provade Balans på en stock så var jag noga med hur jag ledde honom upp. Just stocken gillade både Fonzi och Zack och här kunde jag leda båda på samma gång så ingen blev sysslolös.
Lady har nu börjat vänja sig vid att inte kunna följa med på förmiddagens långa promenad och hon ligger bekvämt kvar på sin bädd. Idag var hon fullt upptagen med ett tuggben medan vi andra kopplade och lagom till vi gick la hon sig på sin bädd och slumrade in.
(För er som inte känner till det så är Lady min hund och hon är hela 13 år gammal, då blir man lite särbehandlad.)
På eftermiddagspromenaden fick Lady för första gången (hon började som deltidshund först nyligen) följa med på promenad med både Zack och Fonzi. Zack protesterade först, men promenaden gick över förväntan. Fonzis unghundmanér dämpas lite när Lady är med (tack så mycket) men i övrigt verkar han trivas allt bättre i hennes sällskap. Zack har respekt för hennes ålder, pinscher som han är spexar han när grinden skiljer de åt, men när de delar samma yta lämnar han henne ifred.
Grinden mellan hundrum och köksdel har jag oftast öppen. De vanligaste orsakerna till att den stängs är när en unghund eller ny hund behöver lära sig var gränsen går när det gäller t.ex. vild lek, påkallande av uppmärksamhet etc. Oftast är det då Fonzi som hamnar på andra sidan i några minuter tills hans lugnat ner sig, och oftast somnat, sådana är unghundar. Men på förmiddagarna behöver ibland Zack förstå att det är vila som gäller mellan kl 7 och 9, men för honm räcker det med att visa in honom i hundrummet så länge att jag hinner be de andra lägga sig ned på sina bäddar. Och jag behöver sällan upprepa proceduren.
Det finns även en grind mellan hall och privat del. I den privata delen huserar Lady, oftast får hon gå in och ut som hon vill, men hon brukar föredra att ligga där på sin bädd. Vissa tider stänger jag den grinden för att de andra hundarna ska få leka utan att matriarken lägger nosen i blöt och mitt på dagen stängs den när Lady äter lunch.
Denna gång tog jag inte med tunneln, men väl slalomutrustningen och hoppringen.
Fonzi var mest exalterad över allt detta. Zack tyckte att det var lite väl kallt. Fonzi är nog född till agilityhund. Jag slängde in lite lydnadsövningar också när vi ändå höll på - lika kul det tyckte Fonzi och Zack var glad för det gillade han.
Eftersom att Fonzi inte är året ännu så begränsade jag övningarna till vad han klarar av; hoppringen behövde han bara gå eller skutta lite lätt igenom och när vi provade Balans på en stock så var jag noga med hur jag ledde honom upp. Just stocken gillade både Fonzi och Zack och här kunde jag leda båda på samma gång så ingen blev sysslolös.
Lady har nu börjat vänja sig vid att inte kunna följa med på förmiddagens långa promenad och hon ligger bekvämt kvar på sin bädd. Idag var hon fullt upptagen med ett tuggben medan vi andra kopplade och lagom till vi gick la hon sig på sin bädd och slumrade in.
(För er som inte känner till det så är Lady min hund och hon är hela 13 år gammal, då blir man lite särbehandlad.)
På eftermiddagspromenaden fick Lady för första gången (hon började som deltidshund först nyligen) följa med på promenad med både Zack och Fonzi. Zack protesterade först, men promenaden gick över förväntan. Fonzis unghundmanér dämpas lite när Lady är med (tack så mycket) men i övrigt verkar han trivas allt bättre i hennes sällskap. Zack har respekt för hennes ålder, pinscher som han är spexar han när grinden skiljer de åt, men när de delar samma yta lämnar han henne ifred.
Grinden mellan hundrum och köksdel har jag oftast öppen. De vanligaste orsakerna till att den stängs är när en unghund eller ny hund behöver lära sig var gränsen går när det gäller t.ex. vild lek, påkallande av uppmärksamhet etc. Oftast är det då Fonzi som hamnar på andra sidan i några minuter tills hans lugnat ner sig, och oftast somnat, sådana är unghundar. Men på förmiddagarna behöver ibland Zack förstå att det är vila som gäller mellan kl 7 och 9, men för honm räcker det med att visa in honom i hundrummet så länge att jag hinner be de andra lägga sig ned på sina bäddar. Och jag behöver sällan upprepa proceduren.
Det finns även en grind mellan hall och privat del. I den privata delen huserar Lady, oftast får hon gå in och ut som hon vill, men hon brukar föredra att ligga där på sin bädd. Vissa tider stänger jag den grinden för att de andra hundarna ska få leka utan att matriarken lägger nosen i blöt och mitt på dagen stängs den när Lady äter lunch.
fredag 23 oktober 2009
Vecka 43 - blandade jyckar och blandade känslor.
Vi är i mitten av oktober och det är verkligen höst, med mulet, småregn, solsken och minusgrader om vartannat.
Den gångna veckan har Fonzi fått vara lite ledig, Zack fick sällskap av gammeltanten Lady och så var Aragorn på besök.
I tisdags likväl som i onsdags var Fonzi ledig. Och med Zion sjukskriven så trodde väl Zack att han skulle få mig för sig själv, men icke sa nicke. Min egen hund - personalhunden Lady - ska börja vara här mer och mer på dagarna, så jag passade på att låta henne och Zack vänja sig vid varandra, Surtant som hon är blev det lite gruff på tisdagen. På onsdagen var Zack på sin vakt men lady tog det lugnt och ignorerade hans utspel.
Torsdag. Idag var det dags för grabbarna att träffa Aragorn! Aragorn är en kastrerad hanhund på 6 år som söker deltidsplats. Och idag var det alltså dags för stora testet - går hundarna ihop? Och minsann! Även om överslagshandlingarna avlöste varandra när hundarna inte visste hur de skulle leka riktigt så märktes det att tycke uppstod. Zack har hittat en polare, hoppas det går lika bra under resten av inskolningen nästa vecka. (Ta i trä)
Fredag. Exempel på typiskt spökålderbeteende.
Bakgrund: Det finns två större skogsområden inom rimligt gångavstånd, dit vi alltså kan gå långpromenad, varav ett här i jordbro. Det skogsområdet delar vi hundmänniskor med hästmänniskorna här ute, stället fullkomligt kryllar av häststigar - ni vet såna där upptrampade leriga stigar. Och som ni säkert förstår så är inte hästlort speciellt sällsynt. På såna här långpromenader får hundarna vara i lina, så Zack har 25 m att röra sig med och Fonzi 15 m.
Vad hände? När vi var på våran förmiddagsrunda så kom vi ut ur skogen och ut på ett fält som vi ofta går igenom. När vi korsat fältet så var det grusväg en bit, återigen så går vi här en hel del, från endera hållet. Zack fortsätter framåt som om ingenting, men Fonzi har fått korn på något! Han sänker och höjer huvudet, backar och går åt sidan. Ska han runda eller gå fram och nosa? Nej det var för läskigt, han väntar på mig först.
Vad var det Fonzi fått syn på? Jo, hästlort!
Han såg mig gå rakt förbi, då gick han fram och nosade lite, backade igen och gick sen framåt till Zack, fortfarande med blicken bakåt då och då för att vara säker på att det där läskiga inte skulle följa efter.
Till er som har höstlov nästa vecka: Vi hoppas på bra väder och ha en underbar vecka!
Den gångna veckan har Fonzi fått vara lite ledig, Zack fick sällskap av gammeltanten Lady och så var Aragorn på besök.
I tisdags likväl som i onsdags var Fonzi ledig. Och med Zion sjukskriven så trodde väl Zack att han skulle få mig för sig själv, men icke sa nicke. Min egen hund - personalhunden Lady - ska börja vara här mer och mer på dagarna, så jag passade på att låta henne och Zack vänja sig vid varandra, Surtant som hon är blev det lite gruff på tisdagen. På onsdagen var Zack på sin vakt men lady tog det lugnt och ignorerade hans utspel.
Torsdag. Idag var det dags för grabbarna att träffa Aragorn! Aragorn är en kastrerad hanhund på 6 år som söker deltidsplats. Och idag var det alltså dags för stora testet - går hundarna ihop? Och minsann! Även om överslagshandlingarna avlöste varandra när hundarna inte visste hur de skulle leka riktigt så märktes det att tycke uppstod. Zack har hittat en polare, hoppas det går lika bra under resten av inskolningen nästa vecka. (Ta i trä)
Fredag. Exempel på typiskt spökålderbeteende.
Bakgrund: Det finns två större skogsområden inom rimligt gångavstånd, dit vi alltså kan gå långpromenad, varav ett här i jordbro. Det skogsområdet delar vi hundmänniskor med hästmänniskorna här ute, stället fullkomligt kryllar av häststigar - ni vet såna där upptrampade leriga stigar. Och som ni säkert förstår så är inte hästlort speciellt sällsynt. På såna här långpromenader får hundarna vara i lina, så Zack har 25 m att röra sig med och Fonzi 15 m.
