Vecka 50 - idefix finner sig till rätta.

Den gågna veckan (7-11/12) har Idefix funnit sig än mer till rätta. Han har slutat dra i koppel och försöka leka utomhus, i stort sett...
I torsdags var det fint väder så vi tog en skogspromenad jag, Zack & Fonzi. Då lät jag Zack bestämma vägen. Det är alltid lika kul att se när en hund upptäcker att den är just han som väljer väg. Det brukar uppdagas genom att jag konsekvent dirigerar den/de andra hunden/-arna i hans riktning. Den hunden som får leda vägen blir alltid riktigt mentalt trött efteråt. När Zack får välja väg så brukar han gå i en cirkel som på nått sätt alltid leder hem igen. Upp på bergskrön, och nerför, hur då Zack? Ja det får han lista ut. Om han väljer en väg som är omöjlig för mig så kallar jag tillbaka honom och säger med uppgiven gest "det går inte". Då brukar han stå still en stund, kanske sätta sig, och sen faktiskt ta en annan väg. Att räkna ut hur man tar sig uppför, nerför eller runt ett hinder så att alla klarar det tar på krafterna.

I tisdags tog Jesper emot Zack & Fonzi, det gick hur bra som helst. De känner honom vid det här laget. I fredags tog Jesper tillsammans med min far emot alla tre hundarna och de var även tvugna att gå promenaden eftersom att jag hade en läkartid vid elva-tiden. Det blev lek i rastgård en stund och sen en promenad i närheten av Gravfältet. Eftermiddagspromenaden i stort sett uteblev eftersom att hundarna var så pass trötta när jag kom vid tolv att de sov till kl 16.