Överraskande hästmöte

På förmiddagens promenad hade jag inte planerat att gå så långt, men efter en timme var vi nästan hemma och jag kände att vi behövde lite mer frispring innan vi var hemma. Så vi hittade en ny stig som vi testade.

Obs! Inga områden är nya för mig utan endast just de stigar vi väljer. Min inre karta säger mig alltid ungefär vart vi borde hamna och det är aldrig några problem att hitta tillbaka.

Området vi befann oss i är skogen mellan Södra Jordbrovägen, Kullerstensvägens radhusområde, Gravfältet och Kalvsvik.
Vi gick från Kullersten mot Kalvsvik och eftersom att stigarna var okända för mig så vågade jag inte ännu släppa hundarna. Med rätta! Så småningom stötte vi på en hästhage (det finns många såna här), men efter den så började jag känna igen mig och visste vilken grusväg/stig vi hade hamnat på och att det var kanske 20 min gång innan vi skulle riskera stöta på någon enstaka bil och då det skulle vara dags att koppla igen. Så då kände jag att nu, nu sträcker vi på benen.
Som alltid sprang Zack i förväg och Fonzi efter. Den första vi träffade på var en stavgångare (gängare?). Sedan rätt som det var kom två hästar runt ett hörn! Naturligtvis hade hästarna ryttare och två medföljande Golden retrievrar.

Jordbro kryllar av överraskningar.
Nej, vi var i ett hästrikt område det visste jag, så egentligen var det inte så konstigt.

Fonzis lina ställde jag mig på och tog upp. Zack hade stannat en bit fram, men jag visste att jag aldrig skulle nå hela vägen fram, han är alldeles för nyfiken!
Ryttarna var justa och stannade när de såg Zack. Jag sa att han var hästvan så det var ingen fara. Men innan vi kunde gå vidare var ju Zack tvungen att hälsa på båda hundarna - varav en visade intresse och den andre var en surkart.

Och frågan "Kommer din hund tillbaka till dig om vi går vidare?" fick vi ett bra svar på: Ja det gör han.

Även Fonzi fick sig ett möte. Han skällde lite på en av hästarna som då stannade mitt framför honom. Hans ryttarinna sa "Han vill bara prata lite, säga några ord". Och här är det svårt att ge mig kred för att Fonzi lugnade sig tvärt. Hästen och Fonzi tittade på varandra, Fonzi satte sig ned och släppte garden.

Ja, se djur!

Om man bara låter djur "prata" ostört med varandra så löser sig det mesta. Om hunden är hästvan eller oerfaren men inte rädd och hästarna hundvana, och alla är lösa eller iaf känner sig fria att uttrycka sig med kroppsspråk, läten och allt annat som är viktigt - ja då blir alla möten trevliga möten.