Vad hände? När vi var på våran förmiddagsrunda så kom vi ut ur skogen och ut på ett fält som vi ofta går igenom. När vi korsat fältet så var det grusväg en bit, återigen så går vi här en hel del, från endera hållet. Zack fortsätter framåt som om ingenting, men Fonzi har fått korn på något! Han sänker och höjer huvudet, backar och går åt sidan. Ska han runda eller gå fram och nosa? Nej det var för läskigt, han väntar på mig först.
Vad var det Fonzi fått syn på? Jo, hästlort!
Han såg mig gå rakt förbi, då gick han fram och nosade lite, backade igen och gick sen framåt till Zack, fortfarande med blicken bakåt då och då för att vara säker på att det där läskiga inte skulle följa efter.
Så här söta kan man vara under vilan.
Min plats var den bredvid Lady.
Min plats var den bredvid Lady.Till er som har höstlov nästa vecka: Vi hoppas på bra väder och ha en underbar vecka!
fredag 16 oktober 2009
Vecka 42 - Hösten är här.
Veckans dagar i korthet...
I måndags hade vi en sån tur med vädret, vi missade regnet både på förmiddagen och eftermiddagen. Underlaget hade vi desto mindre tur med. Våra vanliga promenadvägar var helt och hållet leriga, men vi lyckades gå runt det mesta och hade det bra ändå.
I tisdags missade vi inte regnet, vi hamnade mitt i det. Och så fick vi uppleva en stunds snöfall, följt av hagel. Tur att hundarna hade kappor på sig. För Fonzis del blev det ändå en dusch när vi väl kommit in i stugvärmen.
En hjärtevärmande stund fick vi på promenaden iaf, vi mötte Emili, Jacko, deras nya kamrat Peppe (Pekingese, hanhund) och hundarna hälsade glatt. Zack tyckte att pekingesen var oerhört facscinernade, och hur leker man egentligen med en sån?
Fonzi brydde sig måttligt efter första hälsandet, han satte sig ned och bara väntade på att få gå vidare.
Zack gick tidigt, och vilken tur att husse ringde i god tid och sa det!
Ibland, och så blev det idag, blir eftermiddagspromenaden lite senarelagd. Detta beror aldrig på något annat än att jag helt enkelt låter hundarna sova klart. I största möjliga mån försöker jag att inte väcka den hund som sover på dagen, så vi gick ut nästan 1½ timme senare än vi som tidigast brukar gå ut.
Därför är det viktigt om en hund hämtas tidigare än sin ordinarie tid, att hämtaren ringer och berättar detta minst en halvtimme innan beräknad hämtning.
Det händer kanske 1 ggn/v att vi går ut senare, men det kan bli just den dagen ni fick gå tidigare. Och med tanke på hur glada hundar blir när de hämtas, så är det bra att inte husse/matte står på uppfarten till huset när jag kommer med hela gänget. Tänk er det i vinterhalkan!
I onsdags råkade vi på en kvinna som bor i ett av de låga radhusen i ett närliggande bostadsområde. Tyvärr utbyttes mindre trevliga meningar p.g.a. missförstånd. Eller rättare sagt p.g.a. att mötande person troligtvis förberett sig och hunnit bli riktigt arg innan vårt möte så att orden föll fel, sen att jag hade en dag med huvudvärk hjälpte inte saken. Jag är aldrig otrevlig mot hundarna eller människor dagar som denna (alla är vi mänskliga), men när en främling stoppar mig och anklagar mig för att låta hundarna göra ifrån sig på någons tomt, då rinner bägaren liksom över.
Efter promenaden skrev jag ett informativt flygblad som jag kommer att lägga i alla brevlådor. På flygbladet presenterar jag mig själv och reder ut uppkomna missförstånd och förhoppningsvis förhindrar nya.
Torsdag. Vi börjar med en liten tankeställare: Nu på hösten ser man inte mycket av insekterna från sensommaren, men de är inte helt borta. Det är nu de försvagas men ändå kan stickas, som getingen som låg utanför dörren när vi kom tillbaka från förmiddagspromenaden. Vilken tur att jag såg såg den precis innan en av hundarna hade tänkt smaka på den!
Idag på eftermiddagen gjorde vi en annorlunda grej. Hundarna har varit extra leksugna idag så vi gick till rastgården. Dit tog vi med diverse leksaker och även lite utrustning för nosaktivering. Vi var inte där länge, men vi hade kul.
