Vecka 7 - Det är svårt med skogspromenader när man ingen skog ser för all snö.

Måndag. Miljöanpassning. Idag var jag och gänget återigen i exil. Det var dags för det sedan länge planerade bytet av kranar. Nu är det gjort och förhoppningsvis slipper vi flytta på oss igen inom en snar framtid, även om vår tillflyktsort inte var av sämsta sort.
Jag förväntar mig dock att ha åtminstonde två fysiskt understimulerade hundar imorgon eftersom att vi inte kan gå samma promenader i exil.

Tisdag. Borka trivs. Det tar minst 3 veckor för en hund att anpassa sig till nya levnadsförhållanden. Idag märks det att både Borka och de andra daghundarna har anpassat sig till att Borka går hos oss. Borka behandlas som en i gänget utan reservationer.
Idag blir det hundrastgård. Jag vet att det händer ganska ofta just nu, och det skyller jag helt på snön. Att gå med linor i skogen fungerar inte just nu eftersom att man bara kan röra sig i upptrampade spår. Så linorna blir som 20-meters koppel istället för ett substitut för att vara helt lös. Jag har försökt så mpnga gånger nu och det går aldrig speciellt bra. Jo, det finns en runda vi kan gå som fortfarande funkar, men man kan inte gå samma runda alltför ofta. Men till dess att snön försvinner blir det snålt med långa lösa promenader till skogs.

Onsdag. Fullt hus. Ja idag är alla hundar här. Och jag är magsjuk. Det värsta med det är att jag tydligen har slut på Resorb. Har skickat sms till en granne och även bett Jesper handla, men det kan ju dröja till eftermiddagen.
Zack leker med Borka, det är härligt att se.
Dagen gick bra, mådde bättre redan vid lunch, måste varit någon sorts matförgiftning snarare än magsjuka. Tack Helene som köpte Resorb åt mig och även erbjöd sig hjälpa till med hundarna.

Torsdag. Inget stänkskydd. Vilken dag. Jo Borka har sluppit stänkskyddet större delen av dagen och det har gått jättebra. Det kommer vara här som back-up ifall han återgår i gamla vanor, t.ex. när någon ny hund inskolas. Men framtiden ser stänkfri ut.
I övrigt har dagen varit händelserik, så händelserik att jag inte orkar minnas allt, än mindre berätta om det. Jag kan säga så mycket som att vi tog en ny väg på e.m.-promenaden och den vägen tar vi aldrig igen. Allt gick fel. Jag borde lytt Ladys enträgenhet att ta den vanliga vägen, men lyssnade jag? Nejdå. Suck.
Imorgon ska Ladys tand dras så förhoppningsvis kommer en smärtfri hund på måndag.

Fredag. Om inte temperaturen var så hög skulle jag tro på en ny istid. Ja, det vill säga relativt hög. Idag var det ingen fröjd att vara ute för fem öre: kallt, blåsigt, snöigt. Usch.
Jag tror dock att Fonzi har nått över kulmen för sin första trotsålder. Han lyssnar igen, fast det är så mycket annat som drar (nosen ner mot marken) att man just nu inte direkt kan kalla honom följsam. Naturligtvis påverkar vädret även detta, vi kan inte vara ute på långa härliga stimulerande promenader. Men det känns inte längre som om han testar vad som går vägen. Eller vad säger matte?
Men men, mer snö ska komma. Säger dom.