Samarbete

Onsdag

Både jag och hundarna mår bra av att behöva samarbete ibland. Och det stärker deras tillit till mig (och min till dom) när vi klarar av något tillsammans.

Idag begav vi oss till Gullringskärret. Förra gången jag gick en slinga där gick jag med min far och Lady (om jag minns rätt) och vi tycktes aldrig hitta ut därifrån. Den här gången bestämde jag mig för att gå från andra änden av kärret. Så istället för att börja längs bort och gå mot gravfältet så började vi i utkanten av gravfältet. Det kändes lite lättare när jag visste var någonstans vi bör komma ut och hela tiden höll koll på riktning och väderstreck (så gott man kan utan kompass).

Det tog ca 40 minuter att ta sig igenom kärret och hundarna fick sig flera tankeställare i denna underliga miljö. Fonzi fick inte bada, som ni ser på en bild här nedan var det rätt långt ner till vattnet i dikena, ca 1½ meter på sina håll. Så där gällde det att jobba på Nej och Avleda. När vi väl hade kommit ut från kärret så hittade jag ett vattenhål där jag vet att det är ok för de att bada så det fick de, och t.o.m. Zack gick i och vadade runt en stund.

Hur fick vi då samarbeta? Jo, på bilderna ser ni spångarna och tänk er att ha tre hundar i koppel och ta sig över de spångarna helskinnade utan att någon ramlade i. De var ca 40-50 cm breda - så det var ingen fara- och som tur var torra som fnöske (annars finns ju risk för halka). Och i såna här situationer får man inte bli irriterad, utan det är uppmuntran, muntligt beröm och lovord hela vägen som gäller. Hundarna måste också veta att de inte ska vända sig och få godis när man berömmer de, då fallerar hela situationen, och vi med.

Bilderna är från en sida som heter flickr.com och genom att klicka på länken under bilderna kommer ni till sajten där respektive bild har sitt original. Jag tar alltså ingen som helst cred för dessa vackra bilder, men det var precis de här vägarna vi gick och dessa underbara vyer vi fick se.

Bild 1

Bild 2

Bild 3

Bild 4