Fredag. "I ur och skur" borde vi döpa om oss till. För oavsett väder så går vi våra promenader, och oavsett väder får hundarna springa fria en stund. Och oavsett väder så verkar de alltid ha lika kul.
Det minst roliga är väl att behöva stå still i ösregn medan jag samlar ihop linorna. Men vill man ha kul får man lida pin... eller hur var det nu?
Trevlig helg!
I måndags hade vi en sån tur med vädret, vi missade regnet både på förmiddagen och eftermiddagen. Underlaget hade vi desto mindre tur med. Våra vanliga promenadvägar var helt och hållet leriga, men vi lyckades gå runt det mesta och hade det bra ändå.
I tisdags missade vi inte regnet, vi hamnade mitt i det. Och så fick vi uppleva en stunds snöfall, följt av hagel. Tur att hundarna hade kappor på sig. För Fonzis del blev det ändå en dusch när vi väl kommit in i stugvärmen.
En hjärtevärmande stund fick vi på promenaden iaf, vi mötte Emili, Jacko, deras nya kamrat Peppe (Pekingese, hanhund) och hundarna hälsade glatt. Zack tyckte att pekingesen var oerhört facscinernade, och hur leker man egentligen med en sån?
Fonzi brydde sig måttligt efter första hälsandet, han satte sig ned och bara väntade på att få gå vidare.
Zack gick tidigt, och vilken tur att husse ringde i god tid och sa det!
Ibland, och så blev det idag, blir eftermiddagspromenaden lite senarelagd. Detta beror aldrig på något annat än att jag helt enkelt låter hundarna sova klart. I största möjliga mån försöker jag att inte väcka den hund som sover på dagen, så vi gick ut nästan 1½ timme senare än vi som tidigast brukar gå ut.
Därför är det viktigt om en hund hämtas tidigare än sin ordinarie tid, att hämtaren ringer och berättar detta minst en halvtimme innan beräknad hämtning.
Det händer kanske 1 ggn/v att vi går ut senare, men det kan bli just den dagen ni fick gå tidigare. Och med tanke på hur glada hundar blir när de hämtas, så är det bra att inte husse/matte står på uppfarten till huset när jag kommer med hela gänget. Tänk er det i vinterhalkan!
I onsdags råkade vi på en kvinna som bor i ett av de låga radhusen i ett närliggande bostadsområde. Tyvärr utbyttes mindre trevliga meningar p.g.a. missförstånd. Eller rättare sagt p.g.a. att mötande person troligtvis förberett sig och hunnit bli riktigt arg innan vårt möte så att orden föll fel, sen att jag hade en dag med huvudvärk hjälpte inte saken. Jag är aldrig otrevlig mot hundarna eller människor dagar som denna (alla är vi mänskliga), men när en främling stoppar mig och anklagar mig för att låta hundarna göra ifrån sig på någons tomt, då rinner bägaren liksom över.
Efter promenaden skrev jag ett informativt flygblad som jag kommer att lägga i alla brevlådor. På flygbladet presenterar jag mig själv och reder ut uppkomna missförstånd och förhoppningsvis förhindrar nya.
Torsdag. Vi börjar med en liten tankeställare: Nu på hösten ser man inte mycket av insekterna från sensommaren, men de är inte helt borta. Det är nu de försvagas men ändå kan stickas, som getingen som låg utanför dörren när vi kom tillbaka från förmiddagspromenaden. Vilken tur att jag såg såg den precis innan en av hundarna hade tänkt smaka på den!
Idag på eftermiddagen gjorde vi en annorlunda grej. Hundarna har varit extra leksugna idag så vi gick till rastgården. Dit tog vi med diverse leksaker och även lite utrustning för nosaktivering. Vi var inte där länge, men vi hade kul.
Fredag. "I ur och skur" borde vi döpa om oss till. För oavsett väder så går vi våra promenader, och oavsett väder får hundarna springa fria en stund. Och oavsett väder så verkar de alltid ha lika kul.
Det minst roliga är väl att behöva stå still i ösregn medan jag samlar ihop linorna. Men vill man ha kul får man lida pin... eller hur var det nu?
Trevlig helg!
måndag 28 september 2009
Uteblivet hundmöte men ingen besviken för det.
Idag hade vi stämt träff med en kvinna klockan 9.00. Det vill säga med henne och hennes hund. Paret uteblev dock och eftersom att hon ringde från skyddat nummer och inte heller lämnade något nummer så kunde vi inget annat än att fortsätta vår promenad på egen hand.
Men inga hundar besvikna för det, när vi stod och väntade och precis hade gett upp (ca 9.20) kom en herre med en hund som gärna ville leka. Jag har träffat honom förr och hunden när jag passat andra hundar och vet att den hunden är trevlig.
En blond hanhund på 10 månader. En mycket mjuk unghund men med stor sexuell lust, vilken gav honom en snyting från Zack. Alla tre brottades i flera minuter, t.o.m. Fonzi som annars brukar flänga runt och vilja bli jagad.
Så vi var m a o inne tidigt idag eftersom att vi startade hemifrån mig redan klockan 8.30. Just nu har båda hundarna gått och lagts ig att vila en stund, men den senaste halvtimmen har de annars ömsom suttit ute och njutit av den svala luften men värmande solen ömsom lekt med grisen och ankan som jag fick i present av Fonzis matte igår. Zack är totalt överförtjust i båda leksakerna så de kom igång ordentligt!
Men inga hundar besvikna för det, när vi stod och väntade och precis hade gett upp (ca 9.20) kom en herre med en hund som gärna ville leka. Jag har träffat honom förr och hunden när jag passat andra hundar och vet att den hunden är trevlig.
En blond hanhund på 10 månader. En mycket mjuk unghund men med stor sexuell lust, vilken gav honom en snyting från Zack. Alla tre brottades i flera minuter, t.o.m. Fonzi som annars brukar flänga runt och vilja bli jagad.
Så vi var m a o inne tidigt idag eftersom att vi startade hemifrån mig redan klockan 8.30. Just nu har båda hundarna gått och lagts ig att vila en stund, men den senaste halvtimmen har de annars ömsom suttit ute och njutit av den svala luften men värmande solen ömsom lekt med grisen och ankan som jag fick i present av Fonzis matte igår. Zack är totalt överförtjust i båda leksakerna så de kom igång ordentligt!
torsdag 24 september 2009
Lite annorlunda dag.
Idag provade vi något nytt. På förmiddagen tog jag med mig slalompinnar, agilitytunnel och hoppring och så gick vi till Lunda ängar. Fonzi fullkomligt älskade allt. Tunneln gick han igenom gång på gång på gång och pinnarna hade han kul med att försöka parera. Hoppringen - där märktes det att Fonzi inte är redo för den rent kroppsligt. Den får vi återkomma till när han närmar sig året. Zack var lite mer betänksam. Han gick in i tunneln en gång men kom rusande ut igen. Pinnarna var roligare och ringen gick han gärna igenom, men det där med att hoppa - vad är det?
Förutom de kroppsliga aktiviteterna så passera oss en hel del människor med hundar, förskoleklasser och en och annan cykel eller permobil. Det var mycket konstigt att se på och massor som hundarna var tvungna att avstå att hälsa på.
Ingen långpromenad idag alltså, men det är bra med annat ibland.
På eftermiddagen stod regnet som spön i backen. Båda hundarna fick kappor på sig och vi var ute i... mm.. hela 20 minuter! Efter det så har hundarna sovit i två-tre timmar.
Nu lite informationsuppdateringar...
Förutom lilla Zion så har jag fått en förfrågan om en annan liten hund som ev. vill gå hos oss på dagarna heltid. Men vi har inte hörts av på telefon ännu.
Däremot så ringde bara för en stund sen en kvinna med en liten Shi-tzu. Hon vill ha sin hund hos oss ibland. Så henne och hennes hund ska vi träffa på måndag förmiddag. Så får vi se hur det går.
Och bara en liten stund efter det så ringde en kvinna med två lite äldre hundar; en spansk hanhund och en border collie/collie-tik. Hon behöver hjälp med promenader ibland och bor alldeles i närheten. Jag vet att jag har en viktgräns på 20 kg, men en gammal tik som inte orkar så mycket själv det ska nog gå bra. Eller ja, det får vi ju se på tisdag! För på tisdag e.m. då ska vi träffa det herrskapet.
Förutom de kroppsliga aktiviteterna så passera oss en hel del människor med hundar, förskoleklasser och en och annan cykel eller permobil. Det var mycket konstigt att se på och massor som hundarna var tvungna att avstå att hälsa på.
Ingen långpromenad idag alltså, men det är bra med annat ibland.
På eftermiddagen stod regnet som spön i backen. Båda hundarna fick kappor på sig och vi var ute i... mm.. hela 20 minuter! Efter det så har hundarna sovit i två-tre timmar.
