Vecka 46

Torsdag. Snö och jakt. Ja, idag har det snöat, det har varit ca +0 grader hela dagen. Och vet ni vad? Man jagar i jordbro skogar! Jag och hundarna hörde och såg och flydde. Vi hade inga västar och jag vet inte ritigt vad de jagade, men Zack har ju lite samma färg som rådjuren så det var lika bra att gå ut ur den heta zonen. Vi kanske får hålla oss ifrån skogen imorgon och se om de är klara på måndag. Ska kolla om jag har några västar som de kan ha på sig då, utifall att.

Fredag. Idag blev jag så arg att jag ställde mig på alla koppel, lade armarna i kors och var tvungen att andas djupt djupt djupt. Jag kunde känna min puls, oh så hög den var. När jag lugnat ned mig satte jag mig på huk tills jag märkte att hundarna också kommit över mig ilska. För de känner den ju lika väl som jag, de läser mitt kroppsspråk och känner nyanser i mitt tonläge.
Det är det värsta som kan hända när jag är arg - möjligtvis yttrar jag några väl valda ord som hundarna inte förstår eftersom att de inte kan svenska.
Fast idag, idag var nog första gången som jag önskade att jag hade haft ett stryphalsband eller en halti att sätta på en av hundarna. Halsband funkar ju, det dämpar hunden, helt enkelt för att han inte kan andas (!!). Därför så tar jag snart mitt förnuft till fånga och skäms för att jag ens tänkt de tankarna. Men visst komme de ibland, jag är ju bara människa. Det viktiga är att jag inte handlar enligt de.
Så vad gjorde jag då under denna omöjliga promenad (slutet av den), jo jag slog knut på och kortade kopplet till hälften så att den hunden inte nådde fram till den andra hunden. Och vände han sig mot mig så stannade jag igen, la armarna i kors och ignorerade. När han sedan lugnat sig belönade jag honom innan vi gick vidare.
Varför var det då så här? Jo det kallas trotsåldern.