Vecka 48.

Måndag. Idag är Fonzi tillbaka. Och allt flöt på nästan för bra, men jag njöt. Sen på vägen hem från f.m.-promenaden så fick han sitt unghundsfnatt som vanligt. Jaha, tänkte jag, och stannade, och stannade, och stannade. Tyvärr var jag idag tvungen att använda mig av Nej. Ett skarpt nej och sen avledning. Avledning för att hunden inte ska bli kvar i osäkerheten som ett Nej medför.
Jag trodde Fonzi skulle riva ner varenda pryl när vi väl var inne igen. Men jag tror att det helt enkelt var en blandning av glädjen att vara tillbaks och fnattet/tröttheten som ännu inte hade fått utlopp efter promenaden.

Tisdag. Tålamod 1-1,5 på en skala över 10. För första gången sen jag började ta emot hundar i början av augusti så har jag inget tålamod alls. Jag har ingen aning om varför, men jag tappade det strax innan förmiddagspromenaden. Så den promenaden blev inte lång. Det var ingen mening när jag var så irriterad och hundarna kände det. Så när hundarna hade gjort allt och mer därtill så gick vi in och hängav oss åt inomhusaktiviteter istället. Naturligtvis fanns det mycket energi i hundarna, om inte annat så för att de brukar få ge utlopp för den.
Just nu (kl. 10.55) ligger hundarna kring boxningsflaskan. Vi ska strax göra lite kontaktövningar och annat skoj så att de iaf fått tänka lite. Det är mycket lättare inomhus att bara vända ryggen till, ta ett djupt andetag och sen avleda.
[11.25] Ett tjugominuterspass senare. Och nu sover hundarna. Vi tränade Sitt & Ligg kvar, övningar som Zack med stolthet visade att han kunde utmärkt. Fonzi tyckte om Ligg kvar men sitt var svårare. Tajming med Bra!-ordet var det som gällde. Detsamma gällde kontaktövningarna. De två första gick riktigt snabbt med Fonzi eftersom att jag belönade vid första ögonkastet så att han inte ens hann blinka, än mindre skälla som han brukar. Zack som kan detta redan fick håla ögonkontakten riktigt länge, han klarar ca 5 sekunder utan att röra en fena, sen går han runt eller byter ställning men håller kontakten 5 sekunder till. Att inte ta godis på marken förstod inte Fonzi alls (fast vi hade det på valpkursen) så vi fick börja från början, men efter några gånger så förstod han. Zack förstod inte heller först. Jag råkade säga Nej en gång, då blev han lite osäker nästa gång - inte bra att säga Nej! Nej är en helt annan övning och används när något är absolut förbjudet. Att inte ta godis förrän det är ok är inget förud. Sedan avslutade vi med ngåto som båda hundarna kan, Kryp. Hur la jag upp det? Jo, jag tränade var hund för sig i omgångar om 2 övningar x 6-9 försök per övning. Så hundarna fick två långa pauser och sen mikropauser mellan övningsförsöken. Jag behöver väl inte säga att Fonzi behövde flest mikropauser.

Onsdag. Idefix. Nu på förmiddagen begav vi oss till Lunda äng för att träffa Idefix. Idefix är en dvärgschnauzer på 8 månader som vill gå deltid hos oss. Träffen gick över förväntan. Fonzi och Idefix kom mycket bra överens, vi hoppas att det fortsätter så, men med två hundar mitt i puberteten kan man inte vara riktigt säker förrän de känner varandra helt. Och till och med då kan det uppstå konflikter. Zack var inte lika överförtjust i Idefix som han är i Fonzi och även i Zion, men hans tålamod består. Han gav Idefix ett nyp när Idefix försökte bestiga honom, men efter det gick allt mycket bättre. Idefix förstod att där gick gränsen och vad Zack menade när han började morra och lyfta på kinderna. Jag räknar med att behöva gå in och avbryta under närmaste tiden, men förhoppningsvis dröjer det inte länge innan de alla tre kommer överens som fiskarna i vattnet. Om inget oförutsett inträffar så börjar Idefix på inskolning på måndag den 30 november.
[14:56] Nu så här på eftermiddagen har vi berikningsinslag. Hundarna får ett varsitt bylte att slita och dra i för att få belöningen i mitten. Ibland är belöningen ett halvtuggat tuggben (mmm, mycket attraktivt), ibland en leksak som just den hunden favoriserar och ibland lite torrfoderkulor. Oavsett så har hundarna lika kul varje gång. Fonzi är den som uppskattar själva arbetet mest. Han märker aldrig när belöningen tittar fram utan den brukar oftast gå till Zack istället som är först klar och sitter och lurpassar en bit bort.

Torsdag. Alla är helt slut. Det tar alltid på krafterna att träffa nya hundar. På förmiddagen idag vilade jag i soffan en stund och då la sig Zack bredvid mig och somnade djupt mellan kl 8 och 9.20. Fonzi sov under bordet i köket och Lady på sin bädd. Lady gnällde så mycket på f.m. att hon fick följa med ut på f.m.-prom. en sväng, men hon ville bara göra sitt och sen in.
När hon hade gått och lagt sig så gick jag ner i skogen med killarna så de fick springa av sig lite. Oj vad glada de var!
På vägen tillbaka fast fortfarande i skogen, vid en bäck, så finns det ett hål som Fonzi alltid ska ned i och sist vi gick där så blev han så intenstiv att jag fick bära honom därifrån. Det är nog enda gången jag behövt använda mig av ett riktigt bestämt Nej. Idag fastnade han där igen, men jag behövde bara säga hans namn så kom han skuttande därifrån. Då berömde jag honom massor. När vi kommer tillbaka till dörren så brukar jag alltid koppla loss precis utanför dörren och sen öppnar jag och säger varsågod. Stoltheten över att få vara okopplade några sekunder riktigt lyser i ögonen när de sitter och väntar. Men idag såg jag på Fonzi att han planerade ett flyktförsök så då fick han vackert vara kopplad in tills jag låst dörren. Det gäller att känna hundarna och veta när man kan göra vad... Om man vet att chansen inte är 100% att det fungerar så sänker man /eller tar bort kravet och provar en annan gång.
Och det verkar som om Lady kommer vara hos mig inte bara 3 dagar/v ett tag framöver. Min far har nämligen gått och fått influensan och dels så ska han inte behöva gå ut mycket då och dels så vill jag nog inte ens träffa honom för att lämna över Lady. Om jag undvikit att bli smittad hittills så finner jag ingen mening i att fresta basiluskerna.

Fredag. Idag hade vi det bra. Vi tog en sväng i skogen och sprang av oss på förmiddagen. Fonzi var trött idag och Zack var pigg och glad. Det blev mycket vila och fria promenader.