---------------
Nu lite informationsuppdateringar...
Förutom lilla Zion så har jag fått en förfrågan om en annan liten hund som ev. vill gå hos oss på dagarna heltid. Men vi har inte hörts av på telefon ännu.
Däremot så ringde bara för en stund sen en kvinna med en liten Shi-tzu. Hon vill ha sin hund hos oss ibland. Så henne och hennes hund ska vi träffa på måndag förmiddag. Så får vi se hur det går.
Och bara en liten stund efter det så ringde en kvinna med två lite äldre hundar; en spansk hanhund och en border collie/collie-tik. Hon behöver hjälp med promenader ibland och bor alldeles i närheten. Jag vet att jag har en viktgräns på 20 kg, men en gammal tik som inte orkar så mycket själv det ska nog gå bra. Eller ja, det får vi ju se på tisdag! För på tisdag e.m. då ska vi träffa det herrskapet.
torsdag 17 september 2009
Zack spårar nya vägar - och lär Fonzi på samma gång!
På eftermiddagen brukar vi allt som oftast ta en stig här i jordbro som hundarna får gå lösa längs. Idealet är när vi kan starta i skogen precis utanför huset jag bor i och sedan gå i ca 20-30 minuter innan vi kommer till en gångväg och att vägen tillbaka sedan tar ca 10-15 minuter.
Idag lyckades vi med detta. Vi började med att följa en känd stig, fast vi startade ungefär på mitten. När vi sedan kom till "slutet" så tittade Zack vädjande på mig att vi skulle följa en angränsande stig istället för att ta gångvägen tillbaka redan. Jag tittade på klockan och tänkte - Varför inte?!
Zack satte nosen i backen och så var vi på väg. Och han hade nosen i backen hela tiden, vilket dels gjorde mig lite nyfiken - Vad är det han spårar? - och dels gjorde att jag litade helt och fullt på att åtminstonde han skulle kunna leda oss tillbaka.
Att han hade nosen i backen gjorde Fonzi nyfiken och det dröjde inte länge innan även han spårade för fullt - åt samma håll ska tilläggas.
I en sån här situation hamnar jag lite i dilemma - ska jag låta de halvt dra mig framåt och låta de spåra eller ska jag avbryta här och ta en annan väg. Jag skulle med andra ord varit mycket glad åt riktiga spårlinor i det här läget.
90% av tiden följde vi en upptrampad stig eller hästväg. De andra 10% gick vi nedför bergssluttningar eller uppför bergssluttningar eller hoppade över risslån.
Men jag lät de hållas - vilket nosarbete! Berikning kallas det!
Och jag vet inte vad de spårade, men efter inte så länge kände jag igen mig och efter ännu en stund var vi tillbaka precis där Zack börjat.
Min gissning är att en annan hund (läs Collien Zack gillar) har gått där en liten stund tidigare och att det var dennes tasspår han spårade. Men det kan också ha varit bitvis olika hundar och bitvis hare eller rådjur.
Idag lyckades vi med detta. Vi började med att följa en känd stig, fast vi startade ungefär på mitten. När vi sedan kom till "slutet" så tittade Zack vädjande på mig att vi skulle följa en angränsande stig istället för att ta gångvägen tillbaka redan. Jag tittade på klockan och tänkte - Varför inte?!
Zack satte nosen i backen och så var vi på väg. Och han hade nosen i backen hela tiden, vilket dels gjorde mig lite nyfiken - Vad är det han spårar? - och dels gjorde att jag litade helt och fullt på att åtminstonde han skulle kunna leda oss tillbaka.
Att han hade nosen i backen gjorde Fonzi nyfiken och det dröjde inte länge innan även han spårade för fullt - åt samma håll ska tilläggas.
I en sån här situation hamnar jag lite i dilemma - ska jag låta de halvt dra mig framåt och låta de spåra eller ska jag avbryta här och ta en annan väg. Jag skulle med andra ord varit mycket glad åt riktiga spårlinor i det här läget.
90% av tiden följde vi en upptrampad stig eller hästväg. De andra 10% gick vi nedför bergssluttningar eller uppför bergssluttningar eller hoppade över risslån.
Men jag lät de hållas - vilket nosarbete! Berikning kallas det!
Och jag vet inte vad de spårade, men efter inte så länge kände jag igen mig och efter ännu en stund var vi tillbaka precis där Zack börjat.
Min gissning är att en annan hund (läs Collien Zack gillar) har gått där en liten stund tidigare och att det var dennes tasspår han spårade. Men det kan också ha varit bitvis olika hundar och bitvis hare eller rådjur.
Överraskande hästmöte
På förmiddagens promenad hade jag inte planerat att gå så långt, men efter en timme var vi nästan hemma och jag kände att vi behövde lite mer frispring innan vi var hemma. Så vi hittade en ny stig som vi testade.
Obs! Inga områden är nya för mig utan endast just de stigar vi väljer. Min inre karta säger mig alltid ungefär vart vi borde hamna och det är aldrig några problem att hitta tillbaka.
Området vi befann oss i är skogen mellan Södra Jordbrovägen, Kullerstensvägens radhusområde, Gravfältet och Kalvsvik.
Vi gick från Kullersten mot Kalvsvik och eftersom att stigarna var okända för mig så vågade jag inte ännu släppa hundarna. Med rätta! Så småningom stötte vi på en hästhage (det finns många såna här), men efter den så började jag känna igen mig och visste vilken grusväg/stig vi hade hamnat på och att det var kanske 20 min gång innan vi skulle riskera stöta på någon enstaka bil och då det skulle vara dags att koppla igen. Så då kände jag att nu, nu sträcker vi på benen.
Som alltid sprang Zack i förväg och Fonzi efter. Den första vi träffade på var en stavgångare (gängare?). Sedan rätt som det var kom två hästar runt ett hörn! Naturligtvis hade hästarna ryttare och två medföljande Golden retrievrar.
Jordbro kryllar av överraskningar.
Nej, vi var i ett hästrikt område det visste jag, så egentligen var det inte så konstigt.
Fonzis lina ställde jag mig på och tog upp. Zack hade stannat en bit fram, men jag visste att jag aldrig skulle nå hela vägen fram, han är alldeles för nyfiken!
Ryttarna var justa och stannade när de såg Zack. Jag sa att han var hästvan så det var ingen fara. Men innan vi kunde gå vidare var ju Zack tvungen att hälsa på båda hundarna - varav en visade intresse och den andre var en surkart.
Och frågan "Kommer din hund tillbaka till dig om vi går vidare?" fick vi ett bra svar på: Ja det gör han.
Även Fonzi fick sig ett möte. Han skällde lite på en av hästarna som då stannade mitt framför honom. Hans ryttarinna sa "Han vill bara prata lite, säga några ord". Och här är det svårt att ge mig kred för att Fonzi lugnade sig tvärt. Hästen och Fonzi tittade på varandra, Fonzi satte sig ned och släppte garden.
Ja, se djur!
Om man bara låter djur "prata" ostört med varandra så löser sig det mesta. Om hunden är hästvan eller oerfaren men inte rädd och hästarna hundvana, och alla är lösa eller iaf känner sig fria att uttrycka sig med kroppsspråk, läten och allt annat som är viktigt - ja då blir alla möten trevliga möten.
Obs! Inga områden är nya för mig utan endast just de stigar vi väljer. Min inre karta säger mig alltid ungefär vart vi borde hamna och det är aldrig några problem att hitta tillbaka.
Området vi befann oss i är skogen mellan Södra Jordbrovägen, Kullerstensvägens radhusområde, Gravfältet och Kalvsvik.
Vi gick från Kullersten mot Kalvsvik och eftersom att stigarna var okända för mig så vågade jag inte ännu släppa hundarna. Med rätta! Så småningom stötte vi på en hästhage (det finns många såna här), men efter den så började jag känna igen mig och visste vilken grusväg/stig vi hade hamnat på och att det var kanske 20 min gång innan vi skulle riskera stöta på någon enstaka bil och då det skulle vara dags att koppla igen. Så då kände jag att nu, nu sträcker vi på benen.
Som alltid sprang Zack i förväg och Fonzi efter. Den första vi träffade på var en stavgångare (gängare?). Sedan rätt som det var kom två hästar runt ett hörn! Naturligtvis hade hästarna ryttare och två medföljande Golden retrievrar.
Jordbro kryllar av överraskningar.
Nej, vi var i ett hästrikt område det visste jag, så egentligen var det inte så konstigt.
Fonzis lina ställde jag mig på och tog upp. Zack hade stannat en bit fram, men jag visste att jag aldrig skulle nå hela vägen fram, han är alldeles för nyfiken!
Ryttarna var justa och stannade när de såg Zack. Jag sa att han var hästvan så det var ingen fara. Men innan vi kunde gå vidare var ju Zack tvungen att hälsa på båda hundarna - varav en visade intresse och den andre var en surkart.
