Vecka 5 - Det måste vara vädret...

Måndag. Rastlösa hundar. Ja vad är det med idag? Klockan är visserligen bara lite efter nio, men rastlösheten har suttit i sen halv åtta imorse. Det får bli en ordentlig promenad idag, det är ju trots allt bara -1 grad. Hoppas att det inte blåser så mycket när vi ska ut om en stund som det gjorde när jag och Lady var ute i arla morgonstund.
Promenaden var ganska typisk för en måndag. Men mycket av hundarnas energi kom nog av att vädret var mildare. Det blev en hel del träning av Bakom, Stanna & Vänta.

Tisdag. Borkas måndag. Idag börjar Borkas första riktiga vecka. Och idag är det Borka som har måndag. Det har tagit lite extra tid att få ner hundarna i varv idag. Speciellt Fonzi. Men nu verkar de vila allihop. Idag blir det rastgård följt av lång vila, om en timme ungefär.
Oj vad kul hundarna hade i rastgården. Det relativt milda vädret fick t o m Zack på humör för att ta initiativ till lek (istället för att bara jaga). Borka har inte riktigt samma kondis ännu som de andra så han hamnade lite på efterkälken på vägen tillbaka. Och ända sen vi kom in har han gjort sitt bästa för att försöka sova. Fonzi är på lekhumör, så det är inte så lätt. När jag har lagat mat och börjat äta, då brukar lugnet infinna sig. Det blev lite Bakom-träning samt Vänta även idag. Men mest människomöten på trånga vägar eftersom att det ju var rastgårdsdag idag.

Ni kan inte tro vilket genombrott! Zack var hos mig i köket och blev kliad och Fonzi och Borka brottades i soffan. Och nu ligger Zack i soffan och de andra leker i köket.

Onsdag. Snö, snö och mera snö. Den här dagen kan sammanfattas med några få uttryck. Slyngelålder. Projicering. Klantighetsförvållad huvudvärk.
Mer än så orkar jag inte skriva idag, tack vare det tredje och sista uttrycket (som jag själv myntade i skrivandets stund).

Och vilket liv det blir när Borka ska gå. Suck. Fr o m denna vecka så är han helt accepterad i gruppen vilket innebär att Zack (vakthunden) inte vill att han ska gå. Så Zack sätter igång och skäller och när en skäller... ja, ni förstår. Min hjärna funderar febrilt över ett sätt att lösa detta på. Jag ska nog höra med några hundtränarkollegor. Jag vet varför de skäller, jag vet precis vilka känslor de får och jag vet hur man kan lösa det men problemet är att då skulle jag behöva 2 extra armar 2 meter långa eller kunna dela mig i två.

Torsdag. Löptik. Det [enda] positiva med när en ung hanhund är helt uppe bland löptiksmolnen borde ju vara att - nu kan det väl i alla fall bara bli bättre?

Fredag. Trevlig helg! Vi försökte oss på en skogspromenad, jag och grabbarna. Det var lättare sagt än gjort. Snön är så djup att om man sätter foten fel, d v s inte där det redan finns spår, så hamnar man så djupt att det är svårt att ta sig upp. Och det var precis vad jag gjorde, ungefär 20 gånger. Varan tre jag valde att ligga kvar på rygg en stund och reflektera över om det här verkigen var en bra idé. Så passade jag på, när jag låg där, att vänta tills hundarna kom och undrade vad jag höll på med. Då berömde jag de så att de stannade tills jag rest mig upp och sen fick de gå bakom en bit. Jag försöker bygga upp en kedja som de ska minnas. Ifall jag skulle vricka foten en vacker dag (eller dyl) så är det bra om de vet att de ska gå bakom mig när jag rest mig upp så att de inte drar omkull mig av glädjen att kunna gå framåt igen.
Vilan var inte riktigt lika rofylld som vanligt. Jag tror det är vädret, det här "ska det bli töväder eller vad håller vädermakterna på med?"-vädret som spelar oss alla ett spratt denna vecka.
Vi hoppas på att återgå till en mer rofylld och harmonisk tillvaro vecka 6.