DAGMATTE, HUNDKOMPISAR, PROMENADER, LEK OCH AKTIVITETER.
Välkommen!

fredag 7 maj 2010

Vecka 18 - Våräventyr och prinzar som svassar in i vår vardag.

Måndag. Förvånansvärt lugn måndag. Idag kom jag helt plötsligt på att Zack har slutat skälla. Han har inte skällt på ett bra tag. Han började ju igen efter jul, men nu yttrar han sig sällan. Skönt.
Fonzis balkongvett är i stort sett obefintligt. I höstas kunde jag ha dörren öppen och sällan sa någon något om ingen kom alldeles för nära. Då menar jag så nära att man tror att människan ska klättra in närsomhelst. Tills jag har kommit på ett bra sätt att få bukt med det så blir utevistelsen inte lika självklar.
Nej, nu är det strax dags att gå f.m.-promenad. Blir nog rastgård idag, imorgon har jag tänkt att vi ska gå och mata änderna i Slätmossen. Träna lite antifågeljakt.
I eftermiddag blir det lite undanplockning efter helgens deklarationsarbete. Är det fler än jag som känner sig 20 kg lättare över huvudet och axlarna?

Tisdag. Valpsocialisering. Det blir antifågeljakt på torsdag istället. Idag ska vi träffa Nakenhunden Prinzen som är 5 månader och behöver lite social träning. Matte har gått valpkurs hos mig för 2 år sen med Prinzens storebror, Powder puffen Chipo. Stackars Prinzen har inte haft det lätt att träffa kompisaroch träna sina sociala talanger under kallaste vintern.
Nu är klockan efter ett och Prinzen har åkt hem. Alla hundarna tyckte förvånansvärt bra om den lilla nakenfisen. Prinzen väger bara 2 kg så att leka med någon annan än Borka blev det inte tal om. De försökte inte ens. Men det blev några riktigt roliga stunder för oss allihopa när Borka och Prinzen hade funnit varandra.


Onsdag. Små roligheter. Idag på e.m. fick Fonzi kottfnatt. Han hittade en kotte som jag lät honom bära runt på tills han tröttnade. Sen gjorde jag Zack till viljes och vi tog en skogspromenad. Och precis när vi kommit in ordentligt i skogen så var det som ett litet fält med kottar. Och Fonzi blev så frustrerad. Han såg sig omkring och så gnällde han och satte sig ned och sen tittade han på mig. Till slut beslöt han sig för att det fick vara nog med kottar för idag.

Torsdag. Eftersom att det är min födelsedag idag så ville jag ha en underbar och kravlös promenad. Och det hjälper att få det om man 1) är på bra humör, 2) inte kräver för mycket av hundarna. På bra humör har jag blivit av alla gratulationer och för att inte ställa för höga krav på hundarna så tog vi en skogspromenad. Det blev 1½ timme "lösspring" varav ca 2 min koppel. 2 min är ingen underdrift, ni som har hund här vet var jag har skogen. ;)
Det blev ett riktigt äventyr. De enda signalord jag använde mig av var mitt inkallningsord, Vänta (när t.ex. Zack trasslat in linan och inte fick gå medan jag gjorde lös den för att inte trassla ännu mer) och "Fel väg - Här går vi!". Och naturligtvis massor av berömmande ord när de varit så vänliga och lyssnat bra - för det gjorde dom. Såna här promenader verkligen stärker den positiva relationen mellan mig och hundarna.
Vi tog en stig, följde den tills den tog slut, letade reda på högsta punkten, siktade in oss på höghusen i fjärran och letade oss tillbaka. Jag och Fonzi gick ner oss i dy på vägen och fick ta en varsin dusch när vi väl var inne. Vi fick oss ett riktigt äventyr!

Fredag. Prinzen. Ja idag var nakenfisen här igen. Fast jag fick aldrig av fleecetröjan så han fick vara påklädd nakenfis hela dagen. Prinzen är till skillnad från Ixxi som var här för några veckor sen rumsren så han kunde följa våra rutiner lite bättre. Hur stolt jag är över hundarna efter idag går inte att beskriva med ord. De har verkligen dragit sitt strå till stacken i socialiseringen av Prinzen. Prinzen har ett väldigt brett språkförråd men han har inte fått möjlighet förrän nu att testa det. Idag blev han fullt accepterad som en i flocken vilket innebar att det inte blev lika mycket hestig lek utan mer mjuka avledningar och diskreta signaler. Prinzen har en storebror som matte anser är alldeles för mjuk och t.ex. släpper grejer som Prinzen vill ha mm. Idag fick hon genom mig veta att han faktiskt lyssnar på de signaler som betyder "nej, den är min". Med en vaktbenägenhet i klass med en brukshund, grundad på extremt bra självförtroende så förstår jag att han inte är lätt att tass med alla gånger trots sin låga ålder (5 mån).
För mig var det extremt roligt, lärorikt och givande att umgås med denna speciella hund. Jag lärde känna honom så pass bra att matte känner sig riktigt nöjd med vår kommunikation och mina råd efter att de hade gått härifrån.
Bilder från tisdagens första möte med Prinzen finner ni genom att klicka på bilden i detta inlägg.

Trevlig helg!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar