Hård eller mjuk...?

En del ställer frågan Gammalmodig eller Modern hunduppfostran?
Men om 20 år så kommer säkert de hårda metoderna komma i ropet igen och då vara det som kallas modernt. Så jag föredrar nog Hård och Mjuk som benämningar.

Idag träffade vi återigen på den lilla blandrastiken i skogen. Fonzi blev så överexalterad att han nästan skrämde livet ur henne, så jag tog och kopplade honom så han fick gå lugnt ett tag. Zack med sitt tålamod lekte ett tag men tog ganska snabbt på sig Uppfostrarrollen - d v s att genom sitt kroppsspråk och hållning vägleda den lilla valpen i hundspråk och socialt beteende.
Och den här hussen då, han pratade hela tiden (precis som sist, men idag mer påträngande) om rangordning och "ledarskap". När jag såg på Zack att han ville markera eller vägleda Fonzi eller valpen i lek och promenad då pratade den här snubben om att han visade sin höga rang.

Mitt problem med detta är att hundar som inte känner varandra, lär känna varandra, och sen finner de sin uppgift eller plats i flocken/familjen. Enligt hierarkiteorin så har alla hundar en rang från början som de sen måste hävda. Vilket man genom att observera vilken hund som helst kan utröna att så inte är fallet, d v s om man kan hundspråk.
Sen att äldre hundar får respekt och beundran från yngre hundar, det är ju för att de har en hel livstid med erfarenhet bakom sig.

När man sätter en stämpel på en hund som en siffra eller ett steg i ett hierakiskt system då fråntar man också hundens natur, personlighet och fria vilja. Man låter inte en hund som har det i sig att uppfostra utöva detta, inte heller en annan att vårda, en tredje att vakta, en fjärde att speja och vaka mm.
Ett hundliv blir reducerat till att lyda eller tuktas istället för att vara och leva och njuta av livet. Och framför allt av samlivet med andra hundar, djur eller människor - på lika villkor, med livsglädjen i behåll.

Sen vet jag inte hur det är med de här människorna, men jag skulle för allt i världen inte vilja skada en hund - varken fysiskt eller psykiskt, oavsett situation. Hur kan man leva med sådant på samvetet? Eller blir man helt enkelt avtrubbad efter ett tag?

När vi gick där (för vi skulle åt samma håll) så började denna karl att förklara för mig att "Jag brukar göra så att hon går bakom mig för att man inte ska gå före sin ledare" och en massa annat tjafs. Underförstått att jag borde göra samma sak med Zack och Fonzi, på en stig mitt i skogen...
Hans tonläge får mig att undra, har han samma skeva syn på kvinnor som han har på hunduppfostran?

Jag accepterar att det finns "olika skolor", annars skulle jag aldrig få en blund i ögonen. Det enda jag begär är att man bestämmer sig för ett sätt att hantera sina problem, en metod, så att man inte förvirrar sin hund. Men nog är det synd att så många hundar måste leva under hårda förhållanden där det som är de - deras jag, personlighet, hunden i de - fråntas de en liten bit för varje dag som går.
Jag accepterar för att jag måste, men jag har enormt svårt att verkligen respektera sådana här människor - eftersom att respekt är något man förtjänar och det gör inte den som kräver lydnad av sin hund utan att först ha spenderat minst 2-3 år att lära in.

Jag återkommer säkert i det här ämnet vid fler tillfällen.