Och frågan "Kommer din hund tillbaka till dig om vi går vidare?" fick vi ett bra svar på: Ja det gör han.
Även Fonzi fick sig ett möte. Han skällde lite på en av hästarna som då stannade mitt framför honom. Hans ryttarinna sa "Han vill bara prata lite, säga några ord". Och här är det svårt att ge mig kred för att Fonzi lugnade sig tvärt. Hästen och Fonzi tittade på varandra, Fonzi satte sig ned och släppte garden.
Ja, se djur!
Om man bara låter djur "prata" ostört med varandra så löser sig det mesta. Om hunden är hästvan eller oerfaren men inte rädd och hästarna hundvana, och alla är lösa eller iaf känner sig fria att uttrycka sig med kroppsspråk, läten och allt annat som är viktigt - ja då blir alla möten trevliga möten.
tisdag 15 september 2009
Överraskande hundmöte.
Idag på förmiddagspromenaden träffade vi på en hund.
Som princip låter jag aldrig hundarna hälsa på andra hundar, men denna hund som visade sig vara en valp på 5 månader kom springande lös mot oss och gjorde lekinviter. Så för att inte ramla omkull var det lika bra att släppa hundarna och låta de hälsa. Det gick strålande bra. De lekte så fint den korta stunden de fick.
Hunden som vi sett på håll tidigare, ja den brukar vara ute samma tider som oss, såg i mina ögon ut som en ung Basenji. Men det visade sig vara en blandning mellan Dansk/svensk gårdshund och Border collie. Det ni. Hon kommer tydligen bli lika hög som Zack och Fonzi, hon var 43 redan.
Så även i fortsättningen kommer de ju få hälsa på henne, om hon kommer springande lös mot oss.
Idag hade vi turen att få elljusspåret för oss själva, vi måste ha kommit i rätt tid mellan morgonpromenerarna och lunchjoggarna. Så promenaden blev kortare än vanligt, men hundarna kunde gå fria nästan hela tiden.
Det är skönt med så mycket skog runtomkring.
Som princip låter jag aldrig hundarna hälsa på andra hundar, men denna hund som visade sig vara en valp på 5 månader kom springande lös mot oss och gjorde lekinviter. Så för att inte ramla omkull var det lika bra att släppa hundarna och låta de hälsa. Det gick strålande bra. De lekte så fint den korta stunden de fick.
Hunden som vi sett på håll tidigare, ja den brukar vara ute samma tider som oss, såg i mina ögon ut som en ung Basenji. Men det visade sig vara en blandning mellan Dansk/svensk gårdshund och Border collie. Det ni. Hon kommer tydligen bli lika hög som Zack och Fonzi, hon var 43 redan.
Så även i fortsättningen kommer de ju få hälsa på henne, om hon kommer springande lös mot oss.
Idag hade vi turen att få elljusspåret för oss själva, vi måste ha kommit i rätt tid mellan morgonpromenerarna och lunchjoggarna. Så promenaden blev kortare än vanligt, men hundarna kunde gå fria nästan hela tiden.
Det är skönt med så mycket skog runtomkring.
onsdag 9 september 2009
Lös i skogen och hundbad.
Idag begav oss jag, Zack & Fonzi ut på nya äventyr. Vi gick en runda som Zack gått tidigare, men inte Fonzi. Rundan var lång och tog oss först till en underbar skog med bergshällslandskap och ljung och sedan vidare till en hundbadplats.
Vi tog oss hem med pendeltåg, vilket helt klart inte uppskattades av alla.
Eftersom att jag inte vill slita på några leder, varken mina eller hundarnas, eller riskera att ramla och bryta något så tog vi hissen ner till pendeltågsperrongen. Tror ni inte att just idag ska hissen narras? Jo, till Zacks stora skräck. Stackarn.
(Väl hemma fick vovvarna duscha av sig sötvattnet lite, man vet aldrig vad som lurar i sjöar.)
På eftermiddagen blev det lösspring igen, fast lite närmre hem denna gång. Jag har äntligen hittat precis rätt inkallningsknep när det gäller Zack, och Fonzi.. ja, han kommer så fort jag säger hans namn, hostar, nyser eller bara öppnar munnen och säger något glatt.
Så här på eftremiddagen ligger båda hundarna och vilar; de byter plats ibland - golv, bädd, soffa, utomhus. Jag har alldeles precis tagit bort några fästingar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
