Vecka 17 - Hundmöten och löptider.

Måndag. Trötta efter helgen. På förmiddagspromenaden insåg jag att jag inte var den enda som var trött efter helgen. Samtliga hundar saknade den vanliga måndags-orken som brukar vara så påfallande. Visst de lekte och hälsade, men inte länge och inte intensivt. Vi gick till rastgården, men vi kunde lika gärna satt oss på en bänk och bara glott. Hundarna bökade lite i början, men inte ens Fonzi orkade springa runt.
Vädret har varit milt idag och solen har skinit (heter det verkligen så?) så vi har suttit ute i solen en del. Eftermiddagspromenaden blev sen eftersom att hundarna verkligen tog chansen att sova på vilan och jag väcker ingen som sover utan väntar till första vaknar.

Tisdag. Hundmöten i skogen. Igår var en mystisk dag vädermässigt, eller så var det en typisk april-dag. Svalt, kvavt, regn, strålande sol, hetta, regn. På eftermiddagen orkade hundarna knappt röra sig utomhus, alla ville tillbaka in. Jag trodde nästan att Zack och Borka ätit något konstigt, men när vi väl kom in och de druckit massor var de pigga igen.
Igår f.m. blev vi varnade för blottare i skogen. Suck. Som tur var stötte vi inte på någon, däremot sammanlagt fyra lösspringande hundar som sprang fram till oss. Fonzi vill inte alls hälsa längre så jag höll in honom medan vi stod stilla och väntade på hundarnas ägare. En av hundarna såg riktigt ilsken ut (rest ragg & blottade tänder), en stor blandras förmodligen med Rhodeisan Ridgeback. Vi gick igenom en hästgård och hunden sprang lös, förmodligen vaktade han gården. Men eftersom att det är tillåtet att gå igenom där så undrar jag varför de har en så vaktbenägen hund lös.
Innan dess mötte vi en dvärgschnauzer i skogen som skällde och skällde och den fick så mycket skäll av matte att den knappt var vatten värd: "Du är för fan 6 månader! bete dig som det också!". Jag svarade glatt "Det gör han ju!". Jag menar 6 månader, dvärgschnauzer. Kom igen?!

Onsdag. Folk är inte kloka. Hur kan man gå fram till någon med tre hundar som uppenbarligen tränar de att sitta stilla och dessutom har ryggen vänd mot folk som går förbi? Det kan bara vara Jehovas vittnen som gör sånt. Det hände idag. Utan ett ord i förväg så stod de vips ½ meter bakom ryggen på mig och hälsade på Fonzi som glatt hoppade upp. Med foten på de andra kopplena avvisade jag gubbarna med så sträv ton jag kunde, för arg blev jag.
I övrigt är det löptider i Jordbro. Och eftersom att hanhundar inte behöver kissa var femte meter eller lukta heller, utan snarare kan få förhudskatarr av det så jobbar jag just nu på att inte låta unghanarna kissa för mycket. Jag märker skillnad på Fonzi med en gång. Borka är lite envisare lagd.
Jag kommer tänka länge och väl innan jag tar emot en icke-kastrerad hanhund igen.

Torsdag. Löphysteri. Ja idag fortsatte löphysterin utomhus. Unghanarna formligen hängde i kopplena. Suck. Fonzi var lite lättare att hantera än Borka, tro't eller ej. Efter vilan hade solen kommit åter och vi kunde ägna oss åt lite utomhushäng idag igen. Härligt härligt. Fonzi och balkongvett och etikett är inga bästa vänner än så länge, men vi stretar på med träningen. När det går åt skogen ibland, när något är alldeles för motiverande att skälla åt t.ex. gäller att tänka "en gång är ingen gång..." och komma på en strategi till nästa gång.

Gå inte närmare elden än att hundarna känner sig trygga,
i övrigt ha en trevlig